Inte riktigt min dag idag...

En kompis från Stockholm, Tim, stal några timmars sömn i gästslafen här hemma inatt. Han var på väg hem från Luleå med en VW-buss T3 han köpt i Pajala, en turbodiesel som han ska bygga campinginredning i och använda på kommande turer. Idag har han en T2 men den skulle visst säljas vidare nu. En T3 pickup, en -90:a enkelhytt, fyrväxlad med 95-hästarsmotorn hade jag för några år sedan. Mycket praktisk när man höll på med byggprojekt på huset mm, har ångrat många gånger att jag sålde bort den speciellt som jag gjorde det INNAN jag var klar med bygget...


Hittade ingen bild på pickupen, det närmsta jag kom i all hast var en skymt av bakdelen av den bakom Bettan, min XM-turbodiesel som snart väntat på ny drivaxel i ett år. Skäms på mig!

När Tim hade åkt var det dax att skruva dit en ny styrled på Silverpilen då det endast är en vecka kvar på ombesiktningsperioden. Åkte bort till macken för att tanka och fick se en gammal kändis! En guldfärgad CX Prestige -82 som vilat i ett garage på Alnön de senaste tio eller femton åren. Bilen togs in från Saudiarabien i mitten av åttiotalet av en kille från Ramsele, har förgasarmotor och automatlåda samt dubbla AC-aggregat!!! Ett element med utblås i instrumentbrädan samt ett till i bagageutrymmet med utblås i hatthyllan! Det gäller att hålla sig kall i sanden. Den nye ägaren i Timrå hade just fått fart på den och tog en tur för att motionera bromsar etc. Ska bli kul att se om den återfår sin forna lyxbilsfiness, lite lack och puts så...


Saudiutförande innebar också att det endast sitter yttre backspegel på förardörren! Behövde man inte titta till höger bakåt därnere?

I vilket fall gick styrledsbytet på Silverpilen nästan friktionsfritt, jag åkte hem och parkerade på gården endast för att ha en stendöd bil när jag skulle starta igen efter en timme. Ström finns, det verkar vara något med startspärren på växelväljaren eller kodlåset som gett upp. Tablå! Åker dessutom till Göteborg på jobb igen i morgon så nu lär den bilen stå... suck! Frågan är nu bara vad man ska ta sig till: felsöka och laga Silverpilen, laga dieselbettan(den röda på bilden ovanför) eller bara ge upp och skaffa en Toyota...

Plastmodeller

Om man råkar gå förbi hyllan med plastmodeller på leksaksaffären med sina barn och dessutom råkar nämna att det var ett av pappas största intressen att bygga sådana i timtal under barndomen, tittar de på en med totalt oförstående. Det kunde lika gärna växa mossa och lavar på en, så illa är det. När det gäller Lego är det en annan sak, där har båda barnen faktiskt tagit upp legobyggande och tycker det är kul. Tioåringen har väl trappat ner lite nu medan femåringen verkligen är på! Nåväl, åter till ämnet: Jag började bygga när jag var fem eller sex, de första försöken såg som alla andras ut som en limklump med lite plastbitar i. På sjuttiotalet var speciellt de små byggsatserna av flygplan i skala 1:72 billiga så veckopengen gick mest åt till sådana.


En Heinkel He-111 målad i tålamodskrävande östfrontskamouflage ska ligga i kartongen på vinden.

Vad jag kommer ihåg så började jag med Airfix Fokker Triplane, Röde Baronens plan från första världskriget. Hovleverantör under åren var Skoglunds Böcker och Papper i Matfors där man kunde stå i timmar i det lilla hörnet längst in bredvid ingången till lagret där man hängt upp sortimentet på krokar respektive ställt i hyllan. Snart nog började man sälja Matchbox plastmodeller, för en liten grabb så var de både lättbyggda, snygga utan att man behövde måla dem och hade häftiga kartonger. Man sålde då ut alla gamla Frog och Jo-han byggsatser på rea, jag köpte nog en hel del av dem också. DH Gypsy Moth och någon variant av P-40 Warhawk har jag för mig var några av Frogmodellerna. Så småningom blev det mer och mer Hellerbyggsatser då de ofta hade svenska dekaler och förebilder. Men jag byggde nog allt möjligt utan speciell planering, en Boeing P-26 Peashooter från Hasegawa i skala 1:32 minns jag speciellt samt att jag även hann med en del riktigt stora modeller som Airfix Harrier i skala 1:24 m fl.


Beaufightern led tyvärr sprängdöden tillsammans med många, många andra...

Ju större jag blev gled intresset mer in på att bygga bilar. AMT-byggsatserna i 1:24 med två eller tre olika varianter man kunde välja var roliga och intressanta, Revell och Monogram andra märken man minns. På slutet började man med detaljering av byggena, drog tändkablar av björntråd etc men när körkortsåldern uppnåtts dog mycket av bygglusten och det blev i stället skala 1:1 som gällde och som fortfarande gäller. Tyvärr så gick de allra flesta planen och bilarna det grymma ödet till mötes att bli bortslängda, en del t o m sprängda av kinapuffar på sista april, men några finns kvar i en kartong någonstans. Någon halvklar ska det finnas också, en Monogram B-25 Mitchell i 1:48 tror jag ligger på samma ställe om inte delarna försvunnit. En låda med Humbrolfärger och en liten airbrushspruta finns också kvar. Någonstans i djupet lurar ändå intresset där och jag har återfallit några gånger i vuxen ålder bl a med några motorcyklar från Tamiya. Häromåret fick jag också ett ryck och köpte in några större bilbyggsatser på Tradera, endast för att genast stoppa undan dem i en skrubb då det varken fanns tid eller plats att breda ut sig med något sådant bygge. Men man ska ju ha något att göra om tjugo år också!!!


En Honda-racer som samlar damm på en hylla i arbetsrummet. Till största delen byggd på ett hotellrum i Japan faktiskt...

Pärlan kallade hon den

Tillbaka i minnenas arkiv: När jag kvaddat CX:en, se sista inlägget i november, så stod jag plötsligt helt utan fungerande transportmedel. Jag lyckades låna ihop en slant och köpte en hyfsat lågmilad GS Pallas -79 som en kompis skakat fram. GS gillade jag alltsedan den jag hade som sommarskott några år tidigare och det här exemplaret var dessutom helt rostfritt. Något hade den ändå varit med om för dörrarna på ena sidan var utbytta mot fräscha begagnade men i fel färg, Orange Ténéré i stället för Gris Nacré som resten av bilen. Bilen var dessutom utrustad med sjuttiotalsattributet vinyltak vilket inte var vanligt på svensksålda bilar, jag tror t o m att det endast var denna sista årsmodell -79 som det fanns att få. Året efter presenterades GSA, en modifierad GS som inte längre bara såg ut som en halvkombi utan som faktiskt var det också. Den här hade dock fortfarande den lilla brevinkastsliknande luckan därbak.


Under sommaren med GS:en träffade jag en flicka, Sara, som kom att visa sig bli min fru i slutänden. Hon var naturligtvis perfekt på alla sätt sånär som på en sak: hon hade inget körkort. En dag körde vi in till stan, jag sa inget om i vilket ärende. Vi stannade utanför en körskola och gick in och anmälde henne som elev, några månader senare var körkortet klarat och det var dags för hennes första bil. Vi var fortfarande nykära och bodde inte ihop än, så jag tillbringade ett antal timmar med att slipa och laga på GS:en som skulle bli hennes. Helt och hållet slapp hon dock inte undan, hon fick bl a dra på sig en overall och pensla underredsmassa i hjulhusen bak hon med! Resultatet syns på bilderna, blank och fin med fräck bakspoiler, den döptes av Sara att heta Pärlan.


Driftsäker och med stabila vinteregenskaper var det med tvekan och senare saknad som den såldes ett par år senare efter närmare tretusen körda mil. En av frugans arbetskamrater köpte den, körde ett halvår och ställde den sedan tyvärr som lekstuga för barnen efter att något bagatellartat fel uppstått. Sara sa många gånger att hon egentligen skule åka dit och köpa tillbaks den men så skedde aldrig. Sist jag kollade fanns den faktiskt fortfarande kvar i bilregistret...

Ett litet återbesök så...

...klarar sig Silverpilen ett år till!!! Lånade in mig i ett varmgarage ett par timmar i morse (då det egna garaget är knökfullt) för upptining och lite småfix sedan så gick den silverfärgade XM:en igenom den årliga kontrollen hos Bilprovningen vid lunchtid idag. ETT nerslag blev det: höger yttre styrled som jag naturligtvis dumsnålt nog INTE bytte i somras när jag bytte den vänstra, hade utvecklat ett spel på någon mm vilket naturligtvis betyder byte. Åkte direkt till den lokale reservdelsleverantören, Bilhuset, och beställde en ny som kommer hem på fredag till det facila priset av 260 kr. Besiktningsmannen kommenterade faktiskt t o m bilens skick med att "Den såg ju rätt så fin ut!"

Utlandsäventyr - tokig svensk på Bali

För dryga tjugo år sedan skulle jag för första gången utomlands på jobb. Till Japan. På den tiden var det tillåtet med business-klass och det var mer regel än undantag bland de anställda att man bytte in de biljetterna mot APEX-biljetter där man försökte få in så många stopp som möjligt i stället. Denna jungfruresa skulle för min del ske i sällskap med en kollega som gjort resan några gånger tidigare och för enkelhetens skull valde jag samma rutt som honom, så den blåögda yngling jag var inte skulle tappa bort sig helt och hållet. Förresten, inte riktigt samma rutt.
Jag tog ut semester en vecka tidigare och åkte först till Italien för att hälsa på en kompis som pluggade i Florens. Planet landade i Rom och på något sätt hade jag lyckats få pengarna att räcka till en Fiat Panda som hyrbil hela veckan så kompisen hämtade upp mig i den på flygplatsen och sedan bar det av norrut. Hela veckan förlöpte med många utflykter i Toscana inklusive bl a lutande tornet i Pisa och med den enda showstoppern när jag som blond vältränad viking chockade italienarna med att vid ett tillfälle, när parkeringsplatserna var ovanligt små och få till och med för en Panda, köra in nosen på bilen i en ruta en hårsmån längre än bilen, därefter kliva ur och lyfta in bakänden för hand. Själv.
Resan fortsatte sedan via Singapore till Bali för ytterligare en veckas semester innan uppdraget i Osaka skulle börja. Om Singapore skulle jag kunna skriva mycket men då det inte var direkt fordonsrelaterat hastar vi vidare till Bali. På vägen från flygplatsen till Kuta Beach där vi bodde lyckades jag spana in en liten oansenlig Citroënskylt flera kilometer utanför stan och fick för mig att jag skulle leta upp det där stället någon dag. Sagt och gjort, ett par dagar in på veckan när jag börjat ledsna på sol och bad tog jag och traskade dit mitt i hetaste solgasset mitt på dagen. Citroën hade tillverkning av GS-modellen i Indonesien ifrån mitten av sjuttiotalet så det var ett relativt ofta förekommande inslag i trafiken. När bilarna hunnit bli några år var det dock rätt få som inte drabbats av lokala modifieringar och "förbättringar". Kolla in de bakre hjulhusmodifieringarna på CX:en i bilden överst, för att få plats med de "häftiga" fälgarna...


Här ser vi en "stylad" GS med modifierad front, kjolar och såna där små stabilisatorfenor på framskärmarna! Vad var det nu de hette? "Wind"-nånting?


Häftig bakvinge och Toyotabakljus, eller? Man undrar hur man tar sig in i bagageutrymmet...

När jag halvt omtöcknad av solsting och vätskebrist ramlade in på verkstaden vid Citroënskylten blev man där först väldigt misstänksamma och undrade vad jag ville. Språkförbistringarna gjorde att det tog lite tid men när de slutligen fått klart för sig att jag inte sökte jobb hos dem(!), utan att jag skruvade lite med gamla cittror hemma och bara ville kika vad de gjorde samt ta några bilder så blev det glada leenden, skratt och ryggdunkar. Jag fick sedan dessutom skjuts tillbaka in till stan igen inklämd i hytten på en Toyotapickis tillsammans med fyra eller fem av mekarna och hade nog faktiskt i slutändan t o m kunnat få jobb där...


Grabbarna på friluftsverkstaden poserar framför dagens jobb, ett par GS som man höll på att serva. En smörjgrop fanns till höger, annars var skärmtaket det enda väderskyddet!

Resten av veckan hyrde vi en liten Suzuki Samurai för att köra runt och se lite mer av ön, min första kontakt med vänstertrafik och högerstyrd bil. Det gick bra på raksträckorna men höll på att bli fel i varenda korsning...

Volvo 165

Så var det då ute, vilken bil jag hjälpte till att transportera i höstas. Dels i Klassiker nr 1/11 samt på deras hemsida. Silverpilen gör sig bra på bild och film, som tur var (kanske?) skymtas bara silhuetten av föraren...