Tvåhjulingar

Motorcyklar var inte något som väckte mitt intresse nämnvärt som barn. 1988 hängde jag med några kompisar till Österrike på en skidresa och en av deltagarna tjatade oavbrutet om hur fantastiskt det var att köra båge. "-Kan det vara så?" tänkte jag och anmälde mig till en körskola när jag kom hem.

Efter några lektioner fick jag A-lappen och skaffade en hoj. En dåvarande kollega skulle sälja sin Suzuki GS 850 -79 som jag fick till ett lagom lågt pris. En kardanhoj, blytung men samtidigt stadig. OK första hoj för en fullväxt karl om man säger så. Den hade tidigare troligen använts av någon med svårt racingkomplex eller av någon med taxben då sadeln var urtagen och ett nedvinklat tt-styre satt på med bedrövlig körställning som följd. Ett 4-1 följde också med(var det ett Laser kanske?), jag satt aldrig på det...


Nylackad och fin i övrigt, vill minnas att den hade gått ca 5500 mil när jag köpte den

Jag lyckades få tag på ett styre samt en riktig dyna från en skrotad GS1000. Efter de modifieringarna blev cykeln riktigt bekväm! På slutet blev det t o m riktiga Öhlindämpare bak och väskor, en riktigt bra brukshoj! I vilket fall var jag fast som knutte och efter nästan tre säsonger på den blev den dock inbytt mot något värre, mer om det längre fram...


Jag såg cykeln något år senare, då hade stackaren som körde den byggt tillbaka den till något som liknade eländet på första bilden... SUCK!