Lassenisses garage

Gissa bilen?

2012-03-06T00:14:00.001+01:00

Som alla såg var den snötäckta bilen i förrförra inlägget en Volvo 66, här kommer en annan(försök att gissa utan att läsa på emblemen), parkerad utanför en bilverkstad på Byåsen i Trondheim:

Äntligen garageaktivitet

2012-03-04T16:44:00.001+01:00

För länge sedan lovade jag en kompis, Tim, att hjälpa honom sätta ihop hans AMI 6 Weekend som han köpte delvis isärplockad för ett antal år sedan. Bilen har gnagt mitt samvete där i garaget då tiden inte har räckt till att göra något med den. Uppförsbacken blev ännu större när den fick stå utomhus några veckor för ett par somrar sedan och den omlackering som bilen fått innan Tim köpte den helt plötsligt började resa sig och bubbla upp...

I helgen blev det äntligen ett ryck, Tim kom hit och vi monterade av alla karossdelar som måste lackas om. Han plockade med sig delarna till en lackerare han fått kontakt med och jag fick en anledning att börja röja i kaoset i garaget. Förhoppningsvis ska jag få fart på projektet så det blir klart under den kommande varma årstiden i alla fall!

Det som göms i snö...

2012-02-23T08:38:00.000+01:00

... kanske kommer fram i tö?

En bild från Oppdal i Norge där jag jobbat ett par veckor. Gissa bilen?

Hemdatorn med hela bildarkivet i strular fortfarande och jag har inte hunnit göra något åt det ännu men jag jobbar på det!

PC-krasch

2012-02-05T16:15:00.000+01:00

samt mycket jobb på bortaplan är anledningen till frånvaron av nya inlägg i bloggen. Jag trodde jag löst strulet idag men så var inte fallet... Ha tålamod, enligt besöksräknaren är det ju fortfarande några som kikar in varje dag!

Ett oväntat resultat

2011-12-31T13:53:00.039+01:00

I onsdags lyckades jag äntligen prioritera att göra en storrengöring med rubb och vax på familjebussen. Jag har ända sedan köpet i våras tänkt göra det då rekondaren hos bilhandlaren som sålde bilen hade haft lite bråttom och vaxat fast både insektsrester och asfaltfläckar. Jag lånade in mig hos Stefan och satte igång med dammsugning innan vi tillsammans gick lös på lacken. Det tog oss två sex timmar innan vi var klara men nu kan jag lova att den är lättvättad resten av vintern!!!

Nu återstår ett mekpass för att fixa en del smågrejor som behöver tillsyn, rapport kommer när det blivit av.

Silverpilen dras med en del småkrämpor som gjort att jag börjat se mig om efter en annan andrabil då jag har fortfarande inte hittat tid att reparera vare sig den, dieselbettan eller någon annan bil heller. Bettan har jag alla delar till medan Silverpilen behöver en del reservdelar för att bli tip-top, det läckande avgassystemet samt blåst grenrörspackning för att nämna något. Då körförbud skulle inträtt i morgon och ingen ersättare finns än fick jag för mig att åka in till bilprovningen för att få en månads respit.

Till min stora överraskning gick den rakt igenom! En "bra-att-veta" på avgasläckan var det jag fick och det visste jag ju redan, om inte annat så hörs det...

En förjulsbilspaning till från Norge

2011-12-20T23:01:00.000+01:00

Förra veckan gnuggade jag mina ögon när jag passerade en bondgård i norra Tröndelag:

En AMC Eagle! Det var en fyrhjulsdriven version av AMC:s personbil Concord(?) och tillverkades mellan 1980 och 1987. Ingen supersäljare då med ett par hundra tusen tillverkade över åtta år men idag räknas den som den moderna SUV/Crossoverns förfader och har rätt hög kultstatus i vissa kretsar. Den fanns både som kombi, sedan och kupé och var mindre än de traditionella Cherokee, Blazer och andra stora fyrhjulsdrivna bilar. Den marknadsfördes inte heller som en terrängbil utan snarare som det bästa alternativet om mindre snö-, sand-, eller lerhinder måste forceras.

När jag fortsatte runt hörnet på ladugården så fick jag nästa chock:

En till! I samma färg dessutom! Jag vet inte om de såldes i Norge, jag har då inte sett flera under de snart 1300 mil jag kört runt där sedan i somras. I Sverige tror jag de som finns är importerade i efterhand. Hur som helst en entusiastbil med samlarvarning!

Gårdslastbilar

2011-12-07T00:04:00.000+01:00

Jag har tidigare bloggat om sådana i det här inlägget. Man ser faktiskt ofta gamla Volvo eller Scania vid gårdar eller åkerigarage i Norge, betydligt oftare än här. Det går nästan inte en vecka utan att jag spanar in en ny gammal N84, LS76 eller liknande. Senast fastnade denna på bild:

En Volvo Snabbe eller F82 från sextiotalet. En klassiker som jag mest kommer ihåg som den butiksbuss som en gång i veckan stannade till vid mjölkbryggan och plankan med postlådor nere vid "Luckstavägen" nära där jag växte upp. Nisses Livs vill jag minnas att texten på påbyggnaden sa men för oss barn var det "Nissebussen". Farmor och de andra tanterna i byn handlade av Nisse som stod bakom sin disk i anslutning till hytten och expedierade. Senare ersattes Snabben med en F4 och Nisse sålde rörelsen till Kurt innan hela företeelsen med varubussar försvann någon gång på åttiotalet. Om någon råkar läsa detta och har en bild på nissebussen får ni gärna skicka den till mig så lägger jag upp den!

Nytt arbetsfordon

2011-12-06T23:38:00.001+01:00

Efter att i min händer avverkat dryga tiotusen mil fick den gamla V70:n jag kört i nära fyra år i tjänsten respass för ett par månader sedan. Vid dryga 37 000 mil började elfelen och oljetörsten bli besvärande. På önskelistan stod en fyrhjulsdriven bil men jag fick i stället hålla tillgodo med en fyra år gammal C4 1,6 HDi EGS med knappt åttatusen på mätaren. Den var inte felfri när den kom och fick besöka verkstaden ganska omgående. Ett kränghämmarstag, ett bilbälte, EGR-ventil, fönsterhiss vänster bak och generatorrem är en del av vad som åtgärdats. Den har redan hunnit rulla mer än tusen mil och ska väl förhoppningsvis inte behöva kosta så mycket framöver men några gamla plåtskador återstår ännu att åtgärdas samt ett trasigt lås i förardörren. Relativt snål är den i alla fall, det är inte svårt att komma under 0,5 liter/milen på långkörning. Tyvärr tycker min rygg inte riktigt om förarstolen men jag sitter ändå tusen gånger bättre i den än i den SAAB 9-3 jag tvingades plåga mig i förra vintern när jag jobbade i Göteborg...

Le Conservatoire - Citroën del 2

2011-11-28T01:28:00.003+01:00

I samlingarna finns naturligtvis ett par Citroën Kegresse - de halvbandvagnar som man konstruerade på tjugotalet och som man gjorde ett antal resor och expeditioner med i PR-syfte. Den mest berömda resan är nog "La Croisière Jaune", den gula resan, som genomförs åren 1931 till 1932 där man körde från Beirut till Peking genom väglöst land, korsade floder, klättrade uppför bergspass i Himalaya mm mm. Strapatserna och svårigheterna var enorma, det finns en hel del intressant att läsa om expeditionerna, både på nätet och böcker. Se youtube-klippet nedan:

Den terränggående konstruktionen intresserade militären i flera olika länder, det sägs att den amerikanska M2 Half-track som användes i andra världskriget byggts efter att man köpt in en Citroën Kegresse till staterna. Den stora trumman där fram underlättar vid körning över diken och liknande. Namnet kommer förresten ifrån konstruktören - Adolphe Kégresse - som utvecklade halvbandsatser för både bilar och lastbilar i tsar-ryssland före revolutionen men som återvände till Frankrike efter tsarens fall och började hos Citroën som konstruktör efter första världskriget.

Inte fanns det plats för alltför mycket bagage i fordonet. En stor del av förberedelserna var att bygga upp bränsledepåer på lämpliga ställen längs den planerade färdvägen. När väl resan inleddes hade det hunnit utbryta krig och oroligheter på flera ställen längs rutten vilket försvårade expeditionen avsevärt.

Förarmiljö på tjugotalet. Efter den gula resan blev det inga fler expeditioner och Kégresse lämnade Citroën men fortsatte som konstruktör. Han anses vara den som uppfann dubbelkopplingstransmissionen som blivit vanlig i bilväxellådor de senaste åren, kanske mest känd är den som kallas DSG och som finns i diverse olika VW-modeller.

Förutom militären så var även andra intresserade av biltypen, i Norge gick några sådana i posttjänst i fjällterräng under ett antal år men i Sverige har det inte funnits någon vad man känner till. Däremot gjorde man en expedition även i vår höga nord, en av resorna gick från Norge in i Lappland i Sverige och tillbaka.

På andra sidan vägen

2011-11-21T00:13:00.000+01:00

spanade jag in denna när jag tog en promenad häromdan.

En Volvo N86 med kran och trälämmar som inte stått där tidigare. Det hade förresten inte huset bakom heller, så det kanske snarare säger något om hur ofta jag går där...

Annars så väcker dessa lastbilar en del lumparminnen: där körde jag en Volvo Viking modell Ratgb 936 av -57 års modell med täckt påbyggnad full med radioutrustning dragandes ett stort enaxligt mastsläp med gigantiskt överhäng. Man behövde hela vägen och lite till för att komma runt gathörnen inne i stan då vändradien var enorm på det fyrhjulsdrivna monstret samtidigt som den saknade servostyrning och bakåtsikten var minimal i de pyttesmå backspeglarna som knappt nådde utanför skåpet. Hydrovac-bromsar var det också, det betydde att man fick stå upp i sätet och stampa tills lårmusklerna fick kramp innan det tog stopp... Ett par gånger var det riktigt, riktigt nära trots att det gick allt annat än fort att få fart på ekipaget: den ena gången klarade sig en orange Renault 5 med frimärksavstånd vid ett rödljus i centrala Eksjö; den andra gången kan en husvägg i Simrishamn vara glad för att trottoarkanten fanns som stopp när hela kolossen gled i sidled på hala gatstenar vid kurvtagning. En annan prestation var när jag lyckades köra soppatorsk mitt i Brösarps Backar! Som tur var körde jag sist i kolonnen så även om jag blockerade hela ena körfältet så var det ju bara en lastbil med släp i alla fall...

Nästa respass!

2011-11-09T20:26:00.000+01:00

Fick Activan ikväll. En mycket trevlig västkustbo vid namn Lasse hade läst min artikel i Citroënklubbens tidning Autogënial som handlade just om Xantia Activa. Han ringde mig förra veckan och hade pga det han just läst drabbats av svårt habegär till en sådan bil, jag undslapp mig då att han kunde få köpa min och så blev det!

Då jag skulle ner till Göteborg denna vecka ändå så passade det utmärkt att jag körde ned bilen, jag packade den full med reservdelar och vinterdäck och satte av igår morse. En helt odramatisk resa senare var jag framme, Lasse hämtade upp bilen ikväll. Hoppas hans entusiasm räcker att fullfölja de reparationer som bilen behöver och att bilen ger Lasse många activa mil bakom ratten!!!

Mot nya äventyr

2011-10-31T00:59:00.000+01:00

Så har den flyttat, min BX 16V som jag aldrig lyckades få tid att ta tag i. Jag skrev redan i ett inlägg i augusti att det var dags att skicka stafettpinnen vidare. Stefan ifrån Hudik kom med skåpbil och vagn igår och så lastade vi bil och delar tills det var fullt, men då allt inte kom med så blir det en vända till för honom innan allt är borta. Med lika delar lättnad och saknad såg jag sedan ekipaget försvinna, det blev åtminstone lite mindre överfullt framför garaget... Hoppas att han lyckas få den på vägen igen någon gång, lycka till!

Kul helg i skärgårn!

2011-10-24T23:42:00.003+02:00

Vi var ett gäng bjudna till Patriks sommarstuga i helgen. Grabbar med bilar, båtar och allehanda maskiner som hobby träffades för att hämningslöst kunna diskutera viktiga ting. Stilpoäng utdelades till den som anlände i hobbyfordon. Fredriks plan var bogserbåt men där satte en trilskande startmotor stopp. Patrik och Fredrik körde då sina gamla lyxmercor, varsin w126 560 SEL har de som "brukshobby"-fordon för närvarande. Någon enstaka poäng fick de för det. Jakob och Peter åkte modern tjänstebil så de kammade noll.

För egen del dammade jag av Silverpilen som stått i malpåse sedan i somras, sånär som att den fick gå som nödbil till farsans älgjakt för några helger sedan när hans Santa Fé lagt av. Inte så mycket till stilpoäng på den bilen kanske men med avgassystemet i trasor och sommardäck hade jag några timmars meck innan avfärd. Trodde jag.

Mina planer att komma iväg tidigt gick om intet så ett telefonsamtal till Martin gav ett "pit-stop" i Enånger. In med vinterdäcken i bilen och medan jag körde plockade han loss ett begagnat ljuddämparpaket från en annan bil. På drygt en och en halv timme fixade vi båda problemen, tack Martin! Någonstans mitt i natten kom jag fram till stugan till slut. Det blev till och med ett litet "heders"-omnämnande tack vare strapatserna...

Full pott tog dock Olle när han anlände i sin patinerade Hudsonlimpa på lördagsförmiddan, en bil som man kan beundra länge, länge...

Pacemaker var modellnamnet, ett av alla fantasifulla namn som amerikanska bilar begåvades med. Olle har monterat en aluminiumtrimtopp på sidsexan, även den har ett uppfordrande namn:

"Super Power Dome" - det du!

En tur med skärgårdsbåt till Rödlöga med packad lunchkorg blev helgens båtanknutna inslag förutom vägfärjorna till och från stugan då. Silverpilen traskade hela vägen hem också, men nog dånade det mer och mer undertill igen ju längre resan led?

Hösttur

2011-10-16T00:23:00.000+02:00

Förra helgen lånade jag Uffes DSuper, som jag tidigare berättat om här för en bilpromenad i det vackra vädret från Enånger till Orbaden Konferens och Spa tur och retur, tio mil ungefär. Det blev ett stopp längs vägen för några bilder i höstsolen.

