Den sista vilan

finner många Citroën XM hos en hälsing i förskingringen, Bjarne i Östra Ljungby, Skåne. På semestertrippen hann jag smita ifrån familjen några timmar och hälsa på just som han fick hem det senaste förvärvet:

En Biltransport byggd på en CX, vill minnas att det var en dragracingförare i Ramsele som gjorde i ordning den från början för att köra sin tävlingsbil! Bjarne ska nog få fason på den igen, den har gashydraulisk fjädring runt om med separat höjdreglering bak!

Här studerar vi de bakre delarna av bilen, spaken för att reglera höjden bak skymtar till höger om nummerskylten. Annars har Bjarne som sagt många XM uppställda vid sin verkstad, för renovering eller nedplockning. Verkstaden är för övrigt en sån lokal som man blir väldigt avundsjuk på, vill ha!

Bilarna står prydligt uppradade, en glimt av Breakraden ovan. I stort sett alla är serie 1, dvs 1990 till 1994 års modell.

Inne i verkstaden finns ett antal bilar, Bjarne hyr även ut mekplatser. Denna ID19-60 är Bjarnes egen, ett fantastiskt fint renoveringsobjekt. Den är till salu då Bjarne inte tycker han hinner med. Det är en systerbil till Mikaels och den stod i många år i en loge i Fränsta, Medelpad där jag tittade på den när den skulle säljas ur dödsboet där men avstod. Idag ångrar jag mig. Fungerande motor behövs då det saknas till bilen men inredningen är fantastiskt fin!

En DS21 M Pallas -67 ruvar längre in i lokalen, den planerar Bjarne renovera så småningom.

Inte bara cittror, en hel del amerikanskt samt denna Guzzi huserar också här, längre in i katakomberna finns också en replokal/musiklokal då Bjarne dessutom är en flitig bluesmusiker! Lite nu och då brukar det hållas jamkvällar här, spännande!

En DS21IE på lyften, toppackningen behöver bytas innan ett besök på bilprovningen står på tur. Jag tackar Bjarne för att jag fick komma och kika i gömmorna!

Bilsemester

En längre trip planerades under vårvintern: bland en del olika förslag samsades familjemedlemmarna om att Legoland borde besökas en gång till, förra gången var dottern för liten för att minnas något och sonen för kort för att få åka alla attraktioner. Då slumpade det sig att vi var där veckan före midsommar med väldigt få andra besökare att trängas med. En repris kändes rätt då man hört diverse skräckhistorier från andra om tvåtimmarsköer till allt under högsäsongen i juli. Peugeotbussen kändes som ett dyrt alternativ att åka i och då vi hade letat en ersättare ett tag verkade det rätt att köra med en mindre och snålare bil om möjligt. Vi hittade mycket riktigt en bil att köpa på en bilfirma i Sundsvall. Affären drog ut på tiden en del men vi skulle kunna få den en vecka innan avfärd. Leveransdagen kom, vi åkte till handlaren men där fanns ingen bil att hämta!

Man hade upptäckt att en bit saknades i framstötfångaren vid vänster framhjul och bilen hade lämnats iväg för reparation och lack men vi skulle garanterat få tillbaks den innan vi skulle åka iväg på vår trip. Nästa gång vi skulle hämta bilen var det samma sak, ingen bil att hämta. Reparationen var inte klar. Finns det någon annan bil vi kan låna om den inte blir klar då? frågade vi. Det ordnar vi sa säljaren, jag kör hem en bil till er dagen innan ni ska åka. Dagen kom och när vi kom hem så står det en stor Hyundai H-1 på gården!!! Det är en minibuss större än en VW Transporter! Det var ju inget fotbollslag som skulle på turné! Sara vägrade köra den så vi tog kontakt igen. Till slut skakade man fram en Hyundai i30 kombi med dieselmotor och sexväxlad manuell låda ur lagret.

Den var två år gammal och hade gått drygt 2500 mil som hyrbil i Östersund. Vi stuvade in barn och packning för nio dagars tur och satte av. Min skepsis till bilen var stor, jag började resan i högersits med Sara bakom ratten. Efter någon timme frågade jag om vi skulle bytas av men hon tyckte det funkade bra så det fick fortsätta så. Högerstolen var faktiskt helt OK att sitta i, milen försvann utan att märkas och det kom inga stora klagomål från baksätesmaffian heller.

