Nästan nya bilen – och kopian 15 år senare

Åter till sommaren 1989. Nu hade jag jobbat ett tag och med fast inkomst stegade jag in på banken och bad om ett lån för att köpa bil. Med pengarna på fickan började jag leta bil och valet föll på en vit Citroën CX 20 TRE, knappt två och ett halvt år gammal, som kompisen Peter hade hittat. Det var ingen accelerationsraket men dock bränslesnål och med förmågan att lägga många mil under hjulen så körde jag en hel del med den i jobbet runt om i XYZ-län. Som modet var så stoppades allehanda tillbehör på bilen med en NMT-telefon med takantenn på topp naturligtvis.


Original gula dimljus skaffades och monterades i urtagen på stötfångaren, tillbehörsstänklappar fram, självhäftande repskydd runt nyckelhålen, vita nackstödsöverdrag, solskyddsgardiner och laxtrappa på bakrutan andra oundgängliga attribut. Pricken över i:et var nog sedan, förutom vindavvisarna på sidorutorna och de bakre nackstöden, de relativt dyra RW-lättmetallfälgar jag skaffade då det inte var lätt att få tag på andra fälgar än original med CX:ens bultmönster 5/98 för 14-tumshjul då. Lagom åttiotalspimpad ägnade jag därefter många timmar med tvättsvamp och vaxburk på den bilen.


Efter nära tretusen problemfria mil kom så den ödesdigra dagen 1 november 1990, en morgon då jag skulle iväg till jobbet där en kollega väntade för att vi skulle åka iväg på ett jobb till Jämtland. Det hade snöat en dm på natten och vinterdäcken låg i ett förråd ett par km bort. Tanken for genom huvudet att jag skulle hämta dem och byta först men då jag hade lite nätt om tid så tog jag beslutet att åka ändå och vänta med att byta däck fram till kvällen. Dumt beslut. Jag hann inte mer än ut på motorvägen så fick jag sladd i modden, gjorde en piruett ner i diket och slog runt. Själv klarade jag mig helt oskadd men bilen blev inlöst.


Som tur var hade jag helförsäkrat och jag passade på att skruva av extratillbehören innan bilen gick till skrot. Tyvärr lyckades jag aldrig föreviga den bilen med kameran heller, så vad är det då för bil på bilderna?


Jo, nära femton år senare fick jag tips om en systerbil till min gamla, samma årsmodell och utförande, rostfri och fin enägarbil som var till salu i Luleå. Nostalgikänslorna högg tag och affären var ett faktum. En krånglande förgasare var den enda större åkomman och bilen hämtades hem för att användas som sommarbil. Nu fick jag äntligen plocka ner de gamla tillbehören, blåsa av lagerdammet och montera dem på en bil igen!


Lättmetallfälgarna hade jag sålt men även de råkade samtidigt av en slump dyka upp hos kompisen Uffe och jag fick köpa tillbaka dem så kopian blev komplett! Jag åkte på några bilträffar den sommaren med bilen men jag var några år för tidigt ute med min "åttiotalspastisch", idag hade den nog varit gjuten på Träffpunkt 80, men det fanns inget sådant för så pass nya bilar då. När så hösten kom såldes bilen till Skåne och tillbehören följde med. Vilken status det är på den och var den finns idag har jag ingen aning om, man får väl hoppas på det bästa!