De fantastiskt designade gula högtalarna hade Uffe sparat sedan många år och han tyckte att han äntligen hade en passande bil att montera dem i. Inte mycket till ljud i dem, som tur var finns det även andra högtalare som låter lite mer. Men utseendet! Dessutom på hatthyllan i en padda. Som Bosse kommenterade när han såg bilderna: "Varför börjar jag tänka på rymdvarelser?"

För min del fick stereon vara avstängd hela resan, jag bara njöt av bilens alla egna ljud samtidigt som jag lotsade fram detta fantastiska UFO genom centrala Hälsingland. Tack Uffe för lånet, det var verkligen en energikick att leva på när mörkret och kylan har tagit strupgrepp snart igen!

Nybesiktat!

2011-10-12T23:31:00.000+02:00

Martins CX Prestige, som jag skrev om senast här, har nu efter en massiv arbetsinsats passerat nålsögat och får framföras i trafik för första gången sedan 2004!

Här var det första provturen med den nybytta växellådan, men...

...det fattades en del plåt i golvet, här ser vi förarsidan uppsvetsad och klar. Passagerarsidan var också i behov av ny plåt men inte lika stor bit.

Den nytvättade och uppsnyggade inredningen från reservdelsbilen kom på plats, snyggt!

Det är ju i baksätet som en Prestige ska utnyttjas egentligen. Den förlängda hjulbasen ger enormt benutrymme: mer än en president har valt såna här för sina transporter!

Nybesiktad med blankt protokoll! Bilprovaren var road, hade inte sett en liknande på minst tio år!

Le Conservatoire - Citroën del 1

2011-10-04T00:26:00.001+02:00

För tre år sedan fick jag möjligheten att åka till Citroëns förvaringslokal för prototyper och gamla bilar i Paris. Sedan 2001 har man samlat ihop fordonen i en gammal lagerlokal vid fabriken i Aulnay, inte långt från Charles de Gaulle-flygplatsen. Jag kallar det förvaringslokal då det inte är ett regelrätt museum, bilarna står tätt inpackade och det är dessutom inte öppet för allmänheten annat än vid speciella tillfällen. Nu låter det kanske som jag är negativ men med tanke på märkets tidigare likgiltighet för sin historia är det väl bra att man bevarar något på detta sätt. Under några timmar sprang jag runt och kameran gick varm, jag tänkte bjuda på några bilder här eftersom.

Först ut en DS 21 H Pallas -69 som i stort sett såg ut att vara plockad direkt från bandet då det begav sig. 1969 var det andra året med fjärrljusen som svängde med ratten, det var också det sista året med den svängda formen på instrumentbrädan och det enda med brädans paneler krymplackade i svart. Kulören på bilen heter Gris Nacré, pälemorgrå, och är lite mörkare än den grå metallic, Gris Palladium, som presenterades i samband med Pallas-modellens introduktion 1965. Dessutom var det bara för det andra året fransmännen utan att specialbeställa kunde få taket i samma kulör som resten av bilen, tidigare hade taket oftast varit i en egen, avvikande nyans. För övrigt samma färg och årsmodell som bilen i Trondheim i mitt förra inlägg!

Äntligen en DS!

2011-09-30T23:59:00.003+02:00

Som fastnade på bild! Det är förskräckligt vad jag far och flyger till grannlandet, jag har tillbringat sex av de senaste åtta veckorna där. Jag hinner inte ens med att skriva i bloggen... Fast så mycket fordonsrelaterat har jag ju inte hunnit med heller , så då var det kanske detsamma.

Denna fagra skönhet lyckades jag i alla fall hinna plåta i Trondheim igår. En DS21 Pallas -69 såg det ut som när jag smygfluktade lite på den. Passerade huset även idag och då var kon borta ur båset så bilen verkar vara fullt funktionsduglig och motioneras ofta!!!

Inget träffpunkt 80...

2011-09-21T00:57:00.000+02:00

...blev det i söndags heller. I princip den enda bilträff jag spikat att jag skulle åka på på hela sommaren i år då andra prioriteringar fått gå före. Men det myckna resandet i jobbet de senaste veckorna gav att jag behövde vara hemma. Ack och ve, men det kommer nya år med nya tag!

Lägger i stället upp ett par bilder från förra veckan i Norge; först en norskflaggad tremastare som gick för motor i motvind i Trondheimfjordens mynning, eller "havegape" som en norrman sa till mig. Tjusig skuta!

Sedan en bild på en lagom liten traktor som jag gärna tagit med hem där den stod till salu längst ut på Fröya, en ö väster om Trondheim. En Fiat 441 från 1976, fyrhjulsdriven men med behov av kopplingsbyte enligt infolappen i rutan. 25 000 norska begärde man!

Backtävling i Sundsvall

2011-09-18T00:43:00.001+02:00

Förra söndagen slet jag mig från sysslorna några timmar, tog med mig sonen och åkte upp på Södra berget i Sundsvall där SMK körde backtävling hela helgen. Kameran åkte med och en del roliga bilar fastnade, tyvärr har tävlingsprogrammet försvunnit så vem som är vem kan jag inte säga.

I den öppna klassen körde denna banracingbil, en Toyota Celica i full mundering.

Tänk att de gamla sjuttiotals- Escorterna fortfarande är med, det är ju inte i någon veteranklass de tävlar!

Den här behöver jag inget program för att veta vem som kör: det är Lennart Hägg från Ilsbo som rattar Ascona B uppför backen!

En Escort till, enligt speakern var det här en RS2000 till och med!

Löddax

2011-09-17T14:08:00.001+02:00

De senaste tre veckorna har varit fullmatade med jobb från morgon till kväll men förra lördagen blev det några minuter över att fixa den trilskande fjärrkontrollen till centrallåset på Xantian. Den hade blivit mer och mer slumpmässig i sin funktion för att sista dagarna inte vara med alls.

Fram med lödgrejorna, isär med kontrollen. Det visade sig att mikrobrytaren som man trycker på vid låsning/upplåsning hade släppt i lödningarna så de gamla kunskaperna från två år vid lödbänken på Televerket Radios centralrep för NMT-basstationer kom till väl pass. Tennsugen för att få bort det gamla tennet och sedan lödpennan och tenn så var det kontakt igen.

Längst fram i mitten av bilden syns brytaren omlödd och klar.

Komplettering med nya batterier så blev det att kila ut och testa vid bilen och det fungerade perfekt! Mission completed.

Nytt på finbilsfronten i Timrå

2011-08-30T00:51:00.000+02:00

När jag körde tillbaka Bertils -64 till honom fick jag se nyförvärvet, en DS 21 H Pallas -68 i ett mycket tjusigt renoverat skick. Första årsmodellen med nya fronten, bilen importerades från Frankrike till Holland för ca tio år sedan där den renoverades av förre ägaren. För några år sedan följde den med som flyttgods till Sverige och nu har den hittat till Timrå!

Sista året med gamla instrumentbrädan, nysydd skinnklädsel och fullt Pallasutstyr med tjocka mattor, extra blanklister mm. H-lådan, dvs en fyrväxlad "manuell" låda med hydraulisk manövrering av koppling och växelförare, manövreras med spaken som sticker upp framför ratten.

Extrautrustad med vinyltak, Bertil ska byta ut bakljusglasen till Pallas-modellens med kromad sarg och komplettera med någon saknad list för full pott! Inom den närmsta framtiden ska jag hjälpa Bertil att kolla tryck och status på gasfjädringen och bromsarna, återkommer med rapport...

Äntligen uppehåll

2011-08-28T22:13:00.001+02:00

Annars har det regnat mest varje ledig minut ett tag nu. Idag ljusnade det lite och jag tog och tvättade av min BX 16V -90 som jag ska sälja. Jag köpte bilen i Luleå för flera år sedan med brusten kamrem och skulle "bara" byta motor för att få en billig andrabil.

16V-utförandet var den sportigaste av alla BX:ar med samma 148 hk-motor som Peugeot 405 Mi16. BX:en med lättare kaross var t o m snabbare i acceleration, 0-100 på 8,4 sekunder skäms inte för sig ens idag.

Det tillverkades ca 2,3 miljoner BX totalt, av dessa var endast ungefär 12 000 st 16V. De första årsmodellerna fram till 1990 hade likadana stötfångare och bakspoiler som BX 19 GTi, men fr o m 1990 stylade man om den lite med eget stuk på de delarna. I Sverige såldes förvånansvärt många av dessa udda bilar, jag har inga exakta siffror men nog kan 10% av dem hamnat här. Då de inte har någon som helst status i Sverige har de allra flesta körts ner, fått bli motordonator till Peugoter eller bara skrotats...

Jag har samlat på mig en massa delar, problemet är bara att den där tiden som det tar att göra i ordning bilen aldrig har infunnit sig och nu får nog någon annan ta över projektet. Bilen är förvånansvärt rostfri och väl värd att sparas på.

Bilen är utrustad med taklucka och har fräsch inredning med de speciella djupt skålade 16V-stolarna. Hoppas att någon som uppskattar den tar hand om den!

Avlsutningsvis hann jag demontera hydraulpumpen från Bertils DS 19 -64 som finns med på bild ett par inlägg bakåt, flytta över remskiva och extrafäste till den nya innan det blev kväll och mörkt!

Ännu en vecka i Norge

2011-08-21T11:38:00.000+02:00

Med regn, översvämningar och ras efter vägarna i Sör-Tröndelag. Spottade denna Scania Regent i Meldal, mötte en fin B11 i Orkanger, såg en fräsch grön DSuper i Nypan söder om Trondheim. Två st 2CV, en i trafik i Lökken Verk samt en övergiven vid en till synes öde stuga längs Trondheimsfjorden i närheten av Flakk. Mötte en rallystukad ur-Escort, såg en Taunus 12 M och en 17M Turnier. I Berkåk kom det t o m en Renault R10 körandes längs E6an!

Tittut i Oppdal

2011-08-15T16:14:00.000+02:00

Nu är det slut på semestern och jag har fått åka till Norge igen. På macken i Oppdal kikade denna front fram när jag hastade förbi, annars är det till och med mer ont om gamla cittror i trafiken här än hemmavid... En hel del rostfria och till synes välhållna sjuttio- och åttiotalsjapaner skymtar man till här och där, sista veckan har jag sett både Mazda 818, 929 och en gammal 1300. Flera fina originalbubblor från sextio- och sjuttiotalen kan man också notera. I helgen var det någon bilträff i Trondheimområdet, jag mötte karavaner av amerikanare på E6an på väg norrut på fredagen och på väg söderut på söndagen. Tror jag har sett fler ex av tidig Mustang på tre dagar än vad man ser på hela sommaren annars. Ska vara Classic Car Week eller liknande för att skåda fler skulle jag tro...

Kvällspyssel

2011-08-11T01:02:00.000+02:00

Från det jag köpte Xantian för en dryg månad sedan har ABS-lampan lyst ilsket gul i instrumentpanelen varje gång jag kört bilen. En ny givare köptes häromveckan på Biltema, de har givare som i deras katalog anges passa till Peugeot 206 som passar lika bra på Xantia efter lite modifiering. Kvällens pyssel blev att byta den.

Jag mätte upp vilket hjul som felade, alla givarna sa 1,1 kohm i kontaktdonet vid ABS-styrenheten utom höger fram. Upp med framänden, bort med hjulet, på med rostlösning.

De modifieringar man måste göra på givaren är ett ta bort en styrklack på kontaktdonet samt flytta över några gummigenomföringar. Kablen är dock i kortaste laget så jag gjorde en liten mellanskarv av kontakten från den gamla givaren och en klippt kabelstamskontakt från en annan bil. Fram med lödpennan, sedan krympslang på. Ett par extra buntband för att hålla skarven i ett bra läge så var det klart!

Ingen elak lampa lyser längre i panelen!

Bifogar en bild på Bertils DS19 -64 som jag också tittat på ikväll, den har en del småspök i hydrauliken som jag inte blivit klok på än...

Prestiguös Provkörning

2011-08-09T22:35:00.000+02:00

Martins Prestige, vars nymålade motor man kunde beundra i mitt inlägg här, har nu äntligen rullat för egen maskin!

Först monterades ny packbox på lådan som dessförinnan rengjorts och där även locket öppnats och lådan tvättats ur. Convertern monterades, motorn giftes ihop med lådan enligt inställningarna i Citroëns CX-manual. Hela paketet lyftes ner på plats.

Sedan återmonterades allt såsom drivaxlar etc innan det var dags för provstart.

Batteri anslutet, startmotor snurrade, från motorn inte ett liv. Inte alls. Nix. Njet. Efter mycket funderande och provande kom vi på att eftersom convertern kom från den äldre bilen så saknade den en klack vid startkransen för att tändningen skulle få någon impuls att motorn snurrade. Bara att montera ur alltihop igen.

Till och med garagekompisen såg trött ut.

Martin bytte converter till den ifrån den ursprungliga lådan sedan tillbaka med allt igen. Provstart. Gick den? Nej. Baktände däremot...

Efter mer funderande kom vi fram till att inställningarna som angavs i manualen måste vara fel för denna bil. Converterns läge mot vevaxeln ska vara annorlunda jämfört med markeringarna då den refererade till äldre bilar med fördelare. Det blev till att skruva loss convertern från vevaxeln IGEN, vrida runt motorn, skruva fast, prova, skruva loss, vrida runt motorn, skruva fast, prova osv osv. Till slut hittades rätt läge och motorn startade! Heureka!

Sedan blev det montering av drivaxlarna igen, kylarpaket mm. Bilen fick komma ner på hjul igen och en första provtur har gjorts! Lådan verkar funka, det ska bli spännande att se om det håller i sig!

Vidare så har Martin också tagit ur inredningen med alla mattor som nu tvättats upp. Lite rost dolde sig i golvet på förarsidan ändå:

Nu ska det svetsas, hoppas redovisa resultatet snart!

Mer Activiteter

2011-08-07T18:04:00.004+02:00

Det har blivit ett par skruvardagar till hos Uffe. Reservdelsbilen hade en felfri huv så frågan blev: bucklig huv i rätt färg eller fin i fel kulör. Jag valde det senare och hoppas på lackering senare.

Avgasläckan blev nästa brist att ge sig på. Min bil hade en nästan ny slutdämpare men dålig främre medan reservdelsbilen hade en nästan felfri framdämpare sånär som på anslutningen bakåt. En skarvbit med krage i rätt diameter beställdes av Stefan på Bilhuset, måttades in och svetsades. Äntligen tätt. Och tyst! Tyvärr så skramlar det rejält om katalysatorn men det får bli ett senare kapitel.

Nya gasklockor till bakvagnen skickades efter från Benny på Autofrance i Helsingborg. Ett paket med fem nya gröna kulor med rätt tryck och dämpning till Activan damp ner. Efter bytet vägrade bakvagnen att fungera som den skulle så det blev byte av den bakre höjdregulatorn(den svarta runda saken mitt i bild) som även den togs ifrån reservdelsbilen. Jag öppnade och rengjorde den "nya" först, det var mycket gammalt muck i den också. Sedan fick jag justera både på staget till höjdregleringsspaken och på klämman runt krängningshämmarstaget för att det skulle hamna någonstans inom fjädringens normala arbetsområde då någon tidigare tyvärr varit där och skruvat bort inställningarna istället för att åtgärda roten till problemet: den tröga igengeggade höjdregulatorn. Nu fjädrar bilen men den är fortfarande för hög bak, jag får fortsätta justera. Ett par av hydraulrören bak fick också följa med från reservdelsbilen då man bytt ut rören från SC-MAC-klockan(antisjunk)(den till vänster i bild) och satt dit rör med fel längder och bundit upp dem med buntband väldigt slarvigt. Jag ska dessutom byta ett par rör till senare som inte hanns med nu i samband med rostskydd av underredet där bak. Då man inte har tillgång till grop eller lyft på hemmaplan var jag tvungen att bli klar för att åka hem så det blev skruvning till mitt i natten ändå...

Jag bytte också ut bränslefiltret, det som satt där var nog originalfiltret från 1996 och hade nästan rostat hål på gavlarna!!! Nu ska det väl klara sig ett tag! Fortsättning följer...

Låst löst!

2011-08-02T01:06:00.000+02:00

Som av en händelse annonserades en låssats passande till Xantia ut på Citroënakuten, nätforumet där man kan få svar och hjälp med det mesta gällande bilar av det märket. Jag slog till, eldelen till tändningslåset saknades men alla cylindrar fanns med, t o m fler än vad som gick åt. Tändningslåset plockades från reservdelsbilen, det visade inga tecken på mekanisk förslitning och kan nog blivit utbytt någon gång. Här ligger låset och de nya cylindrarna klara på köksbordet...

Den knivigaste cylindern att byta var nog den i bakluckelåset. Jag fick lossa hela låset från luckan och hålla på rätt länge med rostlösande och milt våld för att få ut den gamla fastärgade, saltkorroderade kolven.

Det "nya" tändningslåset på plats med elanslutningarna klara. Rattstångskåpan är lite av en plåga att demontera på dessa bilar då den inte är delad utan man måste ta bort krockkudden samt ratten för att få bort den ena delen. Nu kan man byta låset utan att ta bort den svåra delen men då man dessutom vid tidigare tändningslåsproblem brutit sönder plasten i hela kåpan i desperata reparationsförsök så behövde den bytas ändå. Än en gång var reservdelsbilen hos Uffe räddningen med hela kåpor att sätta dit vid återmonteringen!

Dörrhandtaget på förarsidan på plats med nytt lås och allt. Det kändes skönt att slippa stoppa in hela handen i dörren för att öppna som man tvingades göra tidigare...

Även IR-mottagaren i taket samt sändaren i nyckeln togs från reservdelsbilen, som tur var fungerade de med! Efter några timmars jobb har bilen nu både fungerande fjärrstyrt centrallås, lås som även är enkla att låsa och låsa upp med nyckel runt om samt det bästa: EN nyckel till alla lås i hela bilen! Voila!

Att börja i fel ände

2011-08-01T01:11:00.000+02:00

Är något som jag har lätt för. Eller, fel och fel, det är väl inte fel att åtgärda det som är snabbt att fixa först, innan man tar det som är lite mer tidskrävande? Först städades bilen ordentligt, hundhåren dammsögs bort och allt torkades rent. Då bilen stått parkerad under en stor tall var det barr och gult frömjöl i varenda skrymsle och vrå.

Sedan hade jag "turen" att en jobbarkompis till Uffe drabbats av totalhaveri på motorn i sin Xantia 2,0i -95 i vintras och att bilen hamnade på Uffes ladugårdsbacke som reservdelar trots att ingen av oss då körde någon Xantia. En första skruvardag gav två hela fina dimljusinsatser och en massa småplock till inredningen förutom dörrhandtag till förardörren, ett fräscht tändningslås, hel rattstångskåpa mm mm.

Ett plastskydd till luftintaget i stötfångaren räddades också, det följde med bilarna när de var nya men många brydde sig inte om att använda dem och de glömdes bort. Anledningen till skyddet är inte att det blir bättre värme som man kan tro, som en gammal kylargardin ungefär, utan att kylfläktarna som sitter framför kylarpaketet dvs innanför grillen i stället för mellan kylare och motor som på många andra bilar, slipper bli fulla i snö och saltslask som fryser och riskerar bränna elmotorerna när de startar.

En hel högerspegel i rätt färg hittade jag på Blocket och ett paket kom efter några dagar, spegeln monterades och kopplades in och fungerar alldeles utmärkt. Dessutom så fick reservdelsbilen släppa till en del smådelar till Activans utsida med, hela munstycken till lyktspolningen, bakrutetorkarblad etc.

Ett litet steg närmare bilprovningen! Nya gasklockor till bakvagnen är beställda så snart kommer bilen inte att studsa omkring som en gammal EPA-traktor längre. Fortsättning följer...

Activa va!

2011-07-30T01:50:00.002+02:00

Då Silverpilen, den XM Break som gått som andrabil i familjen i snart två år börjat ha ett antal krämpor samt att den med dagens bensinpris inte är så billig att åka i har Blocket scannats av ett längre tag för att hitta en ersättare som helst blir billigare att köra. Citroën Xantia har väl inte legat speciellt prioriterat till på listan över kandidater då mina erfarenheter av den bilmodellen bygger på den Xantia 1,8i Provence -95 som jag hade som andrabil ett tag för fyra år sedan.

Bilen var i bra skick när jag köpte den och ännu bättre när jag sålde, jag fixade till de flesta småsaker som felade men tyckte samtidigt att den var lika skojig att köra som det är att titta på torkande färg... Som synes ovan har jag inte ens tagit någon bild på den där den varit huvudmotivet så att säga... Det var väl dels den tråkigt underdimensionerade motorn, dels de för min del illa passande stolarna samt det faktum att jag behövde något rejälare som dragbil som fick mig att köpa en VW T3 pick-up i stället efter ett tag. Därmed var Xantia ett avslutat kapitel för mig. Trodde jag. Tillbaka till nutid så råkade jag få syn på en Xantia Activa till salu för nästan ingenting för några veckor sedan, bilen fanns i Nyhamn på andra sidan Sundsvall. En snabb tur dit och bilen var min. På vägen hem började jag fundera vad jag egentligen köpt.

Bilen är en 2,0i 16V Activa från -96 som bara rullat 16 600 mil och den verkar ha haft ca tre eller fyra brukande ägare före mig. Anledningen till att jag ändå nu köpte en Xantia igen var just att det var en Activa. Vad är det då? Kort uttryckt är det en variant av Citroëns gashydraulfjädringssystem som förutom automatisk nivåreglering och variabel fjädringshårdhet under färd dessutom kompenserar bort karosskrängning i kurvorna! Med totalt tio(!) gasklockor monterade under bilen, hydraulrör kors och tvärs samt ett antal givare och elektroventiler som styrs av en fjädringsdator får man en bil vars kurvegenskaper mer än tio år senare inte överträffas av sportbilar i mångmiljonklassen! Se Teknikens Världs tabell från deras älgtest som de kör alla sina testbilar i. En viss statusskillnad mellan bilen på första plats och de därpå följande... En annan grej är att av totalt mer än 1,2 miljoner tillverkade Xantior mellan 1992 och 2001 så gjordes inte fler än 18 242 bilar med den speciella Activa-fjädringen. Ännu en anledning till att ha en!

Activan har lite bättre stolar än den förra Xantian, kraftigare sidostöd och ställbart svankstöd borde kunna få ryggen att härda ut längre. Activa fanns med tre olika motoralternativ i Sverige, V6 var den största, Turbo C.T. mittemellan och så denna minsta variant som har en 2-liters 16-ventilmotor på 131 hk. Om inte annat så borde det kunna ge låg bränsleförbrukning, samma motor fanns även i XM och där har jag erfarenhet att den kan gå riktigt snålt. Den här bilen hade stått avställd ett år och det finns en hel del underhåll och småreparationer att göra på den. Planen nu blir att ha gått igenom och hunnit fixa till bilen innan vintern hoppas jag!

Avtagbart drag med 1500 kg dragvikt ger pluspoäng, vinge på bakluckan var även på nittiotalet ett måste på en bil med sportiga ambitioner. Takbågarna antyder däremot inte några sportiga ambitioner hos föregående ägare. Väldigt lite synlig rost i alla fall, annars kunde konstateras ett läckande avgasystem, obefintligt med gas i fjädringen, läckande servostyrning, halva pälsen från en hund i bagageutrymmet, glappande tändningslås och kupéfläkt, bortmonterat dörrhandtag på förardörren, lite trasiga lampor och inredningsdetaljer, A/C ur funktion, en knytnävsstor buckla i motorhuven, en trasig och taffligt hoplimmad högerbackspegel samt en ilsket gul tänd varningslampa för ABS-bromsarna i instrumentpanelen. Där fick man lite utmaningar att sätta tänderna i!

Ur askan i elden brukar det heta , återstår att se om det blir roliga Activa-aktiviteter att blogga om framöver eller vad det blir!!!

Peugeotrapport

2011-07-26T01:37:00.001+02:00

Nu har vi haft 807:an i snart fyra månader, se inlägget i april och hunnit köra närmare tusen mil med den. Sara trivs väldigt bra med bilen men den har sina sidor. Vid köpet upptäcktes att reservhjul saknades, att de elektriska sidodörrarna inte gick att öppna utifrån samt att bromssköld saknades på höger bak. Allt åtgärdades smärtfritt och bra av försäljaren Peugeot Center i Sundsvall inom begagnatgarantin, även en sliten multirem har bytts samt en remspännare som var mycket nära att haverera totalt. Några orosmoln finns dock kvar: dels drar den mer bensin än jag kunnat föreställa mig, aldrig under litern ens på lugn landsvägskörning och dels tar den olja. Jag är van att fylla max en liter på tusen mil i de flesta av de Citroën och Peugeot jag haft tidigare men i denna har jag fyllt på mer än tre liter hittills...

Idag var det plötsligt dags för det första "egna" reservdelsbehovet förutom några lampor och torkarblad. Den andra bromsskölden bak hade spruckit, lossnat och åkt in i fälgen. Sara ringde efter mig när det plötsligt hade börjat skrapa våldsamt baktill vid det vänstra bakhjulet efter att hon backat ut ifrån en parkering. De sorgliga resterna ses ovan, det blir till att skaffa en ny! Vad gäller bensin- och oljeförbrukningen får jag återkomma...

Vardagsrumsmöbel?

2011-07-23T00:38:00.000+02:00

Martin skickade mig en bild på motorn till den mörkblå CX Prestigen som jag skrivit om tidigare: diverse delar och packningar utbytta, målad och klar att återmonteras i bilen:

Den blev nästan för tjusig för att sättas ner i ett mörkt motorrum, eller hur? Vi skojade om att den snarare skulle passa bra som möbel, kanske montera en glasskiva på så blir det ett vackert bord?

Irmscher-Ascona i Hede

2011-07-18T12:20:00.000+02:00

Jag såg att tidningen Klassikers träff för åttiotalsbilar, Träffpunkt 80, i år skulle ha åttiotalstillbehör som tema. Plastkjolar, spoilerpaket, Kamei-fronter, vindavvisare, jalusier och annan "kitsch" ska uppmärksammas speciellt. Kul! Om någon vill rädda en Irmscher-utrustad Ascona GT -88 så står denna och vilar sig bakom OK-macken i Hede, avställd sedan drygt fem år. Den fångar väl tidsandan och bilmodet då rätt bra, va?

Den 18 september är det dags och jag planerar att ta mig dit. Förra året hade jag ingen åttiotalsbil utan fick parkera på ett lerigt gärde utanför där en traktor fick gå i skytteltrafik för att dra loss bilar ur smeten, får se om jag lyckas bättre i år?

Bilspaning i Röros

2011-07-14T01:21:00.000+02:00

I morse spanade jag in denna 17M på långt håll, ännu en "varevogn" kanske?

När jag kom tillbaka till hotellet, trött och less efter en lång arbetsdag, mötte jag detta glada "Frogeye"-grin på parkeringen. Genast gick det lite lättare att ta de sista stegen in!

Helgens vedermödor

2011-07-13T23:54:00.001+02:00

Bestod mest i bilkörning. Jag fick som tur var sonen med mig när vi körde ner till Skåne med lastad biltrailer på fredagen med stop-over i Linköping. På lördagen var det träff hos Ingvar utanför Ballingslöv, diverse franska fordon fastnade på bilderna nedan:

Blandad kompott, Citroën GS och GSA, CX, DS samt Renault R16 på rad.

Den på många sätt fortfarande oöverträffade instrumenteringen på Citroën GSA med badrumsvågar för hastighet och varvräknare samt en genomskärningsbild av bilen med varningslamporna grafiskt utplacerade...

Den mörkblå CX:en med den snygga bakluckedekoren ovan ägde jag tidigare. En Limousine(med dieselmotor) av första årsmodellen 1980. Det finns tre kvar i Sverige och jag kan skryta med bedriften att ha ägt två av dem!

Med dryga trettio centimeter förlängd hjulbas är benutrymmet svårslaget. Limousinen vad dieselversionen medan bensinvarianten benämndes Prestige och hade ännu mera komfortutrustning.

Kjells fräscha CX Turbo 2 får avsluta, dessa åttiotalare börjar bli sällsynta nu och denna är dessutom väldigt välbevarad!

Ibland blir det för varmt

2011-07-05T23:43:00.000+02:00

Säkringsboxen i motorrummet är en känd punkt för förtret i XM:ar, så också på Silverpilen. Förra värmeperioden lade hela klimatanläggningen av med följd att den luft som kom in i kupén var minst 40 grader varm. Ute var det 28... Några dagar senare blev det kallare ute och problemet kändes inte lika akut. Nu var det dags igen, kanske lika bra att ta tag i roten till det onda då. Problemet är att säkringarna inte riktigt "når ner" till kontaktblecken, detta blir mest tydligt i klimatanläggningen som är säkrad med en 30 A säkring. Då metallytorna knappt rör vid varann blir det gärna en liten ljusbåge med svetsning som följd när stömmen tilltar. Till sist kan det sluta som på bilden nedan, inte undra på att inget fungerade!!!

