Törnrosa är ett bra namn, hon har sovit ett tag nu... Vem är hon då?
Hon är en ID19 Confort -59, tillverkad i september -58. Kom till Sverige men stod osåld i Stockholm i över ett år innan hon skickades till Jönköping och Citroëns återförsäljare där. Hon blev inte långvarig i Småland, efter bara några veckor kom ingenjör Mattsson från Göteborg och köpte henne. Hon verkade fått ett bra hem hos honom, ingenjören jobbade i och för sig på Volvo men föredrog fransk finess. I drygt tio års tid rullade hon till och från Hissingen medan ingenjören höll efter henne. Lackerade om henne i ny kulör, reparerade henne efter en liten påkörning baktill, förbättrade och fixade. Till slut såldes hon vidare, fortfarande västkusten trogen, och som tur var tog även de efterföljande ägarna hand om henne så hon överlevde i det tuffa klimatet.
I början av åttiotalet hamnade hon hos entusiaster i Värmland, kördes sommartid under några år men hamnade sedan i en lada i Arvikatrakten och inledde sin första Törnrosasömn. För cirka tio år sedan väcktes hon av en ny ägare, Roger, en värmlänning i exil som plockade med sig henne till Stockholm, fixade och donade, lyckades besiktiga henne och köra henne under flera somrar tills brist på tid och annat fick henne att somna in igen, nu i ett p-hus i Sundbyberg. Hon var ändå inte helt bortglämd, hon fick flytta lite fram och tillbaka, en del jobb gjordes på henne emellanåt men till slut bestämdes det att hon måste flytta.
In i handlingen kliver då jag, nu är det min tur att förvalta kulturarvet och den femtiofemåriga damen! Jag tog med mig Martin, dragbil och släp, så körde vi ner till Stockholm och hämtade henne! Roger hade förberett så hon var framkörd, det var bara att lasta på och köra norrut igen!
En odramatisk resa till Enånger följde, hon får parkera hos Uffe i några veckor innan jag kan ta hem henne den sista biten. En regnskur på vägen sköljde bort lite damm men avslöjade inte några obehagliga överraskningar, vi får se om något avslöjas vid närmare titt! Förhoppningen är att hon ska gå att få körbar och besiktigad med så lite jobb som möjligt och därefter använda henne under resten av sommaren, dels för att få en känsla för henne, dels för att inte stå med ännu en okörbar bil bland de andra... Ingen mer Törnrosasömn! Fortsättning följer...
