Ett av mina paddaobjekt är en svart DS 19 M(står för manuell växellåda) från -65. En bil jag tog rätt på för mer än tio år sedan och som redan då var i riktigt dåligt skick. Anledningen till att jag har sparat på den är att den är i det för Sverige ovanliga utförandet "Finition Administration", dvs samma utseende och utrustning som de bilar som franska statsförvaltningen använde. För den franskkunnige klicka på länken så finns mer att läsa om just detta på den utmärka franska hemsidan Le Nuancier DS som väldigt grundligt redovisar alla färger och varianter som paddorna fanns i.
Svart med svart tak och dessutom b- och c-stolpsplåtar i svart. Detta ger ett helt annat intryck av bilen än övriga paddor som har blanka plåtar på takstolparna för att lura ögat att taket svävar fritt. Andra detaljer var bl a att dörrarnas insida var lackerade i ljusgrått. Just mitt exemplar extrautrustades dessutom med blanka sidolister från tillbehörsfirman Robri, backlampa, skärmspeglar och låsbar tanklockslucka. En annan ovanlig detalj är att de främre blinkerserna är orange vilket var krav i Tyskland redan då men sällan eller aldrig monterades på bilarna i Sverige.
Den 19 juli 1965 registrerades bilen på fru Hildeborg Hellbacken i Gräsberg utanför Ludvika. Hon var född 1898 och var alltså 67 år gammal när hon stegade in hos Citroënhandlaren för att få leverans av sin nya, helsvarta DS. Normalt erbjöds man välja på vitt eller silverfärgat tak men om man beställde att även taket skulle vara svart så fick man just Administration-utförandet. Fru Hellbacken var änka efter riksdagsman Gustaf Hellbacken, s-politiker från Ludvika som satt drygt trettio år i riksdagens andra kammare och som hade gått bort några år tidigare. Såklart skulle hon ha en stilig bil att parkera framför släktgården Hällbacken, vars namn man hade tagit som efternamn redan 1945. Ett rykte som jag fick mig berättat när jag tog rätt på bilen var att Tage och Aina Erlander skulle ha åkt i bilen, då visste jag inte något om bilens första ägare men med facit i hand kan det väl vara mycket troligt.
Att ägarinnan var noggrann med bilen kan man ana, bl a står det skrivet med tusch på navkapslarnas insida både hennes namn och telefonnummer om hon skulle råka tappa någon av dem efter vägen. I mitten av sjuttiotalet såldes bilen då Hildeborg slutade köra och den hamnade då hos en dam i Johanneshov, Stockholm. Ytterligare något år senare hamnade den i Hudiksvall, därefter i Stocka längs hälsingekusten där den tyvärr parkerades i en gräsmatta i början av nittiotalet när motorn gett upp. Den ogynnsamma parkeringen gjorde att även om bilens yttre ser rätt ok ut så finns det överhuvudtaget inget golv kvar...
Planerna för bilen är att den någon gång ska få återuppstå, jag har nu äntligen fått plats i en lada för den och har idag lastat upp den på en trailer för att köra iväg den för långtidsförvaring där den åtminstone inte kommer att bli ännu sämre. När renoveringen, eller snarare rekonstruktionen kommer att ske står än så länge skrivet i det blå då det står flera bilar före på listan...