Ja, det där brända längst till vänster har faktiskt varit en säkring! Iväg till reservdelsbilen och plocka boxen därifrån, demontering/montering, klämma en ny kabelsko på plusmatningen till klimatan, så blåste det tack och lov kalla vindar i kupén igen i eftermiddags då jag och barnen skulle in till stan!

Snabba småcittror

2011-07-04T20:50:00.000+02:00

Var vad jag råkade på på E4 idag, i södergående fil vid Timrå kom dessa två bilar:

Den bakre var en Dyane i hyfsat originalskick, den främre ett specialbygge med kaross från Dyane med till hälften igenlagda sidorutor bak samt minimal bakruta, dessutom fronten med skärmar och huv från en 2CV. Det såg riktigt skumt ut... men det skummaste var nog hastigheten, definitivt inte några originalrovor i någon av bilarna då marschhastigheten på slätmark låg på 120+!!! De sackade dock rejält i Skönviksbacken...

Folkvagnar del 2

2011-07-03T23:23:00.000+02:00

En bubbla som vinterbil har sina fram- och baksidor. Den suveräna framkomligheten i snöföre kontra det ständiga skrapandet på insidan av vindrutan för att se något är bara ett par exempel på för och emot. Men självklart skulle man ju pröva och en 1200 -65 köptes på annons i lokaltidningen inför vintern -92.

Ögonlock, släta navkapslar och snobbringar samt kofångare med amerikabågar gav ett sympatiskt intryck utan att sticka ut åt något håll. I dag ska ju alla bubblor vara toksänkta och rätt extrema men tidigt nittiotal dög det här med!

Krom på ventilationsgallret, invändigt satt det bl a kromad växelspaksförlängare, det du! Lite bredare däck var det bak, 185:or om jag minns rätt. I vilket fall så orkade den lilla 1200-motorn inte få dem att spinna loss även på blankis så det gick lugnt och stilla till längs vägarna.

Här en 1300 -66 som jag räddade i samma veva, hade också kunnat bli något men fick gå den med då jag sålde -65:an till en kompis lillebrorsa. Han skulle ha den som förstabil och verkade kunna uppskatta den på rätt sätt. Döm om min förvåning när jag inte alltför lång tid senare hittade den röda stående i en trave på bilskroten redo för pressen, dessutom med alla attribut kvar! Inte ens ögonlocken hade man brytt sig om att behålla. Suck!

Årets midsommar

2011-06-28T00:00:00.000+02:00

Firades lugnt och stilla hos svärmor och hennes make Stefan. Efter sill, nubbe och tillhörande tilltugg så inspekterades det senaste fyndet:

En motor till Chevrolet -53an i rätt utförande och modell, den som sitter i är inte riktigt rätt till årsmodellen. Den här Blue Flame-sexan ska nu renoveras för att så småningom ta plats under huven i bilen på nästa bild:

Parkerad utanför nostalgimacken där vi satt och spisade tidsenlig musik och stärkte oss till en bra bit in på småtimmarna. Jag har haft bilder från interiören i tidigare inlägg men bjuder på några till:

Ett Pegasuskrönt smörjschema från Vacuum Oil Company med databladet för Chevrolet personvagnar uppslaget. Servicemannen behöver bara greppa fettsprutan och slå några slag på varje smörjpunkt!

Slutligen en bild från glasdisken i kassan, Simonizburkarna ett steg nedanför tobkasvarorna: John Silver, Tiger Brand och Jagaren Mild...

Ett åbäke

2011-06-21T23:05:00.000+02:00

Detta åbäke till vagn släpade jag hem från Stockholm idag. Ja, inte hem men väl till jobbet.

En Cue Dee mastvagn som stått i ett bergrum i Hammarbyberget och inte sett dagens ljus på minst tio år. Ett av de hydrauliska stödbenen ville inte hissas upp så med spännband runt benet och hjärtat i halsgropen så klarade det sig hela vägen hem!

Hänt i veckan

2011-06-19T07:40:00.000+02:00

Börjar med en bild från Martin vad som hänt med Prestigen i veckan:

Motorpaketet har åkt ur donatorbilen. Växellådsoljan har bra färg så hoppet att lådan ska vara OK lever!

Så blev det en tur med bil och släp igen igår. Uffe hittade denna CX 25 TRD Turbo 2 -88 till salu på Blocket under rubriken reservdelar; fel på fjädringen stod det. Vi åkte ner till Åmot, kablade igång bilen och fyllde två liter hydraulolja direkt i sugslangen till pumpen. Då reste den sig och sedan var det bara att köra upp på släpet och surra fast!!! Killen som sålde var mäkta förvånad hur lätt det gick då han trott felet var mycket allvarligare än så...

En Norrbottensbil från början med 42 000 mil på mätaren. Med 120 hk, turbo och intercooler var det här bland det värsta du kunde ha i dieselväg 1988! En hel del att göra på karossen ändå med bl a en väldigt rostig vänster bakskärm men fortfarande värd att rädda då det inte finns många av dessa kvar!

Angående sällsynta franska dieselbilar: avslutar med en bild på en sjuttiotalspärla jag spanade in på en parkering i centrala Hudiksvall. En Peugeot 504 GLD från -77 med endast fyra ägare från ny! Läskigt ljusgrön med dubbla radioantenner och lättmetallfälgar, tufft!

Rallybilar

2011-06-18T00:26:00.001+02:00

Tittade in hos Hedströms i Hudiksvall idag. Både far och son, Anders och Stefan är stora rallyentusiaster och har tävlat i många år i olika bilar men eftersom man är återförsäljare för Citroën har det blivit ett naturligt val.

Här är en AX Sport som Anders tävlade med, bilden tog jag 1992. Efter AX blev det en BX, och när även Stefan började tävla så blev det en till!

Den första BX:en som hade hydraulfjädringen kvar men kraftigt modifierad. Såldes men har nu köpts tillbaka och ska renoveras!

Den andra BX:en där fjädringen var utbytt till konventionell typ. Gick tyvärr åt i en tävling för några år sedan men kommer kanske att byggas upp igen någon gång.

Jag bjöds att åka högerstol på en avlyst sträcka i skogen, riktigt kul! Med fulldubbat och fastspänd i en skruvstädstight rallystol var det betydligt mindre dramatiskt än jag hade trott!

Anders skaffade sedan en Xsara som han tävlat med men som han tyvärr kraschade rejält med i det lokala rallyt Siljasvängen som kördes härom helgen.

I samma tävling var det premiär för Stefans nya bil, han har slagit till på en Citroën C2R2, en nära fabriksbyggd version av C2 som det tävlats med i en egen cup i Europa. 1600 cc motor, sekventiell låda mm hör till godiset.

Flockad bräda, fullbur, man hoppas man kan få en åktur någon gång! Hur det kan kännas att åka med får man kanske en känsla från i klippet nedan, ombordkamera inifrån bilen på SS4!

Gött ljud!

En helg i släpandets tecken...

2011-06-13T00:54:00.001+02:00

Martin, en av mina kompisar som delar intresset för gamla bilar(framförallt Citroëner), räddade förra helgen en CX Prestige ifrån att sakta stå och tyna bort hos Citroënhandlaren i Ljusdal. Prestige kallades den allra mest lyxutrustade versionen av CX, Citroëns toppmodell på sjuttio- och åttiotalen. Den är förlängd med ca tre decimeter jämfört med en vanlig CX och bl a Jaques Chirac föredrog att skjutsas runt i en likadan bil under sin tid på det franska presidentämbetet. Bilen är en -85a som klarat rosten riktigt bra men som stått still ett antal år nu med rasad automatlåda och en felaktig inredning.

Den var rejält oxiderad i lacken men efter rengöring och polering så lyser den vackra originalkulören "Bleu Navy" så blank!

Snabb som Martin är så åkte bilen in under tak och fick motor och växellåda urplockad av honom under veckan. Samtidigt dök det upp en annan CX på internetforumet Citroënakuten som var rostig bortom räddning och som mycket delar redan tagits tillvara ifrån. Växellådan och inredning var dock kvar och passar till Martins bil. Affären gjordes upp och hämtningen planerades till igår, lördag. Bilen stod i Katrineholm.

Bosse, en annan av kompisarna hade samtidigt sålt en XM Break reservdelsbil till Uppsala så två flugor blev plötsligt tagna i samma smäll. I fredags hyrdes ett bilsläp över helgen; Martin, Uffe och jag åkte till Bosse och lastade. I lördags levererade vi så den första bilen några mil utanför den uppländska staden.

Den nye ägaren, Jerker, skymtar glad i mitten, bl a för en mycket fin skinnklädsel att flytta över till sin bil!

Färden fortsatte till Mika i Katrineholm och i täta myggmoln lastades donatorbilen på trailern för hemtransport. Mika har en systerbil till Martins blå statsmannalimousine: samma färg och årsmodell men i ett fantastiskt "nära ny"-skick och endast 8 000 mil på mätaren. När Martins bil är klar hoppas vi kunna sammanstråla för att fotografera bilarna tillsammans!

En nära naken kaross på väg upp på trailerns flak.

Natten blev sen innan vi var hemma så avlastning fick vänta till söndag. På bilden nedan syns donatorn inrullad bredvid den mottagande patienten längre in i dunklet.

Bloggen kommer att följa händelseutvecklingen i projektet framöver!

Vidare blev det en vända till mellan Hälsingland och Medelpad under söndagen: en reservdelsbil till mina bruks-XMar flyttades närmare hem.

En XM turbo automat bensin -95 som jag ägde och brukade för åtta år sedan, sålde den därefter till en kompis i Stockholm som körde den till för ett par år sedan. Nu har den gått drygt 33 000 mil, saknar avgassystem, har hål på kylaren samt en hel massa konstiga elfel. Allt är ändå inte dåligt på den så den ska få släppa ifrån sig en hel del delar till både Silverpilen och diesel-Bettan innan det blir metallåtervinningen för resterna.

Slutligen lastade Uffe och Martin på ännu en donatorbil inna de drog hem till sig, en CX 25 GTi -85 som Bosse sparat på i ett antal år men som han givit upp planerna för på grund av tidsbrist.

Efter totalt nära 150 mil incidentfri bilkörning i helgen där undertecknad satt bakom ratten uppemot två tredjedelar av tiden så får man vara nöjd med uppnått resultat!!!

Folkvagnar del 1

2011-05-30T13:07:00.000+02:00

I början av nittiotalet skaffade vi hus och till huset hör ett garage. Nu kunde det skaffas renoveringsobjekt! Förutom lite extra vurm för cittror har jag alltid varit svag för folkvagnar, mycket beroende på att min farfar körde sådana. När jag var liten hade han en ljusblå 1300 -68 som han köpt ny. -73 byttes den mot en sprillans mörkgrön 1303S innan han 1975 blev en av de allra första i trakten som skaffade den nya Golfen, en röd -75a.

En exakt likadan som farfars, denna fotograferad vid en träff i Ö-vik 1996. Om jag minns rätt hade denna bil gått i trakterna av Vilhelmina och dessutom bara gått 3 000 mil sedan ny!

Sanslöst välbevarad, hade kunnat rullat av bandet i Wolfsburg dagen innan! Som barn var det den enda bil jag somnade i. Surret från boxern bakom baksätet, den torra värmen och speciella folkvagnslukten gjorde lille Lars ögonlock väldigt tunga...

Frugans morfar var av samma stam som min farfar: det skulle bara köras VW. Han hade dock den goda smaken att behålla sin sista bubbla, en orange 1303S, när han gick över till att köra Jetta. Den rullade som sommarbil i många år, sedan tog svärmor och hennes make över bilen och den fick fortsätta som utflyktsbil under somrarna nittiotalet ut. Därefter såldes den dock för att ersättas på sommarutflykter av den Chevrolet -53 som finns på bild tidigare i bloggen, i inlägget Macknostalgi. På bilden ovan är det rast efter E4:an, jag lutar mig på passagerardörren, svärmor Gittan står bredvid, Stefan stöttar fronten och Sara tar bilden!

I samma veva som vi köpte hus skulle en kollega på jobbet sälja sitt och i trädgården där stod en del "skrot" som skulle bort bl a ett par bubblor som jag fastnade för. Den ena var en 1200 från -60 som jag släpade hem, se bilden ovan. Jag behöll den ett par år, skaffade t o m en reservdelsbil som fick släppa till lite bitar men bestämde mig sedan för att sälja den. Det här var innan bubblorna var lika heta som idag så till slut fick jag skänka bort den för att bli av med den, den hamnade i Viskan/Torpshammarstrakten någonstans.

Den andra bubblan var en udda fågel: en 1200 Standard från 1970. En riktig snikmodell som aldrig togs in i Sverige i ordinarie utbud om jag fattat rätt. Den var ett hopkok av gammalt och nytt: gamla stötfångarna, lackerade blinkershus, inga kromlister runt rutorna, nyare lyktor och fyrbultshjul, ingen tankmätare bara soppkran, ingen tutring i ratten och bara ett solskydd var några av konstigheterna. Bilen på bilderna var finskreggad och utställd på samma VW-träff som den ljusblå -68an.

Bakifrån stämmer det inte alls med vad man är van att se. Den korta motorluckan som kom -68 tillsammans med bakljus och stötfångare från äldre årsmodeller ger ett eget utseende. Motorn var dessutom den gamla 1200:an och det var 6V elsystem fast det var en sjuttiotalare!

Invändigt ser man låga ryggstöd utan nackstöd som på de gamla bilarna samt det simpla utförandet på instrumentbräda och ratt. Tyvärr har jag inga bra bilder på min egen som var likadan som denna fast vit. Pastellweiss hette kulören på VW-språk. Jag behöll den länge men tiden ville aldrig räcka till att börja med den och för tio år sedan gav jag upp, sålde av de reservdelar jag skaffat till den och skrotade resten.

Mer folkvagnsminnen kommer så småningom!

Mera Norge

2011-05-29T23:05:00.000+02:00

Jag hinner inte med mig denna månad, bara jobb, jobb och jobb.

Spottade denna för Sverige udda fågel i Levanger:

Är det en Ford pick-up eller är det något annat med Ford-front? Någon som vet?

Även döende gudinnor är vackra...

