lördag 30 juli 2011

Activa va!

Då Silverpilen, den XM Break som gått som andrabil i familjen i snart två år börjat ha ett antal krämpor samt att den med dagens bensinpris inte är så billig att åka i har Blocket scannats av ett längre tag för att hitta en ersättare som helst blir billigare att köra. Citroën Xantia har väl inte legat speciellt prioriterat till på listan över kandidater då mina erfarenheter av den bilmodellen bygger på den Xantia 1,8i Provence -95 som jag hade som andrabil ett tag för fyra år sedan.


Bilen var i bra skick när jag köpte den och ännu bättre när jag sålde, jag fixade till de flesta småsaker som felade men tyckte samtidigt att den var lika skojig att köra som det är att titta på torkande färg... Som synes ovan har jag inte ens tagit någon bild på den där den varit huvudmotivet så att säga... Det var väl dels den tråkigt underdimensionerade motorn, dels de för min del illa passande stolarna samt det faktum att jag behövde något rejälare som dragbil som fick mig att köpa en VW T3 pick-up i stället efter ett tag. Därmed var Xantia ett avslutat kapitel för mig. Trodde jag. Tillbaka till nutid så råkade jag få syn på en Xantia Activa till salu för nästan ingenting för några veckor sedan, bilen fanns i Nyhamn på andra sidan Sundsvall. En snabb tur dit och bilen var min. På vägen hem började jag fundera vad jag egentligen köpt.


Bilen är en 2,0i 16V Activa från -96 som bara rullat 16 600 mil och den verkar ha haft ca tre eller fyra brukande ägare före mig. Anledningen till att jag ändå nu köpte en Xantia igen var just att det var en Activa. Vad är det då? Kort uttryckt är det en variant av Citroëns gashydraulfjädringssystem som förutom automatisk nivåreglering och variabel fjädringshårdhet under färd dessutom kompenserar bort karosskrängning i kurvorna! Med totalt tio(!) gasklockor monterade under bilen, hydraulrör kors och tvärs samt ett antal givare och elektroventiler som styrs av en fjädringsdator får man en bil vars kurvegenskaper mer än tio år senare inte överträffas av sportbilar i mångmiljonklassen! Se Teknikens Världs tabell från deras älgtest som de kör alla sina testbilar i. En viss statusskillnad mellan bilen på första plats och de därpå följande... En annan grej är att av totalt mer än 1,2 miljoner tillverkade Xantior mellan 1992 och 2001 så gjordes inte fler än 18 242 bilar med den speciella Activa-fjädringen. Ännu en anledning till att ha en!


Activan har lite bättre stolar än den förra Xantian, kraftigare sidostöd och ställbart svankstöd borde kunna få ryggen att härda ut längre. Activa fanns med tre olika motoralternativ i Sverige, V6 var den största, Turbo C.T. mittemellan och så denna minsta variant som har en 2-liters 16-ventilmotor på 131 hk. Om inte annat så borde det kunna ge låg bränsleförbrukning, samma motor fanns även i XM och där har jag erfarenhet att den kan gå riktigt snålt. Den här bilen hade stått avställd ett år och det finns en hel del underhåll och småreparationer att göra på den. Planen nu blir att ha gått igenom och hunnit fixa till bilen innan vintern hoppas jag!


Avtagbart drag med 1500 kg dragvikt ger pluspoäng, vinge på bakluckan var även på nittiotalet ett måste på en bil med sportiga ambitioner. Takbågarna antyder däremot inte några sportiga ambitioner hos föregående ägare. Väldigt lite synlig rost i alla fall, annars kunde konstateras ett läckande avgasystem, obefintligt med gas i fjädringen, läckande servostyrning, halva pälsen från en hund i bagageutrymmet, glappande tändningslås och kupéfläkt, bortmonterat dörrhandtag på förardörren, lite trasiga lampor och inredningsdetaljer, A/C ur funktion, en knytnävsstor buckla i motorhuven, en trasig och taffligt hoplimmad högerbackspegel samt en ilsket gul tänd varningslampa för ABS-bromsarna i instrumentpanelen. Där fick man lite utmaningar att sätta tänderna i!


Ur askan i elden brukar det heta , återstår att se om det blir roliga Activa-aktiviteter att blogga om framöver eller vad det blir!!!

tisdag 26 juli 2011

Peugeotrapport

Nu har vi haft 807:an i snart fyra månader, se inlägget i april och hunnit köra närmare tusen mil med den. Sara trivs väldigt bra med bilen men den har sina sidor. Vid köpet upptäcktes att reservhjul saknades, att de elektriska sidodörrarna inte gick att öppna utifrån samt att bromssköld saknades på höger bak. Allt åtgärdades smärtfritt och bra av försäljaren Peugeot Center i Sundsvall inom begagnatgarantin, även en sliten multirem har bytts samt en remspännare som var mycket nära att haverera totalt. Några orosmoln finns dock kvar: dels drar den mer bensin än jag kunnat föreställa mig, aldrig under litern ens på lugn landsvägskörning och dels tar den olja. Jag är van att fylla max en liter på tusen mil i de flesta av de Citroën och Peugeot jag haft tidigare men i denna har jag fyllt på mer än tre liter hittills...


Idag var det plötsligt dags för det första "egna" reservdelsbehovet förutom några lampor och torkarblad. Den andra bromsskölden bak hade spruckit, lossnat och åkt in i fälgen. Sara ringde efter mig när det plötsligt hade börjat skrapa våldsamt baktill vid det vänstra bakhjulet efter att hon backat ut ifrån en parkering. De sorgliga resterna ses ovan, det blir till att skaffa en ny! Vad gäller bensin- och oljeförbrukningen får jag återkomma...

lördag 23 juli 2011

Vardagsrumsmöbel?

Martin skickade mig en bild på motorn till den mörkblå CX Prestigen som jag skrivit om tidigare: diverse delar och packningar utbytta, målad och klar att återmonteras i bilen:


Den blev nästan för tjusig för att sättas ner i ett mörkt motorrum, eller hur? Vi skojade om att den snarare skulle passa bra som möbel, kanske montera en glasskiva på så blir det ett vackert bord?

måndag 18 juli 2011

Irmscher-Ascona i Hede


Jag såg att tidningen Klassikers träff för åttiotalsbilar, Träffpunkt 80, i år skulle ha åttiotalstillbehör som tema. Plastkjolar, spoilerpaket, Kamei-fronter, vindavvisare, jalusier och annan "kitsch" ska uppmärksammas speciellt. Kul! Om någon vill rädda en Irmscher-utrustad Ascona GT -88 så står denna och vilar sig bakom OK-macken i Hede, avställd sedan drygt fem år. Den fångar väl tidsandan och bilmodet då rätt bra, va?

Den 18 september är det dags och jag planerar att ta mig dit. Förra året hade jag ingen åttiotalsbil utan fick parkera på ett lerigt gärde utanför där en traktor fick gå i skytteltrafik för att dra loss bilar ur smeten, får se om jag lyckas bättre i år?

torsdag 14 juli 2011

Bilspaning i Röros

I morse spanade jag in denna 17M på långt håll, ännu en "varevogn" kanske?


När jag kom tillbaka till hotellet, trött och less efter en lång arbetsdag, mötte jag detta glada "Frogeye"-grin på parkeringen. Genast gick det lite lättare att ta de sista stegen in!

onsdag 13 juli 2011

Helgens vedermödor

Bestod mest i bilkörning. Jag fick som tur var sonen med mig när vi körde ner till Skåne med lastad biltrailer på fredagen med stop-over i Linköping. På lördagen var det träff hos Ingvar utanför Ballingslöv, diverse franska fordon fastnade på bilderna nedan:


Blandad kompott, Citroën GS och GSA, CX, DS samt Renault R16 på rad.


