Ett oväntat resultat

I onsdags lyckades jag äntligen prioritera att göra en storrengöring med rubb och vax på familjebussen. Jag har ända sedan köpet i våras tänkt göra det då rekondaren hos bilhandlaren som sålde bilen hade haft lite bråttom och vaxat fast både insektsrester och asfaltfläckar. Jag lånade in mig hos Stefan och satte igång med dammsugning innan vi tillsammans gick lös på lacken. Det tog oss två sex timmar innan vi var klara men nu kan jag lova att den är lättvättad resten av vintern!!!

Nu återstår ett mekpass för att fixa en del smågrejor som behöver tillsyn, rapport kommer när det blivit av.

Silverpilen dras med en del småkrämpor som gjort att jag börjat se mig om efter en annan andrabil då jag har fortfarande inte hittat tid att reparera vare sig den, dieselbettan eller någon annan bil heller. Bettan har jag alla delar till medan Silverpilen behöver en del reservdelar för att bli tip-top, det läckande avgassystemet samt blåst grenrörspackning för att nämna något. Då körförbud skulle inträtt i morgon och ingen ersättare finns än fick jag för mig att åka in till bilprovningen för att få en månads respit.

Till min stora överraskning gick den rakt igenom! En "bra-att-veta" på avgasläckan var det jag fick och det visste jag ju redan, om inte annat så hörs det...

En förjulsbilspaning till från Norge

Förra veckan gnuggade jag mina ögon när jag passerade en bondgård i norra Tröndelag:

En AMC Eagle! Det var en fyrhjulsdriven version av AMC:s personbil Concord(?) och tillverkades mellan 1980 och 1987. Ingen supersäljare då med ett par hundra tusen tillverkade över åtta år men idag räknas den som den moderna SUV/Crossoverns förfader och har rätt hög kultstatus i vissa kretsar. Den fanns både som kombi, sedan och kupé och var mindre än de traditionella Cherokee, Blazer och andra stora fyrhjulsdrivna bilar. Den marknadsfördes inte heller som en terrängbil utan snarare som det bästa alternativet om mindre snö-, sand-, eller lerhinder måste forceras.

När jag fortsatte runt hörnet på ladugården så fick jag nästa chock:

En till! I samma färg dessutom! Jag vet inte om de såldes i Norge, jag har då inte sett flera under de snart 1300 mil jag kört runt där sedan i somras. I Sverige tror jag de som finns är importerade i efterhand. Hur som helst en entusiastbil med samlarvarning!

Gårdslastbilar

Jag har tidigare bloggat om sådana i det här inlägget. Man ser faktiskt ofta gamla Volvo eller Scania vid gårdar eller åkerigarage i Norge, betydligt oftare än här. Det går nästan inte en vecka utan att jag spanar in en ny gammal N84, LS76 eller liknande. Senast fastnade denna på bild:

En Volvo Snabbe eller F82 från sextiotalet. En klassiker som jag mest kommer ihåg som den butiksbuss som en gång i veckan stannade till vid mjölkbryggan och plankan med postlådor nere vid "Luckstavägen" nära där jag växte upp. Nisses Livs vill jag minnas att texten på påbyggnaden sa men för oss barn var det "Nissebussen". Farmor och de andra tanterna i byn handlade av Nisse som stod bakom sin disk i anslutning till hytten och expedierade. Senare ersattes Snabben med en F4 och Nisse sålde rörelsen till Kurt innan hela företeelsen med varubussar försvann någon gång på åttiotalet. Om någon råkar läsa detta och har en bild på nissebussen får ni gärna skicka den till mig så lägger jag upp den!