2011-05-16T23:13:00.004+02:00

...eller bara skrot tycker andra. Det blev en liten fotoexkursion igår, mest mossor, alger och lavar... Välj själva, förfasas eller njut!!!

Spaning i västerlandet

2011-05-13T19:53:00.004+02:00

Det har inte blivit några inlägg i bloggen de sista veckorna, mest beroende på att jag jobbat i vårt västra grannland, närmare bestämt i trakterna strax norr om Trondheim. Stjørdal, Vaernes, Hell, Frosta, Levanger, Skogn och Meråker är några av orterna som jag varit och snurrat i och spanarögonen var på skaft i brist på annat.

Förutom massor av gamla grållar och andra traktorer så såg jag en del fina veteraner i trafiken. Jaguar Mk VII, MGA och Hillman, Rekord C och Taunus P7, DKW F-102 och ett antal bubblor, Amazoner och en 2CV för att nämna européer samt ett flertal amerikanare bl a Ford Sunliner -55, Ford Thunderbird -55, Mustang och Camaro. Det roligaste är nog ändå att se de där långtidsparkerade bilarna eller objekten.

De norska skattereglerna har aldrig gjort det lätt att vara bilköpare i Norge. Ett sätt att komma undan skyhöga avgifter på nybilsköpet har i många år varit att plocka ur baksätet på en kombi och registrera bilen som "Varevogn". Man får då gröna registreringsskyltar och lägre skatt. Förr var det också vanligt att det fanns ett skåpbilsutförande av bilen, utan sidorutor och som sagt baksäte. I Stjørdal hittade jag denna variant på temat, en sextiotals Anglia i skåputförande som väntar på att rätt person ska ta hand om sig.

Några mil längre norrut stod denna Opel, det ser ut som en sen femtiotals Rekord eller Olympia också i täckt skåputförande. Förutom att någon hottat upp den med magfälgar i relativt modern tid såg inte heller den att ha rört på sig på länge.

En del bilar känner man faktiskt sig rätt glad över att man sluppit se i Sverige. Denna Skoda Forman Plus från tidigt nittiotal var en skåpversion av Skoda Favorit med igensatta sidorutor på bakdörrarna och en jättelik puckelrygg i glasfiber som lastutrymme. Kanske bra men definitivt ingen vinnare av något skönhetspris...

Slutligen en bild på en gammal kämpe, en Volvo N84, efterföljaren till Starke, från mitten på sextiotalet med snökedjorna fortfarande monterade bak. Stod som gårdsbil på ett jordbruk på Frosta och ser ut att ha klarat rost och slitage riktigt bra i övrigt. Något för den veteranlastbilssugne att rädda?

Men helv-es j-la otur då!!!

2011-04-28T23:21:00.004+02:00

Dagen som började så bra. Blev först förföljd av en aldrig tidigare skådad svart Peugeot 404 coupé vid lunchtid, seglade sedan förbi en svart Mercedes w108 i en rondell på eftermiddagen för att tidigare ikväll vänta i en korsning bakom en patinerad Amazon med original bakrutedekaler.

Så ringer frugan till mig: "Du, var sidorutan på Rovern krossad i morse?" "Nej?" säger jag och förstår ingenting. Kommer hem till detta:

Något(en sten, metall, annat okänt) har tryckt till högra sidorutan på Rovern och spräckt den. Som tur var hängde den kvar i ett stycke trots alla bitar och jag har nu tejpat den på båda sidor med silvertejp. Det bör underlätta vid byte av rutan senare och minska mängden glassplitter att städa upp. Surt sa räven... Så nu letar jag en höger sidoruta till Rovern, någon som har en över?

Annars är det trevligare att tänka tillbaka till påsken, speciellt när man fick sitta i denna miljö och prata om livets väsentligheter:

Nostalgimacken som svärmors make Stefan byggt upp med massor av pryttlar även invändigt, allt Mobil-relaterat! Disken vid kassan fungerar också som bar, radion spelar bara femtiotalslåtar!

Bruksbilar -90 till -92

2011-04-25T11:28:00.005+02:00

När jag hade lyckats med rulltårtan på min bruksbil hade jag som tur var helförsäkrat. Den dåvarande Citroën-handlaren vädrade genast affärer och gjorde sitt bästa för att övertala mig köpa en vinröd CX Turbo 2 men jag passade. Pengarna fick gå till att lösa lån etc och i stället inhandlades en CX 2400 Super Break -81 på en skuttfirma i Sundsvall. Bilen var omlackad men i övrigt i ganska bra skick, eftersom det var vintertid passade jag på att förse den med "norrlandslyse".

Sex extraljus och 720 W framåt gjorde att långtradarna faktiskt bländade av först! Generatorn arbetade för högtryck, om dessutom kylfläktarna började gå när helljuset var inkopplat började laddningslampan att glimma svagt...

Innan dess hade Sara sålt Pärlan och skaffat Lilla Blå, en AX14 -88 som hon trivdes utmärkt med och som trots det minimala yttre var riktigt rymlig invändigt. Så kom sommaren -91 och slumpen gjorde att vi handlade en kåk.

För att bokalkylen skulle gå ihop räknade vi naivt nog med att vi skulle klara oss med en bil varför både CX Break och AX såldes för att ersättas av en BX 19 TRI -88.

Jag kunde naturligtvis inte hålla mig utan skaffade bl a spoilers från BX 16V och lackerade stötfångarna i bilens färg för att den skulle se fräck ut. Vi behöll bilen i ett knappt år och hade faktiskt en hel del småstrul med den och när vevhusventilationen frös, oljan hamnade på marken och ett vevlager gick fick vi nog och bytte in den. Efter renovering förstås, hade turligt nog några få mil kvar till övre gränsen för maskinskada. "Aldrig mera BX" sa jag och tog en äldre CX GTi -84 i stället. Det löftet höll inte...

CX GTi:n var riktigt bra. Bränsleförbrukningen var tyvärr lite hög, annars gick den som tåget. Jag jobbpendlade Sundsvall-Sandviken-Åre-Sundsvall med den en hel del under vintern -92 och minns inga incidenter.

På bilderna ser vi också rikligt med mobiltelefonantenner, en för varje system då jag jobbade med drift och underhåll av mobilnätet. De breda men ruskigt dyra TRX-däcken med sina starka sidoväggar gav att man kunde hålla ruskigt höga kurvhastigheter...

Naturligtvis funkade det inte att bara ha en bruksbil att dela på när man bor en bit utanför stan så tidvis fick vi ha min morfars Volvo 244DL -78 till låns då han inte längre såg tillräckligt bra för att köra bil, dessutom hann jag avverka några billiga "vinterskott" om vilket det kommer mera senare!

Ett par nerslag västerut

2011-04-22T00:52:00.004+02:00

De senaste veckorna har jobbet tagit mig till några olika platser i Jämtland och då passade jag på att titta in längs vägen på några ställen av intresse.

Det första stoppet blev hos Julle, tidningen Klassikers hovmek. Jag var nyfiken på att se hur det gått för tidningens projektbil Volvo 165 som jag transporterade upp åt dem i höstas. Av en slump var reportrarna Fredrik och Claes där samtidigt, här står Claes och Julle och diskuterar lämpliga sätt att förbättra SAAB 92:s kylsystem med en elpump i stället för att den berömda termosifonprincipen ska stå för cirkulationen.

En titt in i verkstaden avslöjade att det minsann hänt grejor med Volvon! Det som i första läget bara skulle bli en rullande renovering visade sig vid nogrannare inspektion vara så rostigt att en total isärplockning var nödvändig för att kunna byta ut de relativt stora sjok som behövs. Här står den tomma och nyblästrade karossen färdig för att ta emot ny plåt både fram och bak! Fredrik skriver om vad som hänt i det nya numret av Klassiker, nr 4 2011, som kommer i butik strax efter påsk.

Nästa stopp blev hos kompisen Jonne som jobbar på en bilverkstad i Hackås. På parkeringen intill stod bl a denna röda Pagoda från -65. Lite av en drömbil sedan man var liten, numera tyvärr endast en dröm då priserna på dessa bilar inte längre ligger inom räckhåll för en vanlig dödlig.

Snyggt både framifrån och bakifrån... På vägen hem fick Jonne rycka ut med en hylsa och ett dragskaft då tre av fem bultar på vänster framhjul på tjänsteVolvon lyckats gänga upp sig. Som tur var körde jag sakta eftersom jag drog släpvagn och har dessutom varit med om att tappa hjul tidigare. Jag stannade därför i tid och inväntade hjälp!!!

En räddningsoperation

2011-04-19T00:15:00.004+02:00

Tiden flyger, men om minnet inte sviker var det för åtta år sedan som jag tog på mig att byta koppling på en CX GTi-83 som en dåvarande kollega, Lena, ägde och körde.

Kopplingsbytet i sig var väl inget konstigt mer än att det som alltid innebär att hela motorpaketet måste ur på dessa bilar. Jag lånade in mig i Uffes lada en helg och skruvade.

Bilen var lagad och lackad i Övik där den rullat ännu längre tillbaks och hade fått en väldigt turkos kulör(var det kanske en Fordfärg?) i stället för den ljusblå metallic som var originalfärgen. Om resultatet var bättre eller sämre kan man diskutera men den stack i alla fall ut i trafiken!

När allt var klart skulle det provköras, vid en inspirerad växling under acceleration blev spaken plötsligt alldleles lealös i längsled. Gaffeln på växelföraren som går in i växellådshuset hade lossnat på sin axel och det enda sättet att byta den på var från lådans insida... Så in i garaget igen, enligt en kompis som jobbat mycket med de här bilarna skulle växellådshöljet gå att dra av utan att demontera hela motor- och växellådspaketet ur bilen igen. Upp med bilen i luften, av med vänstersidans hjul, demontera femmans växel, lossa höljet och se: det gick med någon millimeters marginal att dra ut höljet genom hjulhuset! En ny ingående axel från en reservdelslåda monterades utan att varken fjädrar, kulor eller drev for sin kos och allting plockades ihop igen. Nu var det inga problem att växla mer! En lustig detalj var att tumregeln 1:4 inte gällde för en gångs skull, dvs att det som tar en timme att demontera tar fyra timmar att få tillbaka. För första och kanske enda gången var det det omvända, det som tog fyra timmar att plocka isär gick på bara en timme att montera tillbaka!!!

Efter jag gjort färdigt bilen gick den inte många mil innan den blev ställd åt sidan för nyare fordon. För några år sedan köpte Bertil(med den svarta CX Prestigen) den men inte heller då kom den ut på vägarna igen utan den ställdes undan och blev lite av reservdelsbil. Nu hade inte Bertil plats att hysa den längre och till slut övertygades Bosse om att den vore värd att rädda så i söndags blev det transport. Jag håller tummarna och hoppas Bosse kompletterar med det som fattas och får fart på den igen, det är den värd!

MHRF-träff i Sjögestad

2011-04-14T00:12:00.007+02:00

I helgen blev det en långtur ner till anrika Sjögestad motell utanför Linköping, ett av Sveriges äldsta motell. Den äldsta delen byggdes redan 1954 längs dåvarande riksettan och byggdes sedan ut i flera etapper. Vykortet ovan är från sent sextiotal.

Rumslängorna bakom restaurangen är av "sittande hund"-modell med utskjutande skärmtak, man parkerar bilen i omedelbar anslutning till sitt rum. Den lilla förskjutningen mellan varje rum bidrar till en sorts radhusintryck, det känns som man man bor lite för sig själv trots att längan sitter ihop. I rummet jag bodde i var sextiotalsinredningen delvis bevarad men några malplacerade åttiotalsfåtöljer tog ner helhetsintrycket. Maten i restaurangen var mycket god och välsmakande, ett stopp rekommenderas för den som passerar!

Under lördagen informerade Jan Seglert från MHRF om deras försäkringar varefter församlingen gick ut och tittade på några olika bilar. Görans SM var först ut med ett oerhört välputsat maskinrum att inspektera, Ingvar verkar lätt imponerad.

Staffans DS Break var en motpol till blänk och puts, en riktig bruksbil som fortfarande körs i ur och skur.

Ännu en mycket välputsad bil, Torbjörns vackra DS 23 Pallas från 1974. Lägg märke till den "franska" nummerskylten fram som talar om vad det är för bil!

Ännu en bild på Torbjörns bil, nu i det flyende kvällsljuset på lördagen. Söndagen ägnades åt hemfärd, den nyinköpta 807an rullade på utan att några incidenter inträffade!

Skiftbyte

2011-04-12T22:45:00.005+02:00

Det blev ett kortare 806-ägande än jag hade trott och räknat med. De tidigare bussarna skötte sig bra medans vi hade dem vilket även den sista gjort sånär som på en sak, den del som skiljde denna från de tidigare: automatlådan. I vintras började den trilskas i samband med kallstart och hellre än att stå där med en tids- och tålamodskrävande akutpatient på gården valde jag att byta in den. Valet föll på en Peugeot igen. Till och med i samma färg som 806an men med +1 i modellbeteckningen! En 807 2,2i från 2004. 13500 mil på mätaren och vi är tredje eller möjligen fjärde brukande ägaren. Som alla gamla bilar har även den sina små brister men då den till skillnad från dess företrädare har manuell växellåda ska förhoppningsvis inte kraftöverföringen vålla problem. Annars delar de många chassikomponenter med varandra vilket borde betyda bekymmersfritt brukande (ja, jag har kollat stötdämparna...). Huruvida man lämnat askan för elden när det gäller den övriga kvaliteten återstår att se!

Mera stötdämparproblem

2011-04-08T01:09:00.004+02:00

Det hann bara gå ett par dagar så började det än en gång skramla om höger bak på 806an. En okulärbesiktning visade att den lagade stötdämparen gått av igen, fast den här gången under öglan. Jaha. Jakten på ett par riktiga dämpare började och gav raskt resultat. Det visade sig att de inte alls såg likadana ut, dessutom skulle de sitta tvärtom, dvs med den "tjocka" delen neråt!!!

Dammskydd på kolven är bra när den ska sitta uppåt! Ett par bättre begagnade originaldämpare fick det bli ifrån skroten. Bytet gick rätt snabbt nu då skruvarna åtminstone på ena sidan alldeles nyss varit lossade. Den längsta tiden gick faktiskt åt till att leta efter en av muttrarna som jag tappade, den hade lagt sig på en liten kant i bakvagnen varför den inte fanns på golvet där jag letade...

Monterat och klart! En liten provtur gav en sååå fin bakände på bilen, den viftade inte på rumpan överhuvudtaget!!! Lärdom: Lita inte på ett verkstadskvitto som säger att något är bytt. Det kan både vara fel grejor och fel monterat...

