Det blev en ganska kort bekantskap då en släkting till dåvarande flickvännen erbjöd mig att köpa hans Audi 80LS, också från -77, som kändes lite mer modern och framförallt mycket piggare än vad SAAB:en gjorde.
Audin blev senare föremål för bodelning då jag blev singel, dessförinnan hade Citroën-sjukan slagit till igen. Paddan som jag skruvat isär samt den oerhört rostiga GS:en jag haft i lumpen gjorde att jag intresserade mig för en faktiskt nästan rostfri CX 2000 -77 som fanns till salu i Ö-vik när jag jobbade där några veckor. Vägegenskaper och komfort som fick Audin att kännas som en lådbil gjorde valet enkelt när separationen var ett faktum. Några bekymmersfria månader följde innan jag gjorde bort mig på väg till dans i Hudik runt påsken -88. E4an söderut var välsaltad, jag provbromsade några ggr i början av färden. Att man söder om Harmånger bytte väghållningsdistrikt och att saltbilen från andra hållet inte hunnit ut än var jag helt omedveten om. En mil norr om Hudik slog halkan till, jag fick ett kast i mittsträngen och den stackars 2-litersmotorn hade inte ork nog att dra ekipaget rakt igen. Efter sju retursladdar räckte vägbredden inte till längre och jag gick med nosen före på tvären ner i diket på insidan i utgången av en svag högerkurva. Där slog vänsterhörnet i plogvallen och gav bilen en rejäl rotation, bilen studsade tillbaka upp på vägen och snurrade elva varv runt sin egen axel innan den stannade snyggt och prydligt längst ute på vägrenen med nosen i färdriktningen. För egen del så gick ryggstödsspärren upp av första touchen i diket, så ryggstödet och jag själv for bakåt till liggande ställning så under alla de elva varven låg jag och stirrade i taket och väntade på den stora kraschen. När bilen stannat och jag insåg att jag fortfarande var i ett stycke, satte jag mig upp, slog på varningsblinkers, steg ur bilen och begrundade förödelsen. Förutom ryggstödet så hade även bakluckan gått upp och allt innehåll i bagageutrymmet, verktyg, hylsnycklar etc, hade skickats ut runt hela vägen under de 150 meter som bilen roterat... De två timmar som jag tillbringade i diket medans jag väntade på bärgaren gick åt till att gå runt o sparka fram verktyg och annat, reservdunken fick jag pulsa ut långt bortom älgstängslet för att hämta... Bilen sålde jag sedan i befintligt skick, den reparerades faktiskt upp och levde flera år till!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar