Men helv-es j-la otur då!!!

Dagen som började så bra. Blev först förföljd av en aldrig tidigare skådad svart Peugeot 404 coupé vid lunchtid, seglade sedan förbi en svart Mercedes w108 i en rondell på eftermiddagen för att tidigare ikväll vänta i en korsning bakom en patinerad Amazon med original bakrutedekaler.

Så ringer frugan till mig: "Du, var sidorutan på Rovern krossad i morse?" "Nej?" säger jag och förstår ingenting. Kommer hem till detta:


Något(en sten, metall, annat okänt) har tryckt till högra sidorutan på Rovern och spräckt den. Som tur var hängde den kvar i ett stycke trots alla bitar och jag har nu tejpat den på båda sidor med silvertejp. Det bör underlätta vid byte av rutan senare och minska mängden glassplitter att städa upp. Surt sa räven... Så nu letar jag en höger sidoruta till Rovern, någon som har en över?

Annars är det trevligare att tänka tillbaka till påsken, speciellt när man fick sitta i denna miljö och prata om livets väsentligheter:


Nostalgimacken som svärmors make Stefan byggt upp med massor av pryttlar även invändigt, allt Mobil-relaterat! Disken vid kassan fungerar också som bar, radion spelar bara femtiotalslåtar!

Bruksbilar -90 till -92

När jag hade lyckats med rulltårtan på min bruksbil hade jag som tur var helförsäkrat. Den dåvarande Citroën-handlaren vädrade genast affärer och gjorde sitt bästa för att övertala mig köpa en vinröd CX Turbo 2 men jag passade. Pengarna fick gå till att lösa lån etc och i stället inhandlades en CX 2400 Super Break -81 på en skuttfirma i Sundsvall. Bilen var omlackad men i övrigt i ganska bra skick, eftersom det var vintertid passade jag på att förse den med "norrlandslyse".


Sex extraljus och 720 W framåt gjorde att långtradarna faktiskt bländade av först! Generatorn arbetade för högtryck, om dessutom kylfläktarna började gå när helljuset var inkopplat började laddningslampan att glimma svagt...


Innan dess hade Sara sålt Pärlan och skaffat Lilla Blå, en AX14 -88 som hon trivdes utmärkt med och som trots det minimala yttre var riktigt rymlig invändigt. Så kom sommaren -91 och slumpen gjorde att vi handlade en kåk.


För att bokalkylen skulle gå ihop räknade vi naivt nog med att vi skulle klara oss med en bil varför både CX Break och AX såldes för att ersättas av en BX 19 TRI -88.


Jag kunde naturligtvis inte hålla mig utan skaffade bl a spoilers från BX 16V och lackerade stötfångarna i bilens färg för att den skulle se fräck ut. Vi behöll bilen i ett knappt år och hade faktiskt en hel del småstrul med den och när vevhusventilationen frös, oljan hamnade på marken och ett vevlager gick fick vi nog och bytte in den. Efter renovering förstås, hade turligt nog några få mil kvar till övre gränsen för maskinskada. "Aldrig mera BX" sa jag och tog en äldre CX GTi -84 i stället. Det löftet höll inte...


CX GTi:n var riktigt bra. Bränsleförbrukningen var tyvärr lite hög, annars gick den som tåget. Jag jobbpendlade Sundsvall-Sandviken-Åre-Sundsvall med den en hel del under vintern -92 och minns inga incidenter.


På bilderna ser vi också rikligt med mobiltelefonantenner, en för varje system då jag jobbade med drift och underhåll av mobilnätet. De breda men ruskigt dyra TRX-däcken med sina starka sidoväggar gav att man kunde hålla ruskigt höga kurvhastigheter...

Naturligtvis funkade det inte att bara ha en bruksbil att dela på när man bor en bit utanför stan så tidvis fick vi ha min morfars Volvo 244DL -78 till låns då han inte längre såg tillräckligt bra för att köra bil, dessutom hann jag avverka några billiga "vinterskott" om vilket det kommer mera senare!

Ett par nerslag västerut

De senaste veckorna har jobbet tagit mig till några olika platser i Jämtland och då passade jag på att titta in längs vägen på några ställen av intresse.


