Efter lumpen...

...så var det dags att börja jobba, hade tur som en tokig och fick jobb direkt. Lumparbilarna skrev jag om i ett inlägg i juli. SAAB-andan satt fortfarande i och av någon anledning fastnade jag för en riktig "gubbe-med-keps"-bil, en SAAB 95 -77.


Det blev en ganska kort bekantskap då en släkting till dåvarande flickvännen erbjöd mig att köpa hans Audi 80LS, också från -77, som kändes lite mer modern och framförallt mycket piggare än vad SAAB:en gjorde.



Audin blev senare föremål för bodelning då jag blev singel, dessförinnan hade Citroën-sjukan slagit till igen. Paddan som jag skruvat isär samt den oerhört rostiga GS:en jag haft i lumpen gjorde att jag intresserade mig för en faktiskt nästan rostfri CX 2000 -77 som fanns till salu i Ö-vik när jag jobbade där några veckor. Vägegenskaper och komfort som fick Audin att kännas som en lådbil gjorde valet enkelt när separationen var ett faktum. Några bekymmersfria månader följde innan jag gjorde bort mig på väg till dans i Hudik runt påsken -88. E4an söderut var välsaltad, jag provbromsade några ggr i början av färden. Att man söder om Harmånger bytte väghållningsdistrikt och att saltbilen från andra hållet inte hunnit ut än var jag helt omedveten om. En mil norr om Hudik slog halkan till, jag fick ett kast i mittsträngen och den stackars 2-litersmotorn hade inte ork nog att dra ekipaget rakt igen. Efter sju retursladdar räckte vägbredden inte till längre och jag gick med nosen före på tvären ner i diket på insidan i utgången av en svag högerkurva. Där slog vänsterhörnet i plogvallen och gav bilen en rejäl rotation, bilen studsade tillbaka upp på vägen och snurrade elva varv runt sin egen axel innan den stannade snyggt och prydligt längst ute på vägrenen med nosen i färdriktningen. För egen del så gick ryggstödsspärren upp av första touchen i diket, så ryggstödet och jag själv for bakåt till liggande ställning så under alla de elva varven låg jag och stirrade i taket och väntade på den stora kraschen. När bilen stannat och jag insåg att jag fortfarande var i ett stycke, satte jag mig upp, slog på varningsblinkers, steg ur bilen och begrundade förödelsen. Förutom ryggstödet så hade även bakluckan gått upp och allt innehåll i bagageutrymmet, verktyg, hylsnycklar etc, hade skickats ut runt hela vägen under de 150 meter som bilen roterat... De två timmar som jag tillbringade i diket medans jag väntade på bärgaren gick åt till att gå runt o sparka fram verktyg och annat, reservdunken fick jag pulsa ut långt bortom älgstängslet för att hämta... Bilen sålde jag sedan i befintligt skick, den reparerades faktiskt upp och levde flera år till!!!

Helgfix

Äntligen några timmar i dagsljus utan busväder och att jag dessutom hade hunnit med en tur till reservdelsbilen femton mil bort: nu skulle Silverpilens problem kureras. En halvtimmes skottning och sopning var första steget, sedan började jag med att byta tändmodulen som jag blivit tipsad om skulle kunna vara boven i dramat.


Modulen mitt i bild. Bytte till reserven, startade bilen. Ingen skillnad, fortfarande fattades en cylinder i tändföljden... Prövade då tips nummer två, att byta tändkabel till den tappade takten. Jag lät den ordinarie kabeln hänga kvar och hängde testkabeln parallellt.


Ingen skillnad nu heller, provstarten gav samma negativa besked som tidigare. Då blev det dags för insprutaren, min egen misstänkta problemorsak. Den krattiga gången kom ju i samband med att bilen stått med väldigt lite bränsle i tanken under några veckor. Jag plockade loss insprutningsbryggan och lossade den tvivelaktiga spridaren.


Därefter plockade jag fram de jag monterat loss från reservdelsbilen så jag kunde jämföra Boschnummer, då det skiljer två årsmodeller mellan pilen och reservaren så vet man ju aldrig om något ändrats... Inga problem, samma nummer så det blev montering av en av dem och återmontering av bryggan.


Ännu en provstart och problemet löst! Nu spann fyran på alla igen och alla elaka motorlampor etc tycks ha slocknat. Efter en provtur verkar allt fortfarande lira så nu är pilen fit for fight igen, åtminstone en månad till innan det är dags för den årliga kontrollbesiktningen...


Kurant igen!!! Mission completed (for now).

Den bästa hojen...

...var nog den andra jag hade. Suzukin började läcka olja och var ärligt talat en riktig blysläde att rulla fram på. Mycket vikt upptill gjorde den inte direkt lättsvängd, men den var i alla fall stadig rakt fram till skillnad från många andra bambustaket. Jag hittade då en tre år gammal Yamaha, en FJ 1200 som jag slog till på.


