Fordonshistoria

Jag har alltid varit intresserad av fordonens ursprung och historia. Speciellt de äldsta men även de nyare. Vem köpte bilen som ny, vilka har haft den sedan, vad har den varit med om. Om man inte känner till bilens proveniens(för att använda ett obegripligt ord) finns det olika möjligheter att ta reda på denna. Från nu och bakåt till 1995 finns ägaruppgifter i bilregistret hos Transportstyrelsen, tidigare handlingar finns hos SVAR i Ramsele bak till 1972 när de nya skyltarna kom. Länsskyltar får man sedan söka vidare hos Landsarkiven eller resp läns arkiv om de inte fört över dem till landsarkivet. Det blir lite som att hålla på med släktforskning, ibland tar det stopp men många gånger kan man följa en bils öden rätt väl. Som exempel kan jag ta min nyss hemsläpade Rover. Med karaktären av en brittisk herrklubb kan man tänka sig att åtminstone de första ägarna varit sådana som mer än gärna bar tweedkavaj till vardags.


En förfrågan till SVAR gav ett kuvert med ett antal dokument i brevlådan några dagar senare. Bilen ställdes av 1982 av dåvarande ägaren Olle Öhman, som köpt bilen drygt fem år tidigare på Scanauto i Sundsvall som var auktoriserad återförsäljare för British Leyland. Bilen registrerades vid köpet på hans firma, Öhmans Bilelektriska, för att femton år senare, 1992 föras över till privat ägo. Olle hade nog tänkt renovera bilen eftersom de nya skärmarna och trösklarna införskaffades men det blev aldrig av.

Scanauto hade bilen i sin bilhall bara två veckor, en Hans Tillman i Gävle ägde Rovern innan dess mellan åren -73 och -77. När han köpte den hade den dock varit en hyllvärmare, Luleå Bilvaruhus i Gävle hade haft den i sin ägo ett halvår och de i sin tur tog över den från Ivar Skogs Bil i Mora där den stått i fyra månader före det. Då hade den registreringsnumret W80604 och verkar inte ha varit en speciellt lättsåld bil. Den enda ägaren i Dalarna var annonsredaktör Aldemark på Falukurirens Leksandsredaktion, han köpte bilen på våren -72 av just Ivar Skogs i Mora där den värmt golvet i ytterligare ett drygt halvår tidigare, körde den över sommaren och bytte in den igen.


Nu har vi alltså kommit så långt bak som till hösten 1971. Det gamla registreringsbeviset visade att bilen haft en tidigare registrering också, i Stockholm län med numret BA 594. Nu började det bli intressant, kort registreringsnummer innebar ofta att ägaren var något mer upphöjd i samhället än oss vanliga dödliga. Landshövdingen hade ju i de flesta län nr 1 och i huvudstaden hade kungen A1. Förfrågan gick till Stockholms läns bilregister då Stockholm tillhör ett av de län som inte fört över handlingarna och ytterligare ett kuvert landade här i veckan. Det visade sig vara två ägare i länet. Den som bytt bort den uppe i Mora var ingenjör Eriksson i Södertälje(visst är det skojigt med de gamla dokumenten som nästan alltid har yrket/titeln med) och även han hade bara behållit bilen i några månader innan han avyttrade den.

Ingenjören köpte bilen på Förenade Bil där den bytts in av dess förste ägare och här blev det riktigt intressant: förste ägare var direktör John Kleberg, Lidingö. Han köpte bilen ny i juli -69 och körde den fram till april -71. Man kan tänka att han vid bytet slog till på något ännu mer ståndsmässigt eftersom han nyligen ärvt VD-titeln av sin avlidne svärfar, Margareta Wallenius pappa Olof, grundare av Walleniusrederiet! Sedärja, Rovern började sina dagar i en av Sveriges rikaste familjer, minsann! Man får väl se till att åka med lite extra sträckt nacke i den när den väl kommer ut på vägen då! Sammanlagt har bilen inte varit i trafik i mer än ca 10 år och med tanke på ägarnas yrke och ålder så låter mätarställningen som idag börjar på 2 och varvar vid 10 000 mil som bilen gått ca 12 000 mil sedan ny!


M/S MIGNON i Göteborg 2/9-2006. © Foto Melker Nelson

Walleniusrederierna är ett av världens största vad gäller att transportera bilar, kanske framförallt mellan Asien och Europa. Båtarna är inte vackra, mer som ocenagående parkeringshus men de gör sin uppgift väl!