Puch från tidigt femtiotal

2011-04-05T02:03:00.004+02:00

Och flera andra motorcyklar av liknande årgångar finns i kompisen Bertils samlingar. En snabbtitt i söndags avslöjade denna pärla. Förhoppningsvis ska fler av dem fastna på bild närmare sommaren. Denna hoj är i ett fantastiskt nyskick och har rullat mindre än 100 mil sedan ny!!!

Gungeligung, gungeligung...

2011-03-27T14:54:00.005+02:00

Redan i höstas när vi köpt Peugeotbussen så störde jag mig lite på att den inte fjädrade lika på bakänden när man körde över ett gupp. Det kändes som stötdämparen på höger bak var slut på något sätt, det smågungade alltid lite extra men eftersom en faktura i bilen klart och tydligt deklarerade att stötdämparbyte på båda sidor bak hade utförts relativt nyligt avfärdade jag min irritation över uppträdandet på vägen som inbillning. Skramlet bak trodde jag var avgassystemet. Idag konstaterade jag att så inte var fallet och fick dessutom förklaringen till min irritation:

Fästöglan på stötdämparens övre ände hade släppt från svetsen och rätat ut sig! Inte undra på att det gungat så... Onsdagens isknölsbestigning var det sista som behövdes för att dämparen skulle lossa helt, trilla åt sidan, börja skava och skramla.

Det blev till att demontera det hela, bussningen satt kvar på sitt fäste i karossen. En snabb operation då allt är lättåtkomligt på de här bilarna och dämparen sitter separat från fjädern. Efter kallsmide med slägghammare och ett lämpligt ämne att forma runt plockades svetsen fram.

Någorlunda runt i alla fall. Lite avrundning av gummibussningens fasade kant och på med lämplig lättglidande smörja så pressades den i öglan med hjälp av ett skruvstäd och en distanshylsa att pressa emot.

Återmonteringen blev en enkel sak och efter en provtur konstaterade jag att gunget nu äntligen var helt borta! Nu funderar jag bara på orsaken till varför det hände. Dämparen verkade ha ganska kort slaglängd i förhållande till fjädern så kanske har man satt dit fel stötdämpare vid bytet. Det skulle kunna förklara vad som hänt. Man får väl se hur länge reparationen håller...

Småfix på 806an

2011-03-26T20:41:00.002+01:00

Men den här bilden visar ju inte någonting? Precis, igår hade jag bokat tid hos stenskottsreparatören, Glasverkstan i Sundsvall för att laga två stenskott i vindrutan på Peugeoten och som synes så lyckades det då inga spår av dem finns på vindrutan längre.

Sedan var det dax att göra något åt den usla radiomottagningen jag stört mig på sedan vi köpte bilen i höstas. Originalantennen är inte så dyr, vare sig spröt eller fot, men numera finns en exakt kopia på Biltema, artikelnr 31-145, för endast 79:90 så en sådan hade införskaffats. Försiktigt bände jag bort plastkåpan över innerbelysningens knappar samt glaset över belysningen och skruvade bort de fyra skruvar som håller takkonsollen på plats, plockade ner den och där ovanför syns antennfästet.

Över M5-muttern som fäster det hela sitter en liten plåtkåpa som ska hjälpa till att skärma av antennen från störningar, kåpan ser ut som ovan, följer inte med ny i antennsatsen och bör sättas tillbaka när man har bytt foten.

Fram med 8mm:s långhylsa och lilla spärrskaftet, har man ingen som håller emot på utsidan när man ska trä på muttern över kabelanslutningen och få den att ta gäng på skruvfästet så kan man tejpa fast fästet med maskeringstejp eller liknande tills man är klar. Därefter återmontering av plastkåpor och belysningsglas. OBS, en styrpinne i framkant mot vindrutan som konsollen ska träs på framifrån som kan vara lite knivig att pricka.

Sådärja, ny fot och nytt spröt på plats. Nu kan man med glad min åka in i automattvätten nästa gång då endast fingerkraft behövs för att lossa sprötet. Inbillning eller ej men jag tror att mottagningen blivit bättre, en längre provtur får ge svaret i morgon.

I morgon ska jag också ta reda på vad det är som skramlar på höger bak sedan några dar. Ett möte som inte höll ut på den smala vägen här utanför gav att en isklump prickades med bakhjulet och sedan dess skramlar det så fort man kör i ett gupp. Rapport kommer!

Nästan nya bilen – och kopian 15 år senare

2011-03-17T00:41:00.003+01:00

Åter till sommaren 1989. Nu hade jag jobbat ett tag och med fast inkomst stegade jag in på banken och bad om ett lån för att köpa bil. Med pengarna på fickan började jag leta bil och valet föll på en vit Citroën CX 20 TRE, knappt två och ett halvt år gammal, som kompisen Peter hade hittat. Det var ingen accelerationsraket men dock bränslesnål och med förmågan att lägga många mil under hjulen så körde jag en hel del med den i jobbet runt om i XYZ-län. Som modet var så stoppades allehanda tillbehör på bilen med en NMT-telefon med takantenn på topp naturligtvis.

Original gula dimljus skaffades och monterades i urtagen på stötfångaren, tillbehörsstänklappar fram, självhäftande repskydd runt nyckelhålen, vita nackstödsöverdrag, solskyddsgardiner och laxtrappa på bakrutan andra oundgängliga attribut. Pricken över i:et var nog sedan, förutom vindavvisarna på sidorutorna och de bakre nackstöden, de relativt dyra RW-lättmetallfälgar jag skaffade då det inte var lätt att få tag på andra fälgar än original med CX:ens bultmönster 5/98 för 14-tumshjul då. Lagom åttiotalspimpad ägnade jag därefter många timmar med tvättsvamp och vaxburk på den bilen.

Efter nära tretusen problemfria mil kom så den ödesdigra dagen 1 november 1990, en morgon då jag skulle iväg till jobbet där en kollega väntade för att vi skulle åka iväg på ett jobb till Jämtland. Det hade snöat en dm på natten och vinterdäcken låg i ett förråd ett par km bort. Tanken for genom huvudet att jag skulle hämta dem och byta först men då jag hade lite nätt om tid så tog jag beslutet att åka ändå och vänta med att byta däck fram till kvällen. Dumt beslut. Jag hann inte mer än ut på motorvägen så fick jag sladd i modden, gjorde en piruett ner i diket och slog runt. Själv klarade jag mig helt oskadd men bilen blev inlöst.

Som tur var hade jag helförsäkrat och jag passade på att skruva av extratillbehören innan bilen gick till skrot. Tyvärr lyckades jag aldrig föreviga den bilen med kameran heller, så vad är det då för bil på bilderna?

Jo, nära femton år senare fick jag tips om en systerbil till min gamla, samma årsmodell och utförande, rostfri och fin enägarbil som var till salu i Luleå. Nostalgikänslorna högg tag och affären var ett faktum. En krånglande förgasare var den enda större åkomman och bilen hämtades hem för att användas som sommarbil. Nu fick jag äntligen plocka ner de gamla tillbehören, blåsa av lagerdammet och montera dem på en bil igen!

Lättmetallfälgarna hade jag sålt men även de råkade samtidigt av en slump dyka upp hos kompisen Uffe och jag fick köpa tillbaka dem så kopian blev komplett! Jag åkte på några bilträffar den sommaren med bilen men jag var några år för tidigt ute med min "åttiotalspastisch", idag hade den nog varit gjuten på Träffpunkt 80, men det fanns inget sådant för så pass nya bilar då. När så hösten kom såldes bilen till Skåne och tillbehören följde med. Vilken status det är på den och var den finns idag har jag ingen aning om, man får väl hoppas på det bästa!

Dalsland - bilspanarmecka att utforska

2011-03-13T01:48:00.004+01:00

I veckan som var jobbade jag några dagar i Värmland och norra Dalsland. På vägen dit passerade jag än en gång Nyboms Motor i Kilafors, Hälsingland, där den tjusiga röda skönheten ovan stod parkerad utanför verkstaden. En DSpecial -72 som åtminstone tidigare framlevt sina dagar strax norr om Luleå. Men nu var det Dalsland det gällde. I trakterna av Baldersnäs, stället som Ingvar Oldsberg försökte driva ett tag, "spottades" bl a Taunus 17M P2, P3, Taunus 1600 kombi och VAZ 1500 kombi på gårdsplaner och garageinfarter. I Dals Långed mötte jag både Fiat 128 och Renault R12 i trafik trots slask och snömodd.

På en parkering i Billingsfors stod denna Mazda 323 från 1980 och väntade på bättre tider, nyligen besiktad men avställd sedan flera år. Åter till Dals Långed såg jag slutligen också en högoddsare vid ett hus, en Reliant Regal Van, en sådan där trehjuling som Mr Bean alltid lyckas välta med sin hundkoja. Hur många sådana finns det i Sverige?

Takras

2011-03-07T01:19:00.002+01:00

...om någon skulle fundera vad jag ägnat större delen helgen åt att ta rätt på. När jag började var hela bilen täckt av snö, på motorhuven var det över två meter... Som tur var verkar allt ha klarat sig men definitivt vet jag inte förrän i morgon då det är lite kvar att skotta bort än!

Mera från minnesarkivet

2011-03-06T00:08:00.004+01:00

Den gröna CX:en med sin läckande växellåda fick ju så småningom respass och något nytt skulle skaffas att köra över vintern åtminstone. Kompisen Hasses farsa skulle göra sig av med sin gamla padda, en DSpecial från sista året, 1975. Motorn var bytt till en lite större 2,1-liters från en DS21-69.

Rosten hade hunnit få fäste i balkar och dörrar men den gick riktigt bra mekaniskt och tog mig genom snöoväder och halka vintern ut, med rätt bra värme dessutom. En bil man kanske skulle ha behållit men då jag flyttade ihop med Sara fick jag för mig att paddor var ett avslutat kapitel för mig. Förutom den här bilen så gjorde jag mig av med min första padda samt flera kubik med delar såsom skärmar, huvar och bakluckor som jag hunnit samla på mig från de lokala skrotarna och ifrån ledsna reservdelsbilar som jag och kompisen Peter hittade på bakgårdar och liknande runt om i distriktet. Om man hade vetat vad man vet idag så skulle man behållit grejorna...

I stället så köpte jag en mossgrön 142:a av en jobbarkompis, Janne. Ännu ett nödköp och ännu en bil som jag aldrig förevigade, bilden ovan är på en likadan. Det mest bestående minnet av den Volvon är att när man körde på grusväg fick man ducka bakom nackskyddet som förare, rätt vad det var så träffades man i nacken av små stenar som hittat in genom de stora rosthålen i bakre hjulhuset... Den rullade fram till sommaren -89 då jag stegade in på banken och bad om ett lån, nu skulle det handlas betydligt nyare vagn!

Nylackerade Heinklar

2011-02-27T23:15:00.003+01:00

Idag blev det några timmar hos Bertil igen, han håller på att fixa det sista på sin CX Prestige. Bilen har ny lack och är i bra skick men behöver lite extra TLC(Tender, Love and Care) för att sätta pricken över i och då Bertil har fler projekt som ligger på ska han sälja denna. Hoppas att en äkta entusiast tar sig an denna unika bil!

Naturligtvis måste jag kika på progressen på Heinkel-objekten som jag skrev om i november förra året, se detta inlägg. Då garageporten rullade upp avslöjades två nylackerade karosser, den ena mer näpen än den andra! I mitt tycke passar de valda färgerna alldeles förträffligt på bilarna.

Den ljusgula är en Heinkel från -56 med 175 cc-motor. Motorn lär vara renoverad av tidigare ägare och Bertil planerar vara klar med denna innan sommaren. Nya däck med vita sidor samt nylackerade fälgar finns klara, framdörren med monterad ruta står hos glasmästaren och klädseltyget ligger och väntar hos tapetseraren. jag ser fram emot en provtur i juni!!!

Den ljusblå är en engelskbyggd Trojan från -62, den kanske också hinns med i år, i så fall framåt höstkanten. Jag återkommer med ännu en rapport längre fram!

Tillbaka till 1988 igen

2011-02-21T23:54:00.004+01:00

Pärlan som jag skrev om i detta inlägg, skulle ju fixas till och lackas så det behövdes en annan bil för den dagliga transporten. Valet föll då på en Peugeot, en 505 GRD -80, min första dieselbil. Det är märkligt hur vissa bilar kan fastna i minnet. Många gånger är man bara glad att bli av med eländet men ibland så är förhållandet det omvända. Av någon anledning kommer det fortfarande, 23 år efteråt, en liten suck av saknad varje gång jag tänker på den bilen. De extremt sköna fåtöljerna, den sagolikt exakta växellådan, den stabila och bekväma gången på vägen, det sävliga dieseldunket, den låga förbrukningen: 0,67 landsväg och 0,75 blandat.

Ja, jag vet att det inte skulle vara mattsvart på bakstammen men klåfingrig som man var ville man ju försöka få gubbilen att verka liiite häftig...

Det var ju ingen riktig 22-åringsbil, men jag gillade den fantastiskt bra. Anledningen till att jag paniksålde den var att man skulle höja kilometerskatten och över en natt skulle dieslar bli iskalla på begmarknaden. Jag återsåg den faktiskt flera år senare, avställd och ledsen på en parkering i Lofsdalen... Jag har faktiskt inte haft någon fler 505:a sedan dess heller, undrar varför? Den sista "riktiga" peggan... Varje gång en sådan är på annons på Blocket stannar jag till så "det" finns fortfarande där i alla fall!!!

Mycket finesser, eltaklucka, elspeglar, elhissar etc var lyx 1980!

Peggan ersattes av min andra CX, efter den jag körde i diket med halvåret innan. Det blev en 2400 Pallas C-matic -80. C-matic var Citroëns variant på automatlåda, en trestegs momentomvandlare utan själva automatiken, man fick sitta och dra spaken mellan lägena själv. Detta gav att man oftast inte orkade skifta mellan stegen inne i stan utan man låg och slirade på tåvan hela tiden med astronomiska förbrukningssiffror som följd. Vill minnas att den som mest drog 1,8-1,9 liter/milen!!! Även på landsväg ville den gärna ha mellan 1,1-1,2 l/milen... Någon tidigare ägare hade inte varit så snäll med lådan så dels läckte den olja, en dyr specialolja från Total som hette Fluide T och dels saknades P-läget helt och hållet. Med mycket otillräcklig handbroms och dessutom Diravi-servostyrning på bilen som alltid gjorde att hjulen vreds till rakt fram när man släppte ratten kom en gatsten alltid att ligga på golvet i förarsätet. Skulle man parkera i lutning fick man först köra fram, öppna dörren, kasta ut stenen och sedan backa tillbaka och hoppas få framhjulet klossat emot! Mot slutet av året ville den ha närmare 1 liter "Fluide T" i veckan för att momentomvandlaren skulle funka, då gav jag upp...