Det första stoppet blev hos Julle, tidningen Klassikers hovmek. Jag var nyfiken på att se hur det gått för tidningens projektbil Volvo 165 som jag transporterade upp åt dem i höstas. Av en slump var reportrarna Fredrik och Claes där samtidigt, här står Claes och Julle och diskuterar lämpliga sätt att förbättra SAAB 92:s kylsystem med en elpump i stället för att den berömda termosifonprincipen ska stå för cirkulationen.


En titt in i verkstaden avslöjade att det minsann hänt grejor med Volvon! Det som i första läget bara skulle bli en rullande renovering visade sig vid nogrannare inspektion vara så rostigt att en total isärplockning var nödvändig för att kunna byta ut de relativt stora sjok som behövs. Här står den tomma och nyblästrade karossen färdig för att ta emot ny plåt både fram och bak! Fredrik skriver om vad som hänt i det nya numret av Klassiker, nr 4 2011, som kommer i butik strax efter påsk.


Nästa stopp blev hos kompisen Jonne som jobbar på en bilverkstad i Hackås. På parkeringen intill stod bl a denna röda Pagoda från -65. Lite av en drömbil sedan man var liten, numera tyvärr endast en dröm då priserna på dessa bilar inte längre ligger inom räckhåll för en vanlig dödlig.


Snyggt både framifrån och bakifrån... På vägen hem fick Jonne rycka ut med en hylsa och ett dragskaft då tre av fem bultar på vänster framhjul på tjänsteVolvon lyckats gänga upp sig. Som tur var körde jag sakta eftersom jag drog släpvagn och har dessutom varit med om att tappa hjul tidigare. Jag stannade därför i tid och inväntade hjälp!!!

En räddningsoperation

Tiden flyger, men om minnet inte sviker var det för åtta år sedan som jag tog på mig att byta koppling på en CX GTi-83 som en dåvarande kollega, Lena, ägde och körde.


Kopplingsbytet i sig var väl inget konstigt mer än att det som alltid innebär att hela motorpaketet måste ur på dessa bilar. Jag lånade in mig i Uffes lada en helg och skruvade.


Bilen var lagad och lackad i Övik där den rullat ännu längre tillbaks och hade fått en väldigt turkos kulör(var det kanske en Fordfärg?) i stället för den ljusblå metallic som var originalfärgen. Om resultatet var bättre eller sämre kan man diskutera men den stack i alla fall ut i trafiken!


När allt var klart skulle det provköras, vid en inspirerad växling under acceleration blev spaken plötsligt alldleles lealös i längsled. Gaffeln på växelföraren som går in i växellådshuset hade lossnat på sin axel och det enda sättet att byta den på var från lådans insida... Så in i garaget igen, enligt en kompis som jobbat mycket med de här bilarna skulle växellådshöljet gå att dra av utan att demontera hela motor- och växellådspaketet ur bilen igen. Upp med bilen i luften, av med vänstersidans hjul, demontera femmans växel, lossa höljet och se: det gick med någon millimeters marginal att dra ut höljet genom hjulhuset! En ny ingående axel från en reservdelslåda monterades utan att varken fjädrar, kulor eller drev for sin kos och allting plockades ihop igen. Nu var det inga problem att växla mer! En lustig detalj var att tumregeln 1:4 inte gällde för en gångs skull, dvs att det som tar en timme att demontera tar fyra timmar att få tillbaka. För första och kanske enda gången var det det omvända, det som tog fyra timmar att plocka isär gick på bara en timme att montera tillbaka!!!


Efter jag gjort färdigt bilen gick den inte många mil innan den blev ställd åt sidan för nyare fordon. För några år sedan köpte Bertil(med den svarta CX Prestigen) den men inte heller då kom den ut på vägarna igen utan den ställdes undan och blev lite av reservdelsbil. Nu hade inte Bertil plats att hysa den längre och till slut övertygades Bosse om att den vore värd att rädda så i söndags blev det transport. Jag håller tummarna och hoppas Bosse kompletterar med det som fattas och får fart på den igen, det är den värd!

