Bilsemester

En längre trip planerades under vårvintern: bland en del olika förslag samsades familjemedlemmarna om att Legoland borde besökas en gång till, förra gången var dottern för liten för att minnas något och sonen för kort för att få åka alla attraktioner. Då slumpade det sig att vi var där veckan före midsommar med väldigt få andra besökare att trängas med. En repris kändes rätt då man hört diverse skräckhistorier från andra om tvåtimmarsköer till allt under högsäsongen i juli. Peugeotbussen kändes som ett dyrt alternativ att åka i och då vi hade letat en ersättare ett tag verkade det rätt att köra med en mindre och snålare bil om möjligt. Vi hittade mycket riktigt en bil att köpa på en bilfirma i Sundsvall. Affären drog ut på tiden en del men vi skulle kunna få den en vecka innan avfärd. Leveransdagen kom, vi åkte till handlaren men där fanns ingen bil att hämta!

Man hade upptäckt att en bit saknades i framstötfångaren vid vänster framhjul och bilen hade lämnats iväg för reparation och lack men vi skulle garanterat få tillbaks den innan vi skulle åka iväg på vår trip. Nästa gång vi skulle hämta bilen var det samma sak, ingen bil att hämta. Reparationen var inte klar. Finns det någon annan bil vi kan låna om den inte blir klar då? frågade vi. Det ordnar vi sa säljaren, jag kör hem en bil till er dagen innan ni ska åka. Dagen kom och när vi kom hem så står det en stor Hyundai H-1 på gården!!! Det är en minibuss större än en VW Transporter! Det var ju inget fotbollslag som skulle på turné! Sara vägrade köra den så vi tog kontakt igen. Till slut skakade man fram en Hyundai i30 kombi med dieselmotor och sexväxlad manuell låda ur lagret.

Den var två år gammal och hade gått drygt 2500 mil som hyrbil i Östersund. Vi stuvade in barn och packning för nio dagars tur och satte av. Min skepsis till bilen var stor, jag började resan i högersits med Sara bakom ratten. Efter någon timme frågade jag om vi skulle bytas av men hon tyckte det funkade bra så det fick fortsätta så. Högerstolen var faktiskt helt OK att sitta i, milen försvann utan att märkas och det kom inga stora klagomål från baksätesmaffian heller.

Faktum är att jag inte behövde köra en enda meter förrän vi var framme vid hotellet i Kolding! Då hade vi övernattat i Örebro, besökt Gränna (se förra inlägget), hälsat på släktingar i Kungsbacka i ett par dar och åkt Stena Jutlandica från Göteborg.

Bilden tagen när båten vänder på Göta älv innan den backar till kaj. Hyundai:en rullade på, min skepsis förbyttes till acceptans. Hemresan gick lika problemfritt, först över alla broar från Jylland till Skåne, sedan via vänner och litet midsommarfirande på fel dag i Munka-Ljungby vidare till Stockholm och till sist tillbaka hemma. Bränsleförbrukningen pendlade mellan 0,58 och 0,65 med full last, inte så illa! Tyvärr satt jag inte alls lika bra i förarstolen som på den andra sidan, jag kunde inte köra speciellt många mil i sträck innan nacken sa ifrån. Summa summarum var bilen ett hyfsat transportmedel att ta sig mellan A och B, troligen en perfekt bil för de som är totalt ointresserade av bilar och som vill ha vettig ekonomi i sitt bilägande! Slutligen får jag också erkänna att mina egna förutfattade meningar om märket Hyundai fick också stryka på foten, sämre bilar har jag definitivt åkt i!

Väl hemkomna lämnades så koreanen tillbaka och Sara kunde äntligen hämta nyförvärvet! En C3 Picasso från 2009 med 2900 mil på mätaren och kulören Bleu Belle-Ile (vackert öblå) enligt färgkoden! Mer om bilen i ett senare inlägg!