Faktum är att jag inte behövde köra en enda meter förrän vi var framme vid hotellet i Kolding! Då hade vi övernattat i Örebro, besökt Gränna (se förra inlägget), hälsat på släktingar i Kungsbacka i ett par dar och åkt Stena Jutlandica från Göteborg.

Bilden tagen när båten vänder på Göta älv innan den backar till kaj. Hyundai:en rullade på, min skepsis förbyttes till acceptans. Hemresan gick lika problemfritt, först över alla broar från Jylland till Skåne, sedan via vänner och litet midsommarfirande på fel dag i Munka-Ljungby vidare till Stockholm och till sist tillbaka hemma. Bränsleförbrukningen pendlade mellan 0,58 och 0,65 med full last, inte så illa! Tyvärr satt jag inte alls lika bra i förarstolen som på den andra sidan, jag kunde inte köra speciellt många mil i sträck innan nacken sa ifrån. Summa summarum var bilen ett hyfsat transportmedel att ta sig mellan A och B, troligen en perfekt bil för de som är totalt ointresserade av bilar och som vill ha vettig ekonomi i sitt bilägande! Slutligen får jag också erkänna att mina egna förutfattade meningar om märket Hyundai fick också stryka på foten, sämre bilar har jag definitivt åkt i!

Väl hemkomna lämnades så koreanen tillbaka och Sara kunde äntligen hämta nyförvärvet! En C3 Picasso från 2009 med 2900 mil på mätaren och kulören Bleu Belle-Ile (vackert öblå) enligt färgkoden! Mer om bilen i ett senare inlägg!

Citroënklubbens sommarträff

Gränna var platsen för årets sommarträff i Citroënklubben helgen före midsommar. Man höll igång i hela fyra dagar med bl a Visingsöturer, grillning, marknad och avslutade med årsmöte på söndagen. Ca 150 anmälda deltagare, därutöver sådana som liksom jag tittade in några timmar när man råkade passera. Här följer ett litet bildkollage ifrån mitt snabbesök på lördagen:

D-sektionens logotype pryder också flaggor numera tack vare Tomas, man hade ett eget tält där man bl a kunde låta Mattias provtrycka samt fylla ens gasklockor.

"Pompe", känd HY-skåp som tidigare levt sitt liv som brandbil i Frankrike, beundras av bl a herr Öhrvall.

Anders och Gunnar diskuterar tillgång och efterfrågan på viktiga delar. Linnea funderar på hur allt har fått plats i CX Break:en.

Oles "Gamfar", väldigt lika min egen bil sånär som på att min är isärplockad...

Mårtens DS21-68a, samma färg och årsmodell som min sånär som på att den därhemma är isärplockad...

Jannes sköna gröna CX Diesel Pallas från 1979. Fantastiskt fint skick, den är med i senaste numret av Classic Motor!

Michael och Sven begrundar Göstas tjusiga DS21 -68, lika fin nu som för de drygt tio år som gått sedan då renoveringen gjordes!

Vad passar bäst att läsa på eftermiddan vilande sina trötta ben lutad mot sin DS? Jo, Citroënklubbens specialnummer om just D-modellen!!!
Det var synd att jag inte kunde stanna längre, bättre tur nästa gång!

Nytt arbetsfordon igen!

Det blev inte så lång period med C4:an. Efter tio månader och nästan 4 000 mil så ska jag nu köra en spritt ny bil i jobbet. De senaste femton åren har jag fått överta bilar som andra kört en kortare eller längre period, V70:n som föregick Citroënen hade gått 26 000 mil när jag övertog den, C4:an nästan 8 000.

Vad har hänt under tiden? Några plåtskador som fanns på bilen när jag fick den åtgärdades, även ett trasigt dörrlås. Den led av ryckig gång på låga varv, fick byta EGR-ventil. Diesellukt i kupén, en spridarfotspackning. Gnisslande missljud från motorns kamremssida, bytte generatorrem och spännare, ljudet kvar. Bytte då kamrem och spännare, då blev bilen tyst. Bytt bromsskivor bak samt fönsterhiss vänster bakdörr. Inte åtgärdat än är bakre stötdämpare, högersidan smäller och dämparen läcker samt förarstolens sittdyna som säckat ihop. Andra noteringar: klimatanläggningen lever ett eget liv, den har problem att hålla temperaturen jämn i kupén och på autoläget immar bilen igen när temperaturen kryper ner mot nollan. Full fläkt krävs då för att man ska se ut överhuvudtaget. Har man originalnavkapslarna på och kör i "fuktig kallsnö" med snörök så drar den in massor av snö i bakhjulen som fryser fast. Inga fastfrusna bromsar som på gamla C5 men ständig obalans i bakhjulen med vibrationer som följd tills man kunnat tina av den. EGS-lådan har däremot fungerat som en klocka och kallstarter utan värmare har inte varit några problem ens vid -25 C. Bränsleförbrukningen har varit 0,45 l/mil som lägst på landsväg i farter upp till 90 och 0,65 l/mil som högst med bara ren stadskörning med mycket start o stopp.