Nytt arbetsfordon

Efter att i min händer avverkat dryga tiotusen mil fick den gamla V70:n jag kört i nära fyra år i tjänsten respass för ett par månader sedan. Vid dryga 37 000 mil började elfelen och oljetörsten bli besvärande. På önskelistan stod en fyrhjulsdriven bil men jag fick i stället hålla tillgodo med en fyra år gammal C4 1,6 HDi EGS med knappt åttatusen på mätaren. Den var inte felfri när den kom och fick besöka verkstaden ganska omgående. Ett kränghämmarstag, ett bilbälte, EGR-ventil, fönsterhiss vänster bak och generatorrem är en del av vad som åtgärdats. Den har redan hunnit rulla mer än tusen mil och ska väl förhoppningsvis inte behöva kosta så mycket framöver men några gamla plåtskador återstår ännu att åtgärdas samt ett trasigt lås i förardörren. Relativt snål är den i alla fall, det är inte svårt att komma under 0,5 liter/milen på långkörning. Tyvärr tycker min rygg inte riktigt om förarstolen men jag sitter ändå tusen gånger bättre i den än i den SAAB 9-3 jag tvingades plåga mig i förra vintern när jag jobbade i Göteborg...

Le Conservatoire - Citroën del 2

I samlingarna finns naturligtvis ett par Citroën Kegresse - de halvbandvagnar som man konstruerade på tjugotalet och som man gjorde ett antal resor och expeditioner med i PR-syfte. Den mest berömda resan är nog "La Croisière Jaune", den gula resan, som genomförs åren 1931 till 1932 där man körde från Beirut till Peking genom väglöst land, korsade floder, klättrade uppför bergspass i Himalaya mm mm. Strapatserna och svårigheterna var enorma, det finns en hel del intressant att läsa om expeditionerna, både på nätet och böcker. Se youtube-klippet nedan:

Den terränggående konstruktionen intresserade militären i flera olika länder, det sägs att den amerikanska M2 Half-track som användes i andra världskriget byggts efter att man köpt in en Citroën Kegresse till staterna. Den stora trumman där fram underlättar vid körning över diken och liknande. Namnet kommer förresten ifrån konstruktören - Adolphe Kégresse - som utvecklade halvbandsatser för både bilar och lastbilar i tsar-ryssland före revolutionen men som återvände till Frankrike efter tsarens fall och började hos Citroën som konstruktör efter första världskriget.

Inte fanns det plats för alltför mycket bagage i fordonet. En stor del av förberedelserna var att bygga upp bränsledepåer på lämpliga ställen längs den planerade färdvägen. När väl resan inleddes hade det hunnit utbryta krig och oroligheter på flera ställen längs rutten vilket försvårade expeditionen avsevärt.

Förarmiljö på tjugotalet. Efter den gula resan blev det inga fler expeditioner och Kégresse lämnade Citroën men fortsatte som konstruktör. Han anses vara den som uppfann dubbelkopplingstransmissionen som blivit vanlig i bilväxellådor de senaste åren, kanske mest känd är den som kallas DSG och som finns i diverse olika VW-modeller.

Förutom militären så var även andra intresserade av biltypen, i Norge gick några sådana i posttjänst i fjällterräng under ett antal år men i Sverige har det inte funnits någon vad man känner till. Däremot gjorde man en expedition även i vår höga nord, en av resorna gick från Norge in i Lappland i Sverige och tillbaka.

På andra sidan vägen

spanade jag in denna när jag tog en promenad häromdan.

En Volvo N86 med kran och trälämmar som inte stått där tidigare. Det hade förresten inte huset bakom heller, så det kanske snarare säger något om hur ofta jag går där...