En fantastisk motorcykel som var allround, kanske inte bäst på något men samtidigt bra på allt. Den gick lika bra att åka non-stop hundra mil på som rejsa på en bana och som att pysputtra på småvägar i sakta mak. Motorn på den var ostrypt och hade alltid vrid och alltid effekt. Man kunde lika gärna kasta i femman redan i 40 knyck och sedan behövde man aldrig växla heller. Jag körde den i fyra säsonger och sålde den sedan i ett anfall av noja, begriper fortfarande inte varför. Jag hade faktiskt lika gärna kunnat behållit den tills jag dör...


Yamahan passade min kroppslängd perfekt. Jag gillar hojar man sitter "i" och inte "på". Vinkeln på sadeln gav precis lagom framåtlut utan att belasta handlederna och handtagen bara fanns där när man släppte ner armarna i viloläge framför sig. Det enda jag behövde byta/laga under tiden jag hade den var när bakhjulslagret innanför ryckutjämnaren skar (i 140...) vilket betydde ny axel och lager samt att jag lät TIG-svetsa ihop ett backspegelfäste som gått av när hojen vält på centralstödet en gång.

Jag såg faktiskt den några år senare, i Bollsta av alla ställen. Undrar om den rullar där än? Idag tror jag nog ändå att jag inte skulle vilja ha tillbaka samma hoj men en sen FJ 1200 A i fint skick med ABS står fortfarande på listan över motorcyklar jag skulle vilja ha i samlingarna...

Heinkel i Timrå

Bertil på Örnen har alltid många järn i elden. Igår var jag dit för att hjälpa honom med lite elproblem på hans CX Prestige. Efter en stunds mätande och funderande gjorde vi ett avbrott för en titt i garagen, bland andra scootrar och motorcyklar har han nu skaffat två trehjuliga, en Heinkel som står på lack och en Trojan som från början var tänkt som reservdelar men som nu också ska återuppstå.


Små bilar, små problem. Bertil räknar med att vara klar med den ena inan sommaren. Det finns anledning att återkomma!

Uppdatering bruksbilarna

Det har blivit dags för en senhöstrapport:


Silverpilen kämpar på! Just nu dock med lite krämpor. Jag körde ju upp en bil till Jämtland åt tidningen Klassiker för några veckor sedan, därefter blev "pilen" parkerad eftersom jag mest varit borta och jobbat. Så blev det dags för vinterdäck på. Allt gick frid och fröjd som bilden ovan visar, men under efterföljande provtur började bilen gå på tre cylindrar. Under stilleståndet har den stått med väldigt lite bensin i tanken vilket man naturligtvis inte ska ha. Efter en hel del felsökande har jag kommit fram att det nog är en spridare som satt igen och jag ska hälla på lite rengöring i tanken. Det skulle enligt tips från Jocke även kunna vara något med tändmodulen men det fanns gnista på alla stift vid kontroll. Fortsättning följer...


Peugeot 806an som vi köpte har börjat lite skakigt i familjen. Jag lämnade in den på Söderströms i Sundsvall för bl a programmering av fjärrkontrollen till centrallåset. När den var där upptäckte man låg kylvätskenivå varför man provtryckte kylsystemet. Därefter konstaterade man att kylaren läckte och måste bytas. Jag kontaktade då bilhandlaren i Nora där jag köpt den som bad mig komma tillbaka dit för att åtgärda detta. Vid ankomst gjorde även deras verkstad en provtryckning och då läckte den inte. Märkligt. Inget byte av kylaren blev gjort men en lambdasond fick jag ny med släckt motorlampa som förväntat resultat. Vem som hade rätt? Den som lever får se...


Vinterdäcken kom på i tid, jag fick tag på plåtfälgar och dessutom original gummimattor till hela bilen av en bekant. Motorvärmare köpte jag ut en till förra Evasionen, den som vi voltade med, dessutom innan värmaren blev monterad så inom kort ska även Peggan vara vinterrustad med motor- och kupéuttag. Några små orosmoment har dock dykt upp utöver eventuella kylarproblem.


Dels har växellådan larmat några gånger, växeln har då låst sig och lådan växlar varken upp eller ned, har hittills försvunnit vid en omstart av bilen och dels så har hastighetsmätaren börjat lägga av. Den ramlar ner till noll lite nu och då, stannar där i någon minut, sedan vaknar den till och visar rätt igen. Förhoppningsvis är det som på XM, en givare på växellådan för några hundra. Ska kollas så snart jag får tid. Familjen är i alla fall väldigt nöjda med bilen, såväl barn som fru!

XM turbodieseln står pga tidsbrist fortfarande på vänt och den kungablå XM sedanen jag hade tvingades jag ge respass i samband med att Peugeoten skulle få plats på garageinfarten!