Engelska sjukan

Den verkar sprida sig hos mig, nu har den slagit till igen! Hur så? Jo, för ett par år sedan hittade Bertil i Timrå en Rover, en 3500 V8 -69 som sovit en Törnrosasömn i ett garage i Sundsvallstrakten sedan tidigt åttiotal. Renoveringsobjektet hade stått undanställt med tanke på att fixas upp, nya skärmar och tröskelbaljor fanns till men strömfördelare samt tändningsnycklar saknades. Jag kikade på bilen när Bertil tagit hem den och kastade ur mig ett "Om du ska sälja får du höra av dig!" som man ju gjort mer än en gång när man sett något intressant men som aldrig sedan brukar hända i verkligheten. Nåväl, tidigare i somras hade Bertil bestämt sig, Rovern måste bort då han skaffat annat som behövde platsen, Heinkel Kabine var det visst. Efter lite dividerande kom vi fram till en bytesaffär då jag har paddadelar som han ville ha, då återstod förhandlingarna därhemma. Jag erbjöd köra bort tre andra bilar från tomten vilket gjorde det hela sanktionerat! I helgen var det så dags att hämta bilen:


Avtvättad 25 års garagedamm ser den rätt fräsch ut ändå! Det tog nästan halva söndagen att rubba upp lite lyster i originallacken.


Omisskännligt engelsk och ett lätt psykedeliskt S-märke som man skulle ge halva handen för att få tag på ett likadant efter framtida omlackering.


Svårt att åka tre bak, men separata säten är väldigt snyggt.


Sätena är så snygga att designern Ron Arad i början av åttiotalet skapade en modern klassiker med "The Rover Chair" utav lite rör och ett likadant framsäte som detta!


Ultratunn rattkringla, liggande hastighetsmätare och rund varvräknare! I handskfacket låg ett par flöten och lite blysänken, alltid redo för att meta lite!


Man gödslade rätt friskt med V8-märken på de första årsmodellerna, tankarna far osökt till de första Scania 140 som också hade V8-märken lite överallt!


Fyra extrahjul, fyra nya skärmar samt nya tröskelplåtar medföljde. Perfekt då dörrarna är nästan helt rostfria och huv samt baklucka är i aluminium!


Högoktanigt ska man tanka, Champion eller AC-stift ska man använda och sju olika oljebolags produkter rekommenderas från fabriken i Solihull.


British Racing Green tänker många så fort de ser en mörkgrön engelsk bil. Det är fel. Kärt barn har många namn och i Rovers fall kallar man just denna mörkgröna kulör för Arden Green. Det namnet i sin tur kommer ifrån den stora ekskogen som fanns i Warwickshire under medeltiden och som kallades Forest of Arden. Så den svenska översättningen borde bli Ekskogsgrön då...

Huruvida motorn går runt eller ej återstår att se, högsta proritet nu är att ta bort de tre bilarna jag lovat frugan!