Annars så väcker dessa lastbilar en del lumparminnen: där körde jag en Volvo Viking modell Ratgb 936 av -57 års modell med täckt påbyggnad full med radioutrustning dragandes ett stort enaxligt mastsläp med gigantiskt överhäng. Man behövde hela vägen och lite till för att komma runt gathörnen inne i stan då vändradien var enorm på det fyrhjulsdrivna monstret samtidigt som den saknade servostyrning och bakåtsikten var minimal i de pyttesmå backspeglarna som knappt nådde utanför skåpet. Hydrovac-bromsar var det också, det betydde att man fick stå upp i sätet och stampa tills lårmusklerna fick kramp innan det tog stopp... Ett par gånger var det riktigt, riktigt nära trots att det gick allt annat än fort att få fart på ekipaget: den ena gången klarade sig en orange Renault 5 med frimärksavstånd vid ett rödljus i centrala Eksjö; den andra gången kan en husvägg i Simrishamn vara glad för att trottoarkanten fanns som stopp när hela kolossen gled i sidled på hala gatstenar vid kurvtagning. En annan prestation var när jag lyckades köra soppatorsk mitt i Brösarps Backar! Som tur var körde jag sist i kolonnen så även om jag blockerade hela ena körfältet så var det ju bara en lastbil med släp i alla fall...

Nästa respass!

Fick Activan ikväll. En mycket trevlig västkustbo vid namn Lasse hade läst min artikel i Citroënklubbens tidning Autogënial som handlade just om Xantia Activa. Han ringde mig förra veckan och hade pga det han just läst drabbats av svårt habegär till en sådan bil, jag undslapp mig då att han kunde få köpa min och så blev det!

Då jag skulle ner till Göteborg denna vecka ändå så passade det utmärkt att jag körde ned bilen, jag packade den full med reservdelar och vinterdäck och satte av igår morse. En helt odramatisk resa senare var jag framme, Lasse hämtade upp bilen ikväll. Hoppas hans entusiasm räcker att fullfölja de reparationer som bilen behöver och att bilen ger Lasse många activa mil bakom ratten!!!

Mot nya äventyr

Så har den flyttat, min BX 16V som jag aldrig lyckades få tid att ta tag i. Jag skrev redan i ett inlägg i augusti att det var dags att skicka stafettpinnen vidare. Stefan ifrån Hudik kom med skåpbil och vagn igår och så lastade vi bil och delar tills det var fullt, men då allt inte kom med så blir det en vända till för honom innan allt är borta. Med lika delar lättnad och saknad såg jag sedan ekipaget försvinna, det blev åtminstone lite mindre överfullt framför garaget... Hoppas att han lyckas få den på vägen igen någon gång, lycka till!

Kul helg i skärgårn!

Vi var ett gäng bjudna till Patriks sommarstuga i helgen. Grabbar med bilar, båtar och allehanda maskiner som hobby träffades för att hämningslöst kunna diskutera viktiga ting. Stilpoäng utdelades till den som anlände i hobbyfordon. Fredriks plan var bogserbåt men där satte en trilskande startmotor stopp. Patrik och Fredrik körde då sina gamla lyxmercor, varsin w126 560 SEL har de som "brukshobby"-fordon för närvarande. Någon enstaka poäng fick de för det. Jakob och Peter åkte modern tjänstebil så de kammade noll.

För egen del dammade jag av Silverpilen som stått i malpåse sedan i somras, sånär som att den fick gå som nödbil till farsans älgjakt för några helger sedan när hans Santa Fé lagt av. Inte så mycket till stilpoäng på den bilen kanske men med avgassystemet i trasor och sommardäck hade jag några timmars meck innan avfärd. Trodde jag.

Mina planer att komma iväg tidigt gick om intet så ett telefonsamtal till Martin gav ett "pit-stop" i Enånger. In med vinterdäcken i bilen och medan jag körde plockade han loss ett begagnat ljuddämparpaket från en annan bil. På drygt en och en halv timme fixade vi båda problemen, tack Martin! Någonstans mitt i natten kom jag fram till stugan till slut. Det blev till och med ett litet "heders"-omnämnande tack vare strapatserna...

Full pott tog dock Olle när han anlände i sin patinerade Hudsonlimpa på lördagsförmiddan, en bil som man kan beundra länge, länge...

Pacemaker var modellnamnet, ett av alla fantasifulla namn som amerikanska bilar begåvades med. Olle har monterat en aluminiumtrimtopp på sidsexan, även den har ett uppfordrande namn:

"Super Power Dome" - det du!

