Förutom hundkojan har jag, som man kanske kan ana, ett antal påbörjade eller opåbörjade projekt undanstoppade, de flesta lär dyka upp här i bloggen förr eller senare. Av någon anledning så har oemotståndliga tillfällen att en kuslig förmåga att dyka upp. En del av fordonen har jag räddat undan en plågsam skrotdöd, andra har jag köpt medan de fortfarande varit körbara. Nästan alla räddningsaktioner har inletts med tanken att jag ska sätta igång med dem snart, men som så ofta händer det något som gör att det drar ut på tiden. Flera gånger har jag då kommit till sans och vett och skickat projektet vidare till andra, några står dock fortfarande halvvägs och väntar på att jag ska hitta den tappade sugen. Till mitt försvar så har jag faktiskt slutfört flera renoveringar också, men de bilarna har jag av olika anledningar sedan sålt. Det kanske är så att det roligaste inte är målet utan vägen dit.
Nä, nog med analyser och bortförklaringar! Igår kände jag att det fick vara dags. Dags att sätta igång med något av projekten. Något av de opåbörjade. Mitt mål är att köra det rätt snabbt, innan sommaren tar slut ska det vara ute på vägen och förhoppningsvis ska energin sedan räcka till för att plocka upp sugen och köra vidare på något av de avstannade också! Så vad blev det då? Jo, min 2 CV! Jag köpte den osett på en annons på Citroënklubbens hemsida 2003, hämtade bilen utanför Askersund och ställde direkt in den i Uffes loge. Där blev den stående till för ett par år sedan då jag tog hem den. Tyvärr fick den inte plats inomhus och om inte förfallet ska accelerera i ljushastighet så måste något göras innan ännu en vinter är här!
På väg norrut från ett vintervitt Närke, karosskulören heter Bleu Glacier AC 606
Den här bilens historia är att den i början av åttiotalet köptes i Frankrike och kördes hela vägen hem till Sverige av en kille på västkusten som snyggade till och lackade upp den till ett bra originalskick för att vara i 2CV-kretsar. Den bytte sedan ägare en gång på västkusten innan den hamnade i Stockholm i slutet av åttiotalet. Där kördes den en hel del under några år innan den fick någon form av motorhaveri och ställdes undan. När bilens ägare sedan bytte Stockholm mot Närke följde den med men inget mer gjordes med den. Inte heller när jag tog över hände något, fram till nu i alla fall. Så nu var det dags, fram med verktygen och påbörja demonteringen!
På några timmar kan man få en 2CV att se rätt naken ut
Vad som berättats för mig så ska det vara en -58 och det kan nog vara ganska rätt om man tittar på många detaljer men av vissa anledningar registrerades den som en -62 när den kom till Sverige. 425cc-motor, 2 cylindrig, luftkyld boxer med centrifugalkoppling till den fyrväxlade lådan, 12,5 ystra hästar, individuella bärarmar, friktionsdämpare, liggande fjäderpaket, kontraviktsdämpare vid hjulen, däcksdimension 125-400 är några tekniska data i mängden. Luckor, skärmar, dörrar, tak och säten är snabbt avplockade på en sån här, det mesta sitter med några få skruvar eller genialiskt enkelt påhängt.
Är golvet helt under alla flagor?
Eftersom demonteringen fortsatte gjordes en del mindre smickrande upptäckter, som vanligt är det ju alltid rostigare än det först verkar. Dessutom hade man varit generös med plastspacklet på många ställen när den renoverades förra gången vilket kommer att ge merjobb. Stora flak plast gick att dra loss med oftast rostig plåt bakom. Sämst på hela karossen är nog golvet, dels i främre delen samt längst ute vid trösklarnas insida. Nya golvhalvor och ny plåt framför och under pedalerna hamnar på önskelistan men jag ska inventera plåtstatus helt och hållet innan jag beställer något!
Man har knackat till en fin plåt tvärsöver under pedalerna men tyvärr har rosten ändå härjat friskt i de här regionerna