Närmare -30 grader...

2011-02-20T20:43:00.005+01:00

...kallt var det igår morse. Då startade inte Peugeot-bussen längre. Strömmen fanns, men det gick helt enkelt för tungt. Det var ett minutlångt nötande redan i början av veckan innan den gick igång när temperaturerna låg runt -25 men nu var det kört. Som av en händelse ringde då min mamma och meddelade att det fanns möjlighet att låna en lyft i en verkstad i Sundsvall idag. Min mamma? Ja, jag lovade redan i julas att byta stötdämparna bak på hennes Fiat Marea Weekend då hon fått anmärkning på besiktningen att de läckte.

Moderns sambo Lennart hade via jobbkontakter ordnat tillträde till lokalen och på ett par timmar var de nya gasstötdämparna monterade. Fiaten är en trevlig bil förresten, den har vid ett flertal tillfällen fått mina eventuella fördomar mot märket att komma på skam. Vore den lite rymligare skulle jag kunna tänkt mig en själv. Delad baklucka med "amerikansk" eller paddabreak-öppning där stötfångaren föjer med ner är en av finesserna. Trots tretton år och fjortontusen mil på nacken så har den ingen rost än heller, kanske för att den förra ägaren var en pensionerad italiensk herre som i princip bara sommarkörde bilen. Rätt kul att läsa hans noggrannna serviceanteckningar som följde med bilen där han noterat byte av "Olio" och annat på italienska!

När det mekjobbet var klart hann jag även med att montera motorvärmaren på 806:an till allas glädje. Grenuttag för kupévärmare får komma till sedan, huvudsaken är att motoroljan blir värmd så gårdagens elände inte upprepas. Olja? Ja, Defa hade ingen vattenvärmare till den här motorn men vad jag förstår så är det väl på sätt och vis bättre att värma oljan. Det ska bli väldigt spännande att starta i morgon bitti, sladden sitter i vägguttaget nu!

Vintersport?

2011-02-05T23:57:00.005+01:00

Ikväll åkte jag och sonen in till SM-veckan i Sundsvall på Nordichallen och tittade på semifinal och final i X-Trial, dvs när man klättrar över betonghinder, kabeltrummor och brädstaplar med trialmotorcyklar, helst utan att sätta ner fötterna. Mer action än man kan tro och riktigt spännande att titta på! Finalen vanns av Eddie Karlsson, J EM-trea som numera kan titulera sig svensk mästare! Se sista stationen med klättring över plåtcontainers som jag hittade på YouTube!

Och nu godkänd!

2011-02-04T09:39:00.004+01:00

In på nätet i morse och hittade en besiktningstid, iväg och få den nya styrleden kontrollerad och godkänd! Allt gick på tre röda och nu åker man godkänt hela året ut!

Man känner alltid en viss lättnad när besiktningsprotokollet ger beskedet "godkänd". Heja Silverpilen!

Men ikväll gick det bättre

2011-02-03T23:36:00.004+01:00

Då jag kom hem ifrån veckans resejobb gick jag ut och lyfte huven på Silverpilen för att leta efter ett relä som, efter ett tips hittat på Citroënakuten, möjligen kunde vara bov i förra helgens startdrama. Det tog kanske en minut att hitta det, ta loss det, göra rent och sätta tillbaka. Därefter startförsök och -voila!- morgondagens logistikkarusell med dagis, skola och jobb kan kanske lösa sig!

Nedan en bild ifrån Majorna tagen igår kväll, likt vårblommor i dikeskanten tycks entusistbilarna så smått kika fram här och där, åtminstone i Göteborg... här hemma lär det dröja...

Inte riktigt min dag idag...

2011-01-30T23:13:00.004+01:00

En kompis från Stockholm, Tim, stal några timmars sömn i gästslafen här hemma inatt. Han var på väg hem från Luleå med en VW-buss T3 han köpt i Pajala, en turbodiesel som han ska bygga campinginredning i och använda på kommande turer. Idag har han en T2 men den skulle visst säljas vidare nu. En T3 pickup, en -90:a enkelhytt, fyrväxlad med 95-hästarsmotorn hade jag för några år sedan. Mycket praktisk när man höll på med byggprojekt på huset mm, har ångrat många gånger att jag sålde bort den speciellt som jag gjorde det INNAN jag var klar med bygget...

Hittade ingen bild på pickupen, det närmsta jag kom i all hast var en skymt av bakdelen av den bakom Bettan, min XM-turbodiesel som snart väntat på ny drivaxel i ett år. Skäms på mig!

När Tim hade åkt var det dax att skruva dit en ny styrled på Silverpilen då det endast är en vecka kvar på ombesiktningsperioden. Åkte bort till macken för att tanka och fick se en gammal kändis! En guldfärgad CX Prestige -82 som vilat i ett garage på Alnön de senaste tio eller femton åren. Bilen togs in från Saudiarabien i mitten av åttiotalet av en kille från Ramsele, har förgasarmotor och automatlåda samt dubbla AC-aggregat!!! Ett element med utblås i instrumentbrädan samt ett till i bagageutrymmet med utblås i hatthyllan! Det gäller att hålla sig kall i sanden. Den nye ägaren i Timrå hade just fått fart på den och tog en tur för att motionera bromsar etc. Ska bli kul att se om den återfår sin forna lyxbilsfiness, lite lack och puts så...

Saudiutförande innebar också att det endast sitter yttre backspegel på förardörren! Behövde man inte titta till höger bakåt därnere?

I vilket fall gick styrledsbytet på Silverpilen nästan friktionsfritt, jag åkte hem och parkerade på gården endast för att ha en stendöd bil när jag skulle starta igen efter en timme. Ström finns, det verkar vara något med startspärren på växelväljaren eller kodlåset som gett upp. Tablå! Åker dessutom till Göteborg på jobb igen i morgon så nu lär den bilen stå... suck! Frågan är nu bara vad man ska ta sig till: felsöka och laga Silverpilen, laga dieselbettan(den röda på bilden ovanför) eller bara ge upp och skaffa en Toyota...

Plastmodeller

2011-01-19T13:20:00.005+01:00

Om man råkar gå förbi hyllan med plastmodeller på leksaksaffären med sina barn och dessutom råkar nämna att det var ett av pappas största intressen att bygga sådana i timtal under barndomen, tittar de på en med totalt oförstående. Det kunde lika gärna växa mossa och lavar på en, så illa är det. När det gäller Lego är det en annan sak, där har båda barnen faktiskt tagit upp legobyggande och tycker det är kul. Tioåringen har väl trappat ner lite nu medan femåringen verkligen är på! Nåväl, åter till ämnet: Jag började bygga när jag var fem eller sex, de första försöken såg som alla andras ut som en limklump med lite plastbitar i. På sjuttiotalet var speciellt de små byggsatserna av flygplan i skala 1:72 billiga så veckopengen gick mest åt till sådana.

En Heinkel He-111 målad i tålamodskrävande östfrontskamouflage ska ligga i kartongen på vinden.

Vad jag kommer ihåg så började jag med Airfix Fokker Triplane, Röde Baronens plan från första världskriget. Hovleverantör under åren var Skoglunds Böcker och Papper i Matfors där man kunde stå i timmar i det lilla hörnet längst in bredvid ingången till lagret där man hängt upp sortimentet på krokar respektive ställt i hyllan. Snart nog började man sälja Matchbox plastmodeller, för en liten grabb så var de både lättbyggda, snygga utan att man behövde måla dem och hade häftiga kartonger. Man sålde då ut alla gamla Frog och Jo-han byggsatser på rea, jag köpte nog en hel del av dem också. DH Gypsy Moth och någon variant av P-40 Warhawk har jag för mig var några av Frogmodellerna. Så småningom blev det mer och mer Hellerbyggsatser då de ofta hade svenska dekaler och förebilder. Men jag byggde nog allt möjligt utan speciell planering, en Boeing P-26 Peashooter från Hasegawa i skala 1:32 minns jag speciellt samt att jag även hann med en del riktigt stora modeller som Airfix Harrier i skala 1:24 m fl.

Beaufightern led tyvärr sprängdöden tillsammans med många, många andra...

Ju större jag blev gled intresset mer in på att bygga bilar. AMT-byggsatserna i 1:24 med två eller tre olika varianter man kunde välja var roliga och intressanta, Revell och Monogram andra märken man minns. På slutet började man med detaljering av byggena, drog tändkablar av björntråd etc men när körkortsåldern uppnåtts dog mycket av bygglusten och det blev i stället skala 1:1 som gällde och som fortfarande gäller. Tyvärr så gick de allra flesta planen och bilarna det grymma ödet till mötes att bli bortslängda, en del t o m sprängda av kinapuffar på sista april, men några finns kvar i en kartong någonstans. Någon halvklar ska det finnas också, en Monogram B-25 Mitchell i 1:48 tror jag ligger på samma ställe om inte delarna försvunnit. En låda med Humbrolfärger och en liten airbrushspruta finns också kvar. Någonstans i djupet lurar ändå intresset där och jag har återfallit några gånger i vuxen ålder bl a med några motorcyklar från Tamiya. Häromåret fick jag också ett ryck och köpte in några större bilbyggsatser på Tradera, endast för att genast stoppa undan dem i en skrubb då det varken fanns tid eller plats att breda ut sig med något sådant bygge. Men man ska ju ha något att göra om tjugo år också!!!

En Honda-racer som samlar damm på en hylla i arbetsrummet. Till största delen byggd på ett hotellrum i Japan faktiskt...

Pärlan kallade hon den

2011-01-14T01:18:00.004+01:00

Tillbaka i minnenas arkiv: När jag kvaddat CX:en, se sista inlägget i november, så stod jag plötsligt helt utan fungerande transportmedel. Jag lyckades låna ihop en slant och köpte en hyfsat lågmilad GS Pallas -79 som en kompis skakat fram. GS gillade jag alltsedan den jag hade som sommarskott några år tidigare och det här exemplaret var dessutom helt rostfritt. Något hade den ändå varit med om för dörrarna på ena sidan var utbytta mot fräscha begagnade men i fel färg, Orange Ténéré i stället för Gris Nacré som resten av bilen. Bilen var dessutom utrustad med sjuttiotalsattributet vinyltak vilket inte var vanligt på svensksålda bilar, jag tror t o m att det endast var denna sista årsmodell -79 som det fanns att få. Året efter presenterades GSA, en modifierad GS som inte längre bara såg ut som en halvkombi utan som faktiskt var det också. Den här hade dock fortfarande den lilla brevinkastsliknande luckan därbak.

Under sommaren med GS:en träffade jag en flicka, Sara, som kom att visa sig bli min fru i slutänden. Hon var naturligtvis perfekt på alla sätt sånär som på en sak: hon hade inget körkort. En dag körde vi in till stan, jag sa inget om i vilket ärende. Vi stannade utanför en körskola och gick in och anmälde henne som elev, några månader senare var körkortet klarat och det var dags för hennes första bil. Vi var fortfarande nykära och bodde inte ihop än, så jag tillbringade ett antal timmar med att slipa och laga på GS:en som skulle bli hennes. Helt och hållet slapp hon dock inte undan, hon fick bl a dra på sig en overall och pensla underredsmassa i hjulhusen bak hon med! Resultatet syns på bilderna, blank och fin med fräck bakspoiler, den döptes av Sara att heta Pärlan.

Driftsäker och med stabila vinteregenskaper var det med tvekan och senare saknad som den såldes ett par år senare efter närmare tretusen körda mil. En av frugans arbetskamrater köpte den, körde ett halvår och ställde den sedan tyvärr som lekstuga för barnen efter att något bagatellartat fel uppstått. Sara sa många gånger att hon egentligen skule åka dit och köpa tillbaks den men så skedde aldrig. Sist jag kollade fanns den faktiskt fortfarande kvar i bilregistret...

Ett litet återbesök så...

2011-01-05T14:00:00.004+01:00

...klarar sig Silverpilen ett år till!!! Lånade in mig i ett varmgarage ett par timmar i morse (då det egna garaget är knökfullt) för upptining och lite småfix sedan så gick den silverfärgade XM:en igenom den årliga kontrollen hos Bilprovningen vid lunchtid idag. ETT nerslag blev det: höger yttre styrled som jag naturligtvis dumsnålt nog INTE bytte i somras när jag bytte den vänstra, hade utvecklat ett spel på någon mm vilket naturligtvis betyder byte. Åkte direkt till den lokale reservdelsleverantören, Bilhuset, och beställde en ny som kommer hem på fredag till det facila priset av 260 kr. Besiktningsmannen kommenterade faktiskt t o m bilens skick med att "Den såg ju rätt så fin ut!"

Utlandsäventyr - tokig svensk på Bali

2011-01-03T01:16:00.004+01:00

För dryga tjugo år sedan skulle jag för första gången utomlands på jobb. Till Japan. På den tiden var det tillåtet med business-klass och det var mer regel än undantag bland de anställda att man bytte in de biljetterna mot APEX-biljetter där man försökte få in så många stopp som möjligt i stället. Denna jungfruresa skulle för min del ske i sällskap med en kollega som gjort resan några gånger tidigare och för enkelhetens skull valde jag samma rutt som honom, så den blåögda yngling jag var inte skulle tappa bort sig helt och hållet. Förresten, inte riktigt samma rutt.
Jag tog ut semester en vecka tidigare och åkte först till Italien för att hälsa på en kompis som pluggade i Florens. Planet landade i Rom och på något sätt hade jag lyckats få pengarna att räcka till en Fiat Panda som hyrbil hela veckan så kompisen hämtade upp mig i den på flygplatsen och sedan bar det av norrut. Hela veckan förlöpte med många utflykter i Toscana inklusive bl a lutande tornet i Pisa och med den enda showstoppern när jag som blond vältränad viking chockade italienarna med att vid ett tillfälle, när parkeringsplatserna var ovanligt små och få till och med för en Panda, köra in nosen på bilen i en ruta en hårsmån längre än bilen, därefter kliva ur och lyfta in bakänden för hand. Själv.
Resan fortsatte sedan via Singapore till Bali för ytterligare en veckas semester innan uppdraget i Osaka skulle börja. Om Singapore skulle jag kunna skriva mycket men då det inte var direkt fordonsrelaterat hastar vi vidare till Bali. På vägen från flygplatsen till Kuta Beach där vi bodde lyckades jag spana in en liten oansenlig Citroënskylt flera kilometer utanför stan och fick för mig att jag skulle leta upp det där stället någon dag. Sagt och gjort, ett par dagar in på veckan när jag börjat ledsna på sol och bad tog jag och traskade dit mitt i hetaste solgasset mitt på dagen. Citroën hade tillverkning av GS-modellen i Indonesien ifrån mitten av sjuttiotalet så det var ett relativt ofta förekommande inslag i trafiken. När bilarna hunnit bli några år var det dock rätt få som inte drabbats av lokala modifieringar och "förbättringar". Kolla in de bakre hjulhusmodifieringarna på CX:en i bilden överst, för att få plats med de "häftiga" fälgarna...

