Ett oväntat resultat

I onsdags lyckades jag äntligen prioritera att göra en storrengöring med rubb och vax på familjebussen. Jag har ända sedan köpet i våras tänkt göra det då rekondaren hos bilhandlaren som sålde bilen hade haft lite bråttom och vaxat fast både insektsrester och asfaltfläckar. Jag lånade in mig hos Stefan och satte igång med dammsugning innan vi tillsammans gick lös på lacken. Det tog oss två sex timmar innan vi var klara men nu kan jag lova att den är lättvättad resten av vintern!!!

Nu återstår ett mekpass för att fixa en del smågrejor som behöver tillsyn, rapport kommer när det blivit av.

Silverpilen dras med en del småkrämpor som gjort att jag börjat se mig om efter en annan andrabil då jag har fortfarande inte hittat tid att reparera vare sig den, dieselbettan eller någon annan bil heller. Bettan har jag alla delar till medan Silverpilen behöver en del reservdelar för att bli tip-top, det läckande avgassystemet samt blåst grenrörspackning för att nämna något. Då körförbud skulle inträtt i morgon och ingen ersättare finns än fick jag för mig att åka in till bilprovningen för att få en månads respit.

Till min stora överraskning gick den rakt igenom! En "bra-att-veta" på avgasläckan var det jag fick och det visste jag ju redan, om inte annat så hörs det...

En förjulsbilspaning till från Norge

Förra veckan gnuggade jag mina ögon när jag passerade en bondgård i norra Tröndelag:

En AMC Eagle! Det var en fyrhjulsdriven version av AMC:s personbil Concord(?) och tillverkades mellan 1980 och 1987. Ingen supersäljare då med ett par hundra tusen tillverkade över åtta år men idag räknas den som den moderna SUV/Crossoverns förfader och har rätt hög kultstatus i vissa kretsar. Den fanns både som kombi, sedan och kupé och var mindre än de traditionella Cherokee, Blazer och andra stora fyrhjulsdrivna bilar. Den marknadsfördes inte heller som en terrängbil utan snarare som det bästa alternativet om mindre snö-, sand-, eller lerhinder måste forceras.

När jag fortsatte runt hörnet på ladugården så fick jag nästa chock:

En till! I samma färg dessutom! Jag vet inte om de såldes i Norge, jag har då inte sett flera under de snart 1300 mil jag kört runt där sedan i somras. I Sverige tror jag de som finns är importerade i efterhand. Hur som helst en entusiastbil med samlarvarning!

Gårdslastbilar

Jag har tidigare bloggat om sådana i det här inlägget. Man ser faktiskt ofta gamla Volvo eller Scania vid gårdar eller åkerigarage i Norge, betydligt oftare än här. Det går nästan inte en vecka utan att jag spanar in en ny gammal N84, LS76 eller liknande. Senast fastnade denna på bild:

En Volvo Snabbe eller F82 från sextiotalet. En klassiker som jag mest kommer ihåg som den butiksbuss som en gång i veckan stannade till vid mjölkbryggan och plankan med postlådor nere vid "Luckstavägen" nära där jag växte upp. Nisses Livs vill jag minnas att texten på påbyggnaden sa men för oss barn var det "Nissebussen". Farmor och de andra tanterna i byn handlade av Nisse som stod bakom sin disk i anslutning till hytten och expedierade. Senare ersattes Snabben med en F4 och Nisse sålde rörelsen till Kurt innan hela företeelsen med varubussar försvann någon gång på åttiotalet. Om någon råkar läsa detta och har en bild på nissebussen får ni gärna skicka den till mig så lägger jag upp den!

Nytt arbetsfordon

Efter att i min händer avverkat dryga tiotusen mil fick den gamla V70:n jag kört i nära fyra år i tjänsten respass för ett par månader sedan. Vid dryga 37 000 mil började elfelen och oljetörsten bli besvärande. På önskelistan stod en fyrhjulsdriven bil men jag fick i stället hålla tillgodo med en fyra år gammal C4 1,6 HDi EGS med knappt åttatusen på mätaren. Den var inte felfri när den kom och fick besöka verkstaden ganska omgående. Ett kränghämmarstag, ett bilbälte, EGR-ventil, fönsterhiss vänster bak och generatorrem är en del av vad som åtgärdats. Den har redan hunnit rulla mer än tusen mil och ska väl förhoppningsvis inte behöva kosta så mycket framöver men några gamla plåtskador återstår ännu att åtgärdas samt ett trasigt lås i förardörren. Relativt snål är den i alla fall, det är inte svårt att komma under 0,5 liter/milen på långkörning. Tyvärr tycker min rygg inte riktigt om förarstolen men jag sitter ändå tusen gånger bättre i den än i den SAAB 9-3 jag tvingades plåga mig i förra vintern när jag jobbade i Göteborg...