fredag 15 juni 2012

Nytt arbetsfordon igen!

Det blev inte så lång period med C4:an. Efter tio månader och nästan 4 000 mil så ska jag nu köra en spritt ny bil i jobbet. De senaste femton åren har jag fått överta bilar som andra kört en kortare eller längre period, V70:n som föregick Citroënen hade gått 26 000 mil när jag övertog den, C4:an nästan 8 000.


Vad har hänt under tiden? Några plåtskador som fanns på bilen när jag fick den åtgärdades, även ett trasigt dörrlås. Den led av ryckig gång på låga varv, fick byta EGR-ventil. Diesellukt i kupén, en spridarfotspackning. Gnisslande missljud från motorns kamremssida, bytte generatorrem och spännare, ljudet kvar. Bytte då kamrem och spännare, då blev bilen tyst. Bytt bromsskivor bak samt fönsterhiss vänster bakdörr. Inte åtgärdat än är bakre stötdämpare, högersidan smäller och dämparen läcker samt förarstolens sittdyna som säckat ihop. Andra noteringar: klimatanläggningen lever ett eget liv, den har problem att hålla temperaturen jämn i kupén och på autoläget immar bilen igen när temperaturen kryper ner mot nollan. Full fläkt krävs då för att man ska se ut överhuvudtaget. Har man originalnavkapslarna på och kör i "fuktig kallsnö" med snörök så drar den in massor av snö i bakhjulen som fryser fast. Inga fastfrusna bromsar som på gamla C5 men ständig obalans i bakhjulen med vibrationer som följd tills man kunnat tina av den. EGS-lådan har däremot fungerat som en klocka och kallstarter utan värmare har inte varit några problem ens vid -25 C. Bränsleförbrukningen har varit 0,45 l/mil som lägst på landsväg i farter upp till 90 och 0,65 l/mil som högst med bara ren stadskörning med mycket start o stopp.

Summering: en helt OK bil som går stadigt på vägen och känns större än vad den är i sann Citroënstil. En del verkstadsbesök har det blivit men det mesta har härrört till tidigare brukares (bristande) skötsel. Vintervägegenskaperna mycket bra med konsekvent understyrning, inga lömska bakvagnssläpp, jag förstår att man utgick från denna bottenplatta när man byggde Sebastien Loebs förra WRC-bil. Två vuxna får bra plats fram. Baksätet är däremot inte något för fullvuxna annat under kortare resor. Det största problemet jag erfarit i jobbet har varit när man behövt ha passagerare med sig, då har jag saknat V70:n. Med den mängd packning jag behöver ha med mig så har det varit väldigt trångt att få plats men det kommer att bli bättre nu!


En Passat! Lilla dieseln med start o stopp funktion, med fyrhjulsdrift och manuell sexväxlad låda. Jag har hunnit köra snart tvåhundra mil med den och konstaterar att den verkar lovande. Jag sitter skapligt, bättre än i C4:an, bilen går tyst och stadigt och det är bra utrymme för både passagerare och last i den. En nymodighet för mig är att bilen har inbyggd bluetooth-handsfree så jag behöver bara hoppa in i bilen för att alla telefonsamtal etc ska skötas med båda händerna på ratten! Speciellt bra när man kör i Norge och andra länder där mobilsamtal under färd utan handsfree är förbjudet. Just nu står den för eftermontage av farthållare, det ska bli skönt att ha då man vant sig med det sedan tidigare.


Med 16-tumshjul och relativt hög profil ska nog de dåliga vägarna kunna uthärdas trots allt... Så varför en Passat? Jo, egentligen så var det ju inte jag som skulle haft den heller, även denna gång var det någon annans bil jag fick överta med den enda skillnaden att den bara rullat 100 mil innan! Varför ändra på en tradition?

söndag 10 juni 2012

Tre tvåor

Blev skörden då familjebussen, Peugeot 807an, kontrollbesiktades förra veckan:



Den har rullat drygt tretusen mil på de fjorton månader som gått sedan vi köpte den och har inte krävt några reparationer under den tiden så man fick kanske räkna med att bilprovningen skulle hitta något. Bromsklossar, en spindelled samt kärvande handbroms på ena sidan var väl inga sensationella grejor, jag får ta tag i det framöver. Driftsäkerheten till trots har det ändå inte varit billiga mil, tyvärr. Med en bränsleförbrukning som endast vid ett fåtal tillfällen snuddat literstrecket per mil oavsett långkörning eller kortsträckor så har det känts i plånboken varje gång bensinräkningen betalats.



En omotiverad oljetörst har dessutom legat som en irriterande vagel i ögat, den uppskattade förbrukningen ligger nog uppemot en liter per 100 mil vilket jag inte känner igen från tidigare PSA-motorer jag kört. Bra miljökontrollvärden samt en återkommande oljelukt när man kör iväg med bilen tyder dock mer på läckage trots att inget syns där bilen stått parkerad. Jag påtalade detta för säljaren, en bilfirma, inom tidsramen för begagnatgarantin men kom aldrig till skott att låta dem undersöka/åtgärda det. Undrar om man fortfarande kan gå tillbaka?
Bilen har ändå uppfyllt våra krav men frågan är om den behövs nu när vi inte behöver släpa med oss barnvagnar etc i samma utsträckning som tidigare och tanken har infunnit sig att byta till något snålare. En koll runt marknaden så uppenbarade sig nästa bakslag: värdet på bilen har sjunkit som en sten under det gångna året, jag har betalat av trettio tusen på köpebeloppet men bilen är omöjlig att byta in då värdet enligt bilhandlarnas listor sjunkit med det dubbla. Men det är ju så att någon alltid ska sitta med Svarte Petter på hand och än en gång blev det jag...