MHRF-träff i Sjögestad

I helgen blev det en långtur ner till anrika Sjögestad motell utanför Linköping, ett av Sveriges äldsta motell. Den äldsta delen byggdes redan 1954 längs dåvarande riksettan och byggdes sedan ut i flera etapper. Vykortet ovan är från sent sextiotal.


Rumslängorna bakom restaurangen är av "sittande hund"-modell med utskjutande skärmtak, man parkerar bilen i omedelbar anslutning till sitt rum. Den lilla förskjutningen mellan varje rum bidrar till en sorts radhusintryck, det känns som man man bor lite för sig själv trots att längan sitter ihop. I rummet jag bodde i var sextiotalsinredningen delvis bevarad men några malplacerade åttiotalsfåtöljer tog ner helhetsintrycket. Maten i restaurangen var mycket god och välsmakande, ett stopp rekommenderas för den som passerar!


Under lördagen informerade Jan Seglert från MHRF om deras försäkringar varefter församlingen gick ut och tittade på några olika bilar. Görans SM var först ut med ett oerhört välputsat maskinrum att inspektera, Ingvar verkar lätt imponerad.


Staffans DS Break var en motpol till blänk och puts, en riktig bruksbil som fortfarande körs i ur och skur.


Ännu en mycket välputsad bil, Torbjörns vackra DS 23 Pallas från 1974. Lägg märke till den "franska" nummerskylten fram som talar om vad det är för bil!


Ännu en bild på Torbjörns bil, nu i det flyende kvällsljuset på lördagen. Söndagen ägnades åt hemfärd, den nyinköpta 807an rullade på utan att några incidenter inträffade!

Skiftbyte

Det blev ett kortare 806-ägande än jag hade trott och räknat med. De tidigare bussarna skötte sig bra medans vi hade dem vilket även den sista gjort sånär som på en sak, den del som skiljde denna från de tidigare: automatlådan. I vintras började den trilskas i samband med kallstart och hellre än att stå där med en tids- och tålamodskrävande akutpatient på gården valde jag att byta in den. Valet föll på en Peugeot igen. Till och med i samma färg som 806an men med +1 i modellbeteckningen! En 807 2,2i från 2004. 13500 mil på mätaren och vi är tredje eller möjligen fjärde brukande ägaren. Som alla gamla bilar har även den sina små brister men då den till skillnad från dess företrädare har manuell växellåda ska förhoppningsvis inte kraftöverföringen vålla problem. Annars delar de många chassikomponenter med varandra vilket borde betyda bekymmersfritt brukande (ja, jag har kollat stötdämparna...). Huruvida man lämnat askan för elden när det gäller den övriga kvaliteten återstår att se!

Mera stötdämparproblem

Det hann bara gå ett par dagar så började det än en gång skramla om höger bak på 806an. En okulärbesiktning visade att den lagade stötdämparen gått av igen, fast den här gången under öglan. Jaha. Jakten på ett par riktiga dämpare började och gav raskt resultat. Det visade sig att de inte alls såg likadana ut, dessutom skulle de sitta tvärtom, dvs med den "tjocka" delen neråt!!!


Dammskydd på kolven är bra när den ska sitta uppåt! Ett par bättre begagnade originaldämpare fick det bli ifrån skroten. Bytet gick rätt snabbt nu då skruvarna åtminstone på ena sidan alldeles nyss varit lossade. Den längsta tiden gick faktiskt åt till att leta efter en av muttrarna som jag tappade, den hade lagt sig på en liten kant i bakvagnen varför den inte fanns på golvet där jag letade...


Monterat och klart! En liten provtur gav en sååå fin bakände på bilen, den viftade inte på rumpan överhuvudtaget!!! Lärdom: Lita inte på ett verkstadskvitto som säger att något är bytt. Det kan både vara fel grejor och fel monterat...

Puch från tidigt femtiotal

Och flera andra motorcyklar av liknande årgångar finns i kompisen Bertils samlingar. En snabbtitt i söndags avslöjade denna pärla. Förhoppningsvis ska fler av dem fastna på bild närmare sommaren. Denna hoj är i ett fantastiskt nyskick och har rullat mindre än 100 mil sedan ny!!!