Här ser vi en "stylad" GS med modifierad front, kjolar och såna där små stabilisatorfenor på framskärmarna! Vad var det nu de hette? "Wind"-nånting?

Häftig bakvinge och Toyotabakljus, eller? Man undrar hur man tar sig in i bagageutrymmet...

När jag halvt omtöcknad av solsting och vätskebrist ramlade in på verkstaden vid Citroënskylten blev man där först väldigt misstänksamma och undrade vad jag ville. Språkförbistringarna gjorde att det tog lite tid men när de slutligen fått klart för sig att jag inte sökte jobb hos dem(!), utan att jag skruvade lite med gamla cittror hemma och bara ville kika vad de gjorde samt ta några bilder så blev det glada leenden, skratt och ryggdunkar. Jag fick sedan dessutom skjuts tillbaka in till stan igen inklämd i hytten på en Toyotapickis tillsammans med fyra eller fem av mekarna och hade nog faktiskt i slutändan t o m kunnat få jobb där...

Grabbarna på friluftsverkstaden poserar framför dagens jobb, ett par GS som man höll på att serva. En smörjgrop fanns till höger, annars var skärmtaket det enda väderskyddet!

Resten av veckan hyrde vi en liten Suzuki Samurai för att köra runt och se lite mer av ön, min första kontakt med vänstertrafik och högerstyrd bil. Det gick bra på raksträckorna men höll på att bli fel i varenda korsning...

Volvo 165

2011-01-02T00:40:00.002+01:00

Så var det då ute, vilken bil jag hjälpte till att transportera i höstas. Dels i Klassiker nr 1/11 samt på deras hemsida. Silverpilen gör sig bra på bild och film, som tur var (kanske?) skymtas bara silhuetten av föraren...

Vintertid

2010-12-05T19:41:00.004+01:00

När kylan, snön och mörkret bitit sig fast är det inte lätt att hitta något till bloggen men i veckan var jag till Västerdalarna på jobb och fick då problem med en mobilladdare som lade av. Detta gav anledning att besöka Bosse i Skattungbyn för att låna laddström ett par timmar.

I Bosses garage var det mekaraktiviteter på gång, motor och växellåda urlyft ur paddan.

Fördelaren drivs på dessa motorer av en nock på kamaxeln, där hade en packbox gett upp och sölat ner. Bosse passade då på att plocka ut hela paketet för att grovstäda motorrummet.

Här står motorn på golvet med fördelaren bortplockad. Kamaxeländen ses sticka ut i mitten av bilden, strax ovanför svänghjulet.

Vid sidan av paddan står 2CV:n och längtar till sommarens utflykter!

Efter kaffe med dopp och påtår var batterierna laddade igen och jag kunde fortsätta mot resans mål! Det finns sämre saker att fylla ofrivillig väntetid med!

Efter lumpen...

2010-11-22T14:32:00.005+01:00

...så var det dags att börja jobba, hade tur som en tokig och fick jobb direkt. Lumparbilarna skrev jag om i ett inlägg i juli. SAAB-andan satt fortfarande i och av någon anledning fastnade jag för en riktig "gubbe-med-keps"-bil, en SAAB 95 -77.

Det blev en ganska kort bekantskap då en släkting till dåvarande flickvännen erbjöd mig att köpa hans Audi 80LS, också från -77, som kändes lite mer modern och framförallt mycket piggare än vad SAAB:en gjorde.

Audin blev senare föremål för bodelning då jag blev singel, dessförinnan hade Citroën-sjukan slagit till igen. Paddan som jag skruvat isär samt den oerhört rostiga GS:en jag haft i lumpen gjorde att jag intresserade mig för en faktiskt nästan rostfri CX 2000 -77 som fanns till salu i Ö-vik när jag jobbade där några veckor. Vägegenskaper och komfort som fick Audin att kännas som en lådbil gjorde valet enkelt när separationen var ett faktum. Några bekymmersfria månader följde innan jag gjorde bort mig på väg till dans i Hudik runt påsken -88. E4an söderut var välsaltad, jag provbromsade några ggr i början av färden. Att man söder om Harmånger bytte väghållningsdistrikt och att saltbilen från andra hållet inte hunnit ut än var jag helt omedveten om. En mil norr om Hudik slog halkan till, jag fick ett kast i mittsträngen och den stackars 2-litersmotorn hade inte ork nog att dra ekipaget rakt igen. Efter sju retursladdar räckte vägbredden inte till längre och jag gick med nosen före på tvären ner i diket på insidan i utgången av en svag högerkurva. Där slog vänsterhörnet i plogvallen och gav bilen en rejäl rotation, bilen studsade tillbaka upp på vägen och snurrade elva varv runt sin egen axel innan den stannade snyggt och prydligt längst ute på vägrenen med nosen i färdriktningen. För egen del så gick ryggstödsspärren upp av första touchen i diket, så ryggstödet och jag själv for bakåt till liggande ställning så under alla de elva varven låg jag och stirrade i taket och väntade på den stora kraschen. När bilen stannat och jag insåg att jag fortfarande var i ett stycke, satte jag mig upp, slog på varningsblinkers, steg ur bilen och begrundade förödelsen. Förutom ryggstödet så hade även bakluckan gått upp och allt innehåll i bagageutrymmet, verktyg, hylsnycklar etc, hade skickats ut runt hela vägen under de 150 meter som bilen roterat... De två timmar som jag tillbringade i diket medans jag väntade på bärgaren gick åt till att gå runt o sparka fram verktyg och annat, reservdunken fick jag pulsa ut långt bortom älgstängslet för att hämta... Bilen sålde jag sedan i befintligt skick, den reparerades faktiskt upp och levde flera år till!!!

Helgfix

2010-11-21T15:42:00.003+01:00

Äntligen några timmar i dagsljus utan busväder och att jag dessutom hade hunnit med en tur till reservdelsbilen femton mil bort: nu skulle Silverpilens problem kureras. En halvtimmes skottning och sopning var första steget, sedan började jag med att byta tändmodulen som jag blivit tipsad om skulle kunna vara boven i dramat.

Modulen mitt i bild. Bytte till reserven, startade bilen. Ingen skillnad, fortfarande fattades en cylinder i tändföljden... Prövade då tips nummer två, att byta tändkabel till den tappade takten. Jag lät den ordinarie kabeln hänga kvar och hängde testkabeln parallellt.

Ingen skillnad nu heller, provstarten gav samma negativa besked som tidigare. Då blev det dags för insprutaren, min egen misstänkta problemorsak. Den krattiga gången kom ju i samband med att bilen stått med väldigt lite bränsle i tanken under några veckor. Jag plockade loss insprutningsbryggan och lossade den tvivelaktiga spridaren.

Därefter plockade jag fram de jag monterat loss från reservdelsbilen så jag kunde jämföra Boschnummer, då det skiljer två årsmodeller mellan pilen och reservaren så vet man ju aldrig om något ändrats... Inga problem, samma nummer så det blev montering av en av dem och återmontering av bryggan.

Ännu en provstart och problemet löst! Nu spann fyran på alla igen och alla elaka motorlampor etc tycks ha slocknat. Efter en provtur verkar allt fortfarande lira så nu är pilen fit for fight igen, åtminstone en månad till innan det är dags för den årliga kontrollbesiktningen...

Kurant igen!!! Mission completed (for now).

Den bästa hojen...

2010-11-20T23:57:00.008+01:00

...var nog den andra jag hade. Suzukin började läcka olja och var ärligt talat en riktig blysläde att rulla fram på. Mycket vikt upptill gjorde den inte direkt lättsvängd, men den var i alla fall stadig rakt fram till skillnad från många andra bambustaket. Jag hittade då en tre år gammal Yamaha, en FJ 1200 som jag slog till på.

En fantastisk motorcykel som var allround, kanske inte bäst på något men samtidigt bra på allt. Den gick lika bra att åka non-stop hundra mil på som rejsa på en bana och som att pysputtra på småvägar i sakta mak. Motorn på den var ostrypt och hade alltid vrid och alltid effekt. Man kunde lika gärna kasta i femman redan i 40 knyck och sedan behövde man aldrig växla heller. Jag körde den i fyra säsonger och sålde den sedan i ett anfall av noja, begriper fortfarande inte varför. Jag hade faktiskt lika gärna kunnat behållit den tills jag dör...

Yamahan passade min kroppslängd perfekt. Jag gillar hojar man sitter "i" och inte "på". Vinkeln på sadeln gav precis lagom framåtlut utan att belasta handlederna och handtagen bara fanns där när man släppte ner armarna i viloläge framför sig. Det enda jag behövde byta/laga under tiden jag hade den var när bakhjulslagret innanför ryckutjämnaren skar (i 140...) vilket betydde ny axel och lager samt att jag lät TIG-svetsa ihop ett backspegelfäste som gått av när hojen vält på centralstödet en gång.

Jag såg faktiskt den några år senare, i Bollsta av alla ställen. Undrar om den rullar där än? Idag tror jag nog ändå att jag inte skulle vilja ha tillbaka samma hoj men en sen FJ 1200 A i fint skick med ABS står fortfarande på listan över motorcyklar jag skulle vilja ha i samlingarna...

Heinkel i Timrå

2010-11-06T19:20:00.004+01:00

Bertil på Örnen har alltid många järn i elden. Igår var jag dit för att hjälpa honom med lite elproblem på hans CX Prestige. Efter en stunds mätande och funderande gjorde vi ett avbrott för en titt i garagen, bland andra scootrar och motorcyklar har han nu skaffat två trehjuliga, en Heinkel som står på lack och en Trojan som från början var tänkt som reservdelar men som nu också ska återuppstå.

Små bilar, små problem. Bertil räknar med att vara klar med den ena inan sommaren. Det finns anledning att återkomma!

Uppdatering bruksbilarna

2010-11-06T00:14:00.007+01:00

Det har blivit dags för en senhöstrapport:

Silverpilen kämpar på! Just nu dock med lite krämpor. Jag körde ju upp en bil till Jämtland åt tidningen Klassiker för några veckor sedan, därefter blev "pilen" parkerad eftersom jag mest varit borta och jobbat. Så blev det dags för vinterdäck på. Allt gick frid och fröjd som bilden ovan visar, men under efterföljande provtur började bilen gå på tre cylindrar. Under stilleståndet har den stått med väldigt lite bensin i tanken vilket man naturligtvis inte ska ha. Efter en hel del felsökande har jag kommit fram att det nog är en spridare som satt igen och jag ska hälla på lite rengöring i tanken. Det skulle enligt tips från Jocke även kunna vara något med tändmodulen men det fanns gnista på alla stift vid kontroll. Fortsättning följer...

Peugeot 806an som vi köpte har börjat lite skakigt i familjen. Jag lämnade in den på Söderströms i Sundsvall för bl a programmering av fjärrkontrollen till centrallåset. När den var där upptäckte man låg kylvätskenivå varför man provtryckte kylsystemet. Därefter konstaterade man att kylaren läckte och måste bytas. Jag kontaktade då bilhandlaren i Nora där jag köpt den som bad mig komma tillbaka dit för att åtgärda detta. Vid ankomst gjorde även deras verkstad en provtryckning och då läckte den inte. Märkligt. Inget byte av kylaren blev gjort men en lambdasond fick jag ny med släckt motorlampa som förväntat resultat. Vem som hade rätt? Den som lever får se...

Vinterdäcken kom på i tid, jag fick tag på plåtfälgar och dessutom original gummimattor till hela bilen av en bekant. Motorvärmare köpte jag ut en till förra Evasionen, den som vi voltade med, dessutom innan värmaren blev monterad så inom kort ska även Peggan vara vinterrustad med motor- och kupéuttag. Några små orosmoment har dock dykt upp utöver eventuella kylarproblem.

Dels har växellådan larmat några gånger, växeln har då låst sig och lådan växlar varken upp eller ned, har hittills försvunnit vid en omstart av bilen och dels så har hastighetsmätaren börjat lägga av. Den ramlar ner till noll lite nu och då, stannar där i någon minut, sedan vaknar den till och visar rätt igen. Förhoppningsvis är det som på XM, en givare på växellådan för några hundra. Ska kollas så snart jag får tid. Familjen är i alla fall väldigt nöjda med bilen, såväl barn som fru!

XM turbodieseln står pga tidsbrist fortfarande på vänt och den kungablå XM sedanen jag hade tvingades jag ge respass i samband med att Peugeoten skulle få plats på garageinfarten!

Riksdagsmannens änka

2010-10-24T00:13:00.004+02:00

Ett av mina paddaobjekt är en svart DS 19 M(står för manuell växellåda) från -65. En bil jag tog rätt på för mer än tio år sedan och som redan då var i riktigt dåligt skick. Anledningen till att jag har sparat på den är att den är i det för Sverige ovanliga utförandet "Finition Administration", dvs samma utseende och utrustning som de bilar som franska statsförvaltningen använde. För den franskkunnige klicka på länken så finns mer att läsa om just detta på den utmärka franska hemsidan Le Nuancier DS som väldigt grundligt redovisar alla färger och varianter som paddorna fanns i.

Svart med svart tak och dessutom b- och c-stolpsplåtar i svart. Detta ger ett helt annat intryck av bilen än övriga paddor som har blanka plåtar på takstolparna för att lura ögat att taket svävar fritt. Andra detaljer var bl a att dörrarnas insida var lackerade i ljusgrått. Just mitt exemplar extrautrustades dessutom med blanka sidolister från tillbehörsfirman Robri