Tiden flyger, men om minnet inte sviker var det för åtta år sedan som jag tog på mig att byta koppling på en CX GTi-83 som en dåvarande kollega, Lena, ägde och körde.
Kopplingsbytet i sig var väl inget konstigt mer än att det som alltid innebär att hela motorpaketet måste ur på dessa bilar. Jag lånade in mig i Uffes lada en helg och skruvade.
Bilen var lagad och lackad i Övik där den rullat ännu längre tillbaks och hade fått en väldigt turkos kulör(var det kanske en Fordfärg?) i stället för den ljusblå metallic som var originalfärgen. Om resultatet var bättre eller sämre kan man diskutera men den stack i alla fall ut i trafiken!
När allt var klart skulle det provköras, vid en inspirerad växling under acceleration blev spaken plötsligt alldleles lealös i längsled. Gaffeln på växelföraren som går in i växellådshuset hade lossnat på sin axel och det enda sättet att byta den på var från lådans insida... Så in i garaget igen, enligt en kompis som jobbat mycket med de här bilarna skulle växellådshöljet gå att dra av utan att demontera hela motor- och växellådspaketet ur bilen igen. Upp med bilen i luften, av med vänstersidans hjul, demontera femmans växel, lossa höljet och se: det gick med någon millimeters marginal att dra ut höljet genom hjulhuset! En ny ingående axel från en reservdelslåda monterades utan att varken fjädrar, kulor eller drev for sin kos och allting plockades ihop igen. Nu var det inga problem att växla mer! En lustig detalj var att tumregeln 1:4 inte gällde för en gångs skull, dvs att det som tar en timme att demontera tar fyra timmar att få tillbaka. För första och kanske enda gången var det det omvända, det som tog fyra timmar att plocka isär gick på bara en timme att montera tillbaka!!!
Efter jag gjort färdigt bilen gick den inte många mil innan den blev ställd åt sidan för nyare fordon. För några år sedan köpte Bertil(med den svarta CX Prestigen) den men inte heller då kom den ut på vägarna igen utan den ställdes undan och blev lite av reservdelsbil. Nu hade inte Bertil plats att hysa den längre och till slut övertygades Bosse om att den vore värd att rädda så i söndags blev det transport. Jag håller tummarna och hoppas Bosse kompletterar med det som fattas och får fart på den igen, det är den värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar