Femton arbetstimmar senare

Så var det klart! Med stor hjälp av Martin och Uffe så kom jag imål idag. I fredags tillverkades resten av rören och byttes, idag återmonterades alla fästen, klammer etc innan bakvagnen sattes tillbaka.

En vända med tectylsprutan ovanför och framför bakvagnen innan den lyftes på plats var inte fel, jag stålborstade och skrapade bort allt löst först. Avgassystemet är i rostfritt, ett klart plus! Det ska sitta en skyddsplåt mellan baxaxeln och ljuddämparen, den var borta på den här bilen men jag ska se om det kan finnas någon kvar på den andra!

Passade också på att rostskydda hela bakänden, här ska reservhjulet sitta sedan. Nu är hållaren lite för dålig för att användas, jag måste reparera/modifiera den om jag inte hittar en bättre.

En provtur blev det: kunde konstatera inget läck, bra fjädring, bra motorgång. På minussidan en trasig ABS-givare, automatlådan växlar upp alldeles för tidigt samt att höjden måste justeras då den är för hög fram. Nu ska jag jobba borta en vecka igen så det får bli nästa helgs äventyr!

Silverpilen II

Bruxbilen har lidit av krämpor en längre tid och jag har velat fram och tillbaka hur jag ska göra. Jag har tittat på andra bilar och fabrikat men jag har haft väldigt svårt att hitta något bättre för mina behov och önskemål på komfortabel transport. Då jag det sista året jobbat i Norge väldigt mycket och kör tjänstebil där har privatmilen med den egna bilen blivit få, jag tror jag kört 280 mil sedan nyår med Silverpilen. Alltså ingen vits att köpa en diesel i nuläget eller ens reparera och sätta fart på Bettan, den röda diesel-XM:en som också står på gården i väntan på bättre tider. Åtminstone inte så länge jag har tjänstebil och jobb på annan ort. För knappt två veckor sedan dök så denna annons upp på Citroënakuten, cittrafantasternas forum på nätet:

Jag såg den inte förrän dagen efter men tänkte att jag väl ändå kunde slå en signal då Järvsö inte är så långt bort. Bilen var faktiskt inte tingad än, Roger skickade några bilder som såg oförskämt bra ut så jag slog till. Bilen är likadan som Silverpilen, t o m i samma färg! Det som som skiljer är att den är tre årsmodeller nyare, har sidoairbags och några andra detaljförändringar. Idag var det dags för hämtning, Uffe hade fixat vagn och vi åkte från Enånger över Nianfors fram till trakterna av Karsjö vid Ljusnans strand.

Bilderna hade inte ljugit, det mesta såg riktigt bra ut. En koll med bilregistret visade också att det var en av de allra sista tillverkade bensin-breakarna, endast en dryg månad innan produktionen av Break/kombi lades ned vid årsskiftet 99/00! Halvkombi/sedanmodellen tillverkades ett halvår längre. Lite omvårdnad och pyssel här och där så ska Silverpilen II vara fit for fight! Vid lastningen sprutade hydrauloljan från bakaxeln så att ett tryckrör gått var det ingen tvekan om så vi tog bilen hem till Uffe för reparation.

In över smörjgropen, upp med bakänden, loss med bakvagnen och fira ner. Mycket riktigt hade ett av de längsgående rören givit upp. Jag började skruva, passade samtidigt på att justera dragningen av de tre korta rör som Roger redan bytt. Martin kom också dit och assisterade tillsammans med Uffe.

Det finns ingen anledning att försöka snåla, alla fyra rören byts på en gång för att slippa göra om jobbet. När det första röret var borta och ett nytt tillverkat med det gamla som mall blev det kväll och slut för idag. Fortsättning i morgon!

Prestige till salu

Bertil ska minska antalet bilar och bl a ska denna bil bort, en CX Prestige -83 som är konverterad till diesel med manuell låda:

Bilen byggdes om i början av nittiotalet men fungerar bra, nästa år är den veteran på allvar då den blir trettio! Rost i dörrbottnar och baklucka. Ska man bygga tillbaks den till bensin och automat blir det rätt mycket jobb ändå. Kanske bättre att behålla som diesel?

Skinninredningen har klarat sig riktigt bra, någon sprucken söm fram och lite torr men full räddningsbar! På denna bil är även dörrsidorna klädda med skinn så de ser inte alls lika spruckna och fula ut som annars är mer eller mindre standard.

Tyvärr finns det en hel del plåtjobb utöver rosten också, framförallt på bilens högra sida: huv och framskärm har fått sig en törn av snöröjningen och höger bakdörr samt taket har blivit bucklat när något stort och tungt fallit mot bilen... Hoppas någon vill ta hand om den ändå, det vore väldigt synd annars!!!

Traktorer och bromsjobb

Kan man sammanfatta helgen med. På lördagen var det traktorcruising i Indal, jag hakade på till Lindströms traktorsamlingar och kikade lite:

Grålleraden är prydlig, man kan hitta de flesta varianter här.

En Allis Chalmers snarlik denna hade min farfar när jag var liten, hans hade vanlig framaxel med bred spårvidd. Byttes ut mot en Ferguson 35:a några år in på sjuttiotalet.

På söndagen blev det paddamekning, Bertils DS21 -68 fick nya bromsbackar bak. Dessutom hann jag laga p-bromspedalens infästning där en saknad skruv fått några punktsvetsar att ge upp vilket gav att hela fästet sviktade när man skulle trampa fast pedalen. Slutligen kunde jag mäta fram var det var dålig kontakt någonstans mellan startkontakt och batteri, det blir att byta ut den "klumpen" vid batteriets pluspol!

Efter allt var återmonterat avslutade jag med en liten fotosession utanför Stefans nostalgimack innan jag levererade bilen åter till Bertil!

Kusinbesök

Blev det också innan semestern tog slut. En veckas packning för två vuxna och två barn stoppades in i C3an så bar det iväg. Med baksätet framflyttat så långt det gick fick allt plats inklusive sängkläder och en flytväst utan att bakåtsikten i innerbackspegeln försvann. Imponerande rymlig bil! Resan gick via ett par dagar på Nämdö till Leksand och släktbesök.

C3an drog mellan 0,71 och 0,77 l/milen vilket jag tycker är rätt OK med full last. Innan avresa upptäcktes att bilstereon både hade en trasig CD-spelare samt att USB-ingången är ur funktion vilket gjorde radion till det enda musikaliska sällskapet förutom att sjunga själv då. Bilen har varit inne på kontroll hos Söderströms och det lutar åt att Citroën tar USB-boxen på goodwill medan CD-spelarens reparation får gå på bilfirman som sålde bilen eftersom felet upptäckts inom garantitiden.

En av kusinerna har en make som nog är större fantast än jag fast märket är ett annat, nämligen Vauxhall. Jan-Owe har tagit hand om ett flertal bilar av det anrika engelska märket, huvudinriktningen har varit Victor FC, eller Victor 101 som den också kallades. Se bilden ovan som jag plockat från nätet. Modellen tillverkades mellan -64 och -67, fanns som sedan, herrgårdsvagn och som den lite sportigare VX 4/90. Jan-Owe har alla varianterna! Dessutom flera andra sällsynta modeller som Victor F i herrgårdsvagnsutförande, Firenza Sport SL, Victor FE m fl. Sommarbruksbilen är en Victor FE 2300 som förhoppningsvis fastnar på bild någon annan gång. Det finns även motorcyklar och mopeder i gömmorna så kameran får följa med nästa gång också!

För närvarande håller Jan-Owe på att minska ner på sitt lager så flera reservdelsbilar är på gång att skrotas samt att vissa objekt ska säljas, däribland det på bilden! Det är en Chevette -79 som troligen av importören eller en återförsäljare dekaltrimmats, lackerats i Castrolfärgerna samt försetts med likadan frontspoiler som Chevette HS, Vauxhalls tävlingsbil i rally-VM de åren. Ingen succé i rallyskogarna men några säsonger körde man. De bästa resultaten var en tredjeplats i Finska rallyt 1978 samt samma placering i Svenska rallyt året efter, båda gångerna med finnen Pentti Airikkala bakom ratten. Hoppas verkligen någon vill göra ett försök att renovera den och samtidigt stoppa ner något häftigare än den 1,2-liters symaskin som sitter under huven nu... Hade jag inte haft fullt själv i garaget så vete tusan...

En annan sportig bil är denna, en Firenza 2300 Sport SL, Vauxhalls sportcoupé som motsvarade Opels Manta. Med den stora 2,3-litersmotorn hade den dryga 120 hk vilket räckte långt 1972. Tyvärr är den riktigt rostig men Jan-Owe har en faktiskt en likadan till "på lagret" så de ska kunna komplettera varann för att få till åtminstone EN hel bil någon gång igen! Kul!

Classic Car Week i Rättvik var också ett av målen med Dalaresan. Backtävlingen brukade jag alltid se förr om åren men en elak förkylning som bröt ut grusade de planerna så det blev en tur in till cruisingen på tisdagskvällen i stället. Tyvärr så var Chevrolet:en ovan den enda bil jag fastnade för då det i mitt tycke var alldeles för mycket raggarfredag med ölpråmar av diverse slag i kortegen. Synd! En annan fundering som slog mig var var de europeiska bilarna var? Vi åkte runt Tällberg med omnejd på onsdagen innan vi styrde hemåt för att se de deltagande i Rally Classic och även där var amerikadominansen total! Jag ogillar inte alls amerikanska bilar, tvärtom, men det är ju mixen som gör det hela optimalt! Återstår att se om det blir någon mer trip till just Classic Car Week, det är frågan, men till släkten kommer vi snart igen!