
Under sommaren med GS:en träffade jag en flicka, Sara, som kom att visa sig bli min fru i slutänden. Hon var naturligtvis perfekt på alla sätt sånär som på en sak: hon hade inget körkort. En dag körde vi in till stan, jag sa inget om i vilket ärende. Vi stannade utanför en körskola och gick in och anmälde henne som elev, några månader senare var körkortet klarat och det var dags för hennes första bil. Vi var fortfarande nykära och bodde inte ihop än, så jag tillbringade ett antal timmar med att slipa och laga på GS:en som skulle bli hennes. Helt och hållet slapp hon dock inte undan, hon fick bl a dra på sig en overall och pensla underredsmassa i hjulhusen bak hon med! Resultatet syns på bilderna, blank och fin med fräck bakspoiler, den döptes av Sara att heta Pärlan.

Driftsäker och med stabila vinteregenskaper var det med tvekan och senare saknad som den såldes ett par år senare efter närmare tretusen körda mil. En av frugans arbetskamrater köpte den, körde ett halvår och ställde den sedan tyvärr som lekstuga för barnen efter att något bagatellartat fel uppstått. Sara sa många gånger att hon egentligen skule åka dit och köpa tillbaks den men så skedde aldrig. Sist jag kollade fanns den faktiskt fortfarande kvar i bilregistret...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar