Tillbaka till 1988 igen

Pärlan som jag skrev om i detta inlägg, skulle ju fixas till och lackas så det behövdes en annan bil för den dagliga transporten. Valet föll då på en Peugeot, en 505 GRD -80, min första dieselbil. Det är märkligt hur vissa bilar kan fastna i minnet. Många gånger är man bara glad att bli av med eländet men ibland så är förhållandet det omvända. Av någon anledning kommer det fortfarande, 23 år efteråt, en liten suck av saknad varje gång jag tänker på den bilen. De extremt sköna fåtöljerna, den sagolikt exakta växellådan, den stabila och bekväma gången på vägen, det sävliga dieseldunket, den låga förbrukningen: 0,67 landsväg och 0,75 blandat.


Ja, jag vet att det inte skulle vara mattsvart på bakstammen men klåfingrig som man var ville man ju försöka få gubbilen att verka liiite häftig...

Det var ju ingen riktig 22-åringsbil, men jag gillade den fantastiskt bra. Anledningen till att jag paniksålde den var att man skulle höja kilometerskatten och över en natt skulle dieslar bli iskalla på begmarknaden. Jag återsåg den faktiskt flera år senare, avställd och ledsen på en parkering i Lofsdalen... Jag har faktiskt inte haft någon fler 505:a sedan dess heller, undrar varför? Den sista "riktiga" peggan... Varje gång en sådan är på annons på Blocket stannar jag till så "det" finns fortfarande där i alla fall!!!


Mycket finesser, eltaklucka, elspeglar, elhissar etc var lyx 1980!

Peggan ersattes av min andra CX, efter den jag körde i diket med halvåret innan. Det blev en 2400 Pallas C-matic -80. C-matic var Citroëns variant på automatlåda, en trestegs momentomvandlare utan själva automatiken, man fick sitta och dra spaken mellan lägena själv. Detta gav att man oftast inte orkade skifta mellan stegen inne i stan utan man låg och slirade på tåvan hela tiden med astronomiska förbrukningssiffror som följd. Vill minnas att den som mest drog 1,8-1,9 liter/milen!!! Även på landsväg ville den gärna ha mellan 1,1-1,2 l/milen... Någon tidigare ägare hade inte varit så snäll med lådan så dels läckte den olja, en dyr specialolja från Total som hette Fluide T och dels saknades P-läget helt och hållet. Med mycket otillräcklig handbroms och dessutom Diravi-servostyrning på bilen som alltid gjorde att hjulen vreds till rakt fram när man släppte ratten kom en gatsten alltid att ligga på golvet i förarsätet. Skulle man parkera i lutning fick man först köra fram, öppna dörren, kasta ut stenen och sedan backa tillbaka och hoppas få framhjulet klossat emot! Mot slutet av året ville den ha närmare 1 liter "Fluide T" i veckan för att momentomvandlaren skulle funka, då gav jag upp...