En tur med skärgårdsbåt till Rödlöga med packad lunchkorg blev helgens båtanknutna inslag förutom vägfärjorna till och från stugan då. Silverpilen traskade hela vägen hem också, men nog dånade det mer och mer undertill igen ju längre resan led?

Hösttur

Förra helgen lånade jag Uffes DSuper, som jag tidigare berättat om här för en bilpromenad i det vackra vädret från Enånger till Orbaden Konferens och Spa tur och retur, tio mil ungefär. Det blev ett stopp längs vägen för några bilder i höstsolen.

De fantastiskt designade gula högtalarna hade Uffe sparat sedan många år och han tyckte att han äntligen hade en passande bil att montera dem i. Inte mycket till ljud i dem, som tur var finns det även andra högtalare som låter lite mer. Men utseendet! Dessutom på hatthyllan i en padda. Som Bosse kommenterade när han såg bilderna: "Varför börjar jag tänka på rymdvarelser?"

För min del fick stereon vara avstängd hela resan, jag bara njöt av bilens alla egna ljud samtidigt som jag lotsade fram detta fantastiska UFO genom centrala Hälsingland. Tack Uffe för lånet, det var verkligen en energikick att leva på när mörkret och kylan har tagit strupgrepp snart igen!

Nybesiktat!

Martins CX Prestige, som jag skrev om senast här, har nu efter en massiv arbetsinsats passerat nålsögat och får framföras i trafik för första gången sedan 2004!

Här var det första provturen med den nybytta växellådan, men...

...det fattades en del plåt i golvet, här ser vi förarsidan uppsvetsad och klar. Passagerarsidan var också i behov av ny plåt men inte lika stor bit.

Den nytvättade och uppsnyggade inredningen från reservdelsbilen kom på plats, snyggt!

Det är ju i baksätet som en Prestige ska utnyttjas egentligen. Den förlängda hjulbasen ger enormt benutrymme: mer än en president har valt såna här för sina transporter!

Nybesiktad med blankt protokoll! Bilprovaren var road, hade inte sett en liknande på minst tio år!

Le Conservatoire - Citroën del 1

För tre år sedan fick jag möjligheten att åka till Citroëns förvaringslokal för prototyper och gamla bilar i Paris. Sedan 2001 har man samlat ihop fordonen i en gammal lagerlokal vid fabriken i Aulnay, inte långt från Charles de Gaulle-flygplatsen. Jag kallar det förvaringslokal då det inte är ett regelrätt museum, bilarna står tätt inpackade och det är dessutom inte öppet för allmänheten annat än vid speciella tillfällen. Nu låter det kanske som jag är negativ men med tanke på märkets tidigare likgiltighet för sin historia är det väl bra att man bevarar något på detta sätt. Under några timmar sprang jag runt och kameran gick varm, jag tänkte bjuda på några bilder här eftersom.

Först ut en DS 21 H Pallas -69 som i stort sett såg ut att vara plockad direkt från bandet då det begav sig. 1969 var det andra året med fjärrljusen som svängde med ratten, det var också det sista året med den svängda formen på instrumentbrädan och det enda med brädans paneler krymplackade i svart. Kulören på bilen heter Gris Nacré, pälemorgrå, och är lite mörkare än den grå metallic, Gris Palladium, som presenterades i samband med Pallas-modellens introduktion 1965. Dessutom var det bara för det andra året fransmännen utan att specialbeställa kunde få taket i samma kulör som resten av bilen, tidigare hade taket oftast varit i en egen, avvikande nyans. För övrigt samma färg och årsmodell som bilen i Trondheim i mitt förra inlägg!

Äntligen en DS!

Som fastnade på bild! Det är förskräckligt vad jag far och flyger till grannlandet, jag har tillbringat sex av de senaste åtta veckorna där. Jag hinner inte ens med att skriva i bloggen... Fast så mycket fordonsrelaterat har jag ju inte hunnit med heller , så då var det kanske detsamma.

Denna fagra skönhet lyckades jag i alla fall hinna plåta i Trondheim igår. En DS21 Pallas -69 såg det ut som när jag smygfluktade lite på den. Passerade huset även idag och då var kon borta ur båset så bilen verkar vara fullt funktionsduglig och motioneras ofta!!!

Inget träffpunkt 80...

...blev det i söndags heller. I princip den enda bilträff jag spikat att jag skulle åka på på hela sommaren i år då andra prioriteringar fått gå före. Men det myckna resandet i jobbet de senaste veckorna gav att jag behövde vara hemma. Ack och ve, men det kommer nya år med nya tag!

Lägger i stället upp ett par bilder från förra veckan i Norge; först en norskflaggad tremastare som gick för motor i motvind i Trondheimfjordens mynning, eller "havegape" som en norrman sa till mig. Tjusig skuta!

Sedan en bild på en lagom liten traktor som jag gärna tagit med hem där den stod till salu längst ut på Fröya, en ö väster om Trondheim. En Fiat 441 från 1976, fyrhjulsdriven men med behov av kopplingsbyte enligt infolappen i rutan. 25 000 norska begärde man!

Backtävling i Sundsvall

Förra söndagen slet jag mig från sysslorna några timmar, tog med mig sonen och åkte upp på Södra berget i Sundsvall där SMK körde backtävling hela helgen. Kameran åkte med och en del roliga bilar fastnade, tyvärr har tävlingsprogrammet försvunnit så vem som är vem kan jag inte säga.

I den öppna klassen körde denna banracingbil, en Toyota Celica i full mundering.

Tänk att de gamla sjuttiotals- Escorterna fortfarande är med, det är ju inte i någon veteranklass de tävlar!

Den här behöver jag inget program för att veta vem som kör: det är Lennart Hägg från Ilsbo som rattar Ascona B uppför backen!

En Escort till, enligt speakern var det här en RS2000 till och med!

Löddax

De senaste tre veckorna har varit fullmatade med jobb från morgon till kväll men förra lördagen blev det några minuter över att fixa den trilskande fjärrkontrollen till centrallåset på Xantian. Den hade blivit mer och mer slumpmässig i sin funktion för att sista dagarna inte vara med alls.

Fram med lödgrejorna, isär med kontrollen. Det visade sig att mikrobrytaren som man trycker på vid låsning/upplåsning hade släppt i lödningarna så de gamla kunskaperna från två år vid lödbänken på Televerket Radios centralrep för NMT-basstationer kom till väl pass. Tennsugen för att få bort det gamla tennet och sedan lödpennan och tenn så var det kontakt igen.

Längst fram i mitten av bilden syns brytaren omlödd och klar.

Komplettering med nya batterier så blev det att kila ut och testa vid bilen och det fungerade perfekt! Mission completed.

Nytt på finbilsfronten i Timrå

När jag körde tillbaka Bertils -64 till honom fick jag se nyförvärvet, en DS 21 H Pallas -68 i ett mycket tjusigt renoverat skick. Första årsmodellen med nya fronten, bilen importerades från Frankrike till Holland för ca tio år sedan där den renoverades av förre ägaren. För några år sedan följde den med som flyttgods till Sverige och nu har den hittat till Timrå!

Sista året med gamla instrumentbrädan, nysydd skinnklädsel och fullt Pallasutstyr med tjocka mattor, extra blanklister mm. H-lådan, dvs en fyrväxlad "manuell" låda med hydraulisk manövrering av koppling och växelförare, manövreras med spaken som sticker upp framför ratten.

Extrautrustad med vinyltak, Bertil ska byta ut bakljusglasen till Pallas-modellens med kromad sarg och komplettera med någon saknad list för full pott! Inom den närmsta framtiden ska jag hjälpa Bertil att kolla tryck och status på gasfjädringen och bromsarna, återkommer med rapport...