Den på många sätt fortfarande oöverträffade instrumenteringen på Citroën GSA med badrumsvågar för hastighet och varvräknare samt en genomskärningsbild av bilen med varningslamporna grafiskt utplacerade...


Den mörkblå CX:en med den snygga bakluckedekoren ovan ägde jag tidigare. En Limousine(med dieselmotor) av första årsmodellen 1980. Det finns tre kvar i Sverige och jag kan skryta med bedriften att ha ägt två av dem!


Med dryga trettio centimeter förlängd hjulbas är benutrymmet svårslaget. Limousinen vad dieselversionen medan bensinvarianten benämndes Prestige och hade ännu mera komfortutrustning.


Kjells fräscha CX Turbo 2 får avsluta, dessa åttiotalare börjar bli sällsynta nu och denna är dessutom väldigt välbevarad!

tisdag 5 juli 2011

Ibland blir det för varmt

Säkringsboxen i motorrummet är en känd punkt för förtret i XM:ar, så också på Silverpilen. Förra värmeperioden lade hela klimatanläggningen av med följd att den luft som kom in i kupén var minst 40 grader varm. Ute var det 28... Några dagar senare blev det kallare ute och problemet kändes inte lika akut. Nu var det dags igen, kanske lika bra att ta tag i roten till det onda då. Problemet är att säkringarna inte riktigt "når ner" till kontaktblecken, detta blir mest tydligt i klimatanläggningen som är säkrad med en 30 A säkring. Då metallytorna knappt rör vid varann blir det gärna en liten ljusbåge med svetsning som följd när stömmen tilltar. Till sist kan det sluta som på bilden nedan, inte undra på att inget fungerade!!!


Ja, det där brända längst till vänster har faktiskt varit en säkring! Iväg till reservdelsbilen och plocka boxen därifrån, demontering/montering, klämma en ny kabelsko på plusmatningen till klimatan, så blåste det tack och lov kalla vindar i kupén igen i eftermiddags då jag och barnen skulle in till stan!

måndag 4 juli 2011

Snabba småcittror

Var vad jag råkade på på E4 idag, i södergående fil vid Timrå kom dessa två bilar:


Den bakre var en Dyane i hyfsat originalskick, den främre ett specialbygge med kaross från Dyane med till hälften igenlagda sidorutor bak samt minimal bakruta, dessutom fronten med skärmar och huv från en 2CV. Det såg riktigt skumt ut... men det skummaste var nog hastigheten, definitivt inte några originalrovor i någon av bilarna då marschhastigheten på slätmark låg på 120+!!! De sackade dock rejält i Skönviksbacken...

söndag 3 juli 2011

Folkvagnar del 2

En bubbla som vinterbil har sina fram- och baksidor. Den suveräna framkomligheten i snöföre kontra det ständiga skrapandet på insidan av vindrutan för att se något är bara ett par exempel på för och emot. Men självklart skulle man ju pröva och en 1200 -65 köptes på annons i lokaltidningen inför vintern -92.


Ögonlock, släta navkapslar och snobbringar samt kofångare med amerikabågar gav ett sympatiskt intryck utan att sticka ut åt något håll. I dag ska ju alla bubblor vara toksänkta och rätt extrema men tidigt nittiotal dög det här med!


Krom på ventilationsgallret, invändigt satt det bl a kromad växelspaksförlängare, det du! Lite bredare däck var det bak, 185:or om jag minns rätt. I vilket fall så orkade den lilla 1200-motorn inte få dem att spinna loss även på blankis så det gick lugnt och stilla till längs vägarna.


Här en 1300 -66 som jag räddade i samma veva, hade också kunnat bli något men fick gå den med då jag sålde -65:an till en kompis lillebrorsa. Han skulle ha den som förstabil och verkade kunna uppskatta den på rätt sätt. Döm om min förvåning när jag inte alltför lång tid senare hittade den röda stående i en trave på bilskroten redo för pressen, dessutom med alla attribut kvar! Inte ens ögonlocken hade man brytt sig om att behålla. Suck!