Det blev ett kortare 806-ägande än jag hade trott och räknat med. De tidigare bussarna skötte sig bra medans vi hade dem vilket även den sista gjort sånär som på en sak, den del som skiljde denna från de tidigare: automatlådan. I vintras började den trilskas i samband med kallstart och hellre än att stå där med en tids- och tålamodskrävande akutpatient på gården valde jag att byta in den. Valet föll på en Peugeot igen. Till och med i samma färg som 806an men med +1 i modellbeteckningen! En 807 2,2i från 2004. 13500 mil på mätaren och vi är tredje eller möjligen fjärde brukande ägaren. Som alla gamla bilar har även den sina små brister men då den till skillnad från dess företrädare har manuell växellåda ska förhoppningsvis inte kraftöverföringen vålla problem. Annars delar de många chassikomponenter med varandra vilket borde betyda bekymmersfritt brukande (ja, jag har kollat stötdämparna...). Huruvida man lämnat askan för elden när det gäller den övriga kvaliteten återstår att se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar