Det bidde en buss till frun igen till slut...

För dryga fem år sedan väntade vi tillökning i familjen och jag råkade ramla över en familjebuss, en Citroën Evasion 2,0 -96 som verkade bra. Med fyra personer i familjen behövde vi inte den extra stolsraden men med den utplockad blev det mycket gott utrymme för barnvagn och andra tillbehör. Dessutom var den väldigt lätt att sätta i barnen i med sina skjutdörrar på båda sidor och lite högre kupé. Bilen var intagen som flyttgods från Spanien av den dåvarande varuhuschefen för IKEA i Madrid och skötte sig utmärkt under ett par år.


121-hästarsmotorn fanns inte i svensksålda Evasioner, här gällde Turboversionen på 150 hk som var piggare men inte alls lika bensinsnål, den blå körde vi på 0,82 l/milen som lägst på långtur!

Med en del underhållsbehov på gång fick den blå -96an till sist respass och jag hittade en fin röd -02a, sista årsmodellen, i Stockholm som säkerligen funnits kvar som familjefraktare än om inte underkylt regn på E14 väster om Ånge ställt till det ett par dar före nyårsafton -07. En sladd följd av en retursladd skickade bilen mot diket sidledes och av kollisionen med plogkanten roterade bilen ett halvt varv i luften innan den landade på taket i diket, gled med bakänden före en bit och stannade några decimeter från en stor björk. Alla dörrar gick fortfarande att öppna och hela familjen klarade sig OK ur det hela med en natt på sjukhúset för observation som påföljd.


Skaderegleraren från försäkringsbolaget behövde inte ens kliva ur bilen på tjugofem meters håll för att ta beslutet att lösa in bilen...

I paniken att vara utan bil tog jag ett åtminstone såhär i efterhand dumt beslut och lånade till en nästan ny bil, en Citroën C5 1,6 HDi -06, bara ett och ett halvt år gammal tänkte man sig att det skulle vara många problemfria mil i den men tyvärr så var det ett riktigt måndagsexemplar som krånglade alldeles för mycket. Familjen hade dessutom blivit van med utrymmena i Evasionen och inte ens hög säkerhet med ESP och massor med airbags hjälpte, jag skulle kunna skriva flera sidor om eländet. För ett år sedan gav jag upp och sålde åbäket med grym förlust, jag räknade ut den totala milkostnaden inklusive värdeminskning till dryga 42 kr/milen!


Visst hade den sina fördelar också, men det kommer nog att dröja innan jag kör en ägandes C5 igen!

Det senaste året har då frugan kört omkring i Silverpilen, en XM -97 som startat varje dag och som fungerat i stort sett felfritt men hon har ändå suckat av saknad varje gång hon sett en Evasion. Kommentarer om dess fördelar har duggat tätt så till slut började jag spana efter en igen, man vill ju ha en glad och nöjd fru. För ett par veckor sedan passade vi på att provköra en likadan röd som den vi hade, en lågmilad -01a i Övik, men då tidigare ägare haft hundar och frugan är allergisk så blev det ett klart nej till den. Jakten gick vidare. Förra veckan hittade jag en Peugeot 806 2,0 aut -01 hos en bilnasare i Sala och en blixtvisit med provkörning gjordes. 806an är exakt samma bil som Evasionen sånär som på lite lyktor och emblem och det här exemplaret var en Stockholmsbil från början med bara två tidigare ägare, djurfria.


Man lovade serva och rekonditionera bilen innan hämtning vilket sker i slutet av nästa vecka! Med en bit över trettontusen mil på mätaren borde den kunna frakta familjen i några år i alla fall! Nackdelen är att nu kommer jag ha alldeles för många XM på gården...