Summering: en helt OK bil som går stadigt på vägen och känns större än vad den är i sann Citroënstil. En del verkstadsbesök har det blivit men det mesta har härrört till tidigare brukares (bristande) skötsel. Vintervägegenskaperna mycket bra med konsekvent understyrning, inga lömska bakvagnssläpp, jag förstår att man utgick från denna bottenplatta när man byggde Sebastien Loebs förra WRC-bil. Två vuxna får bra plats fram. Baksätet är däremot inte något för fullvuxna annat under kortare resor. Det största problemet jag erfarit i jobbet har varit när man behövt ha passagerare med sig, då har jag saknat V70:n. Med den mängd packning jag behöver ha med mig så har det varit väldigt trångt att få plats men det kommer att bli bättre nu!

En Passat! Lilla dieseln med start o stopp funktion, med fyrhjulsdrift och manuell sexväxlad låda. Jag har hunnit köra snart tvåhundra mil med den och konstaterar att den verkar lovande. Jag sitter skapligt, bättre än i C4:an, bilen går tyst och stadigt och det är bra utrymme för både passagerare och last i den. En nymodighet för mig är att bilen har inbyggd bluetooth-handsfree så jag behöver bara hoppa in i bilen för att alla telefonsamtal etc ska skötas med båda händerna på ratten! Speciellt bra när man kör i Norge och andra länder där mobilsamtal under färd utan handsfree är förbjudet. Just nu står den för eftermontage av farthållare, det ska bli skönt att ha då man vant sig med det sedan tidigare.

Med 16-tumshjul och relativt hög profil ska nog de dåliga vägarna kunna uthärdas trots allt... Så varför en Passat? Jo, egentligen så var det ju inte jag som skulle haft den heller, även denna gång var det någon annans bil jag fick överta med den enda skillnaden att den bara rullat 100 mil innan! Varför ändra på en tradition?

Tre tvåor

Blev skörden då familjebussen, Peugeot 807an, kontrollbesiktades förra veckan:



Den har rullat drygt tretusen mil på de fjorton månader som gått sedan vi köpte den och har inte krävt några reparationer under den tiden så man fick kanske räkna med att bilprovningen skulle hitta något. Bromsklossar, en spindelled samt kärvande handbroms på ena sidan var väl inga sensationella grejor, jag får ta tag i det framöver. Driftsäkerheten till trots har det ändå inte varit billiga mil, tyvärr. Med en bränsleförbrukning som endast vid ett fåtal tillfällen snuddat literstrecket per mil oavsett långkörning eller kortsträckor så har det känts i plånboken varje gång bensinräkningen betalats.



En omotiverad oljetörst har dessutom legat som en irriterande vagel i ögat, den uppskattade förbrukningen ligger nog uppemot en liter per 100 mil vilket jag inte känner igen från tidigare PSA-motorer jag kört. Bra miljökontrollvärden samt en återkommande oljelukt när man kör iväg med bilen tyder dock mer på läckage trots att inget syns där bilen stått parkerad. Jag påtalade detta för säljaren, en bilfirma, inom tidsramen för begagnatgarantin men kom aldrig till skott att låta dem undersöka/åtgärda det. Undrar om man fortfarande kan gå tillbaka?
Bilen har ändå uppfyllt våra krav men frågan är om den behövs nu när vi inte behöver släpa med oss barnvagnar etc i samma utsträckning som tidigare och tanken har infunnit sig att byta till något snålare. En koll runt marknaden så uppenbarade sig nästa bakslag: värdet på bilen har sjunkit som en sten under det gångna året, jag har betalat av trettio tusen på köpebeloppet men bilen är omöjlig att byta in då värdet enligt bilhandlarnas listor sjunkit med det dubbla. Men det är ju så att någon alltid ska sitta med Svarte Petter på hand och än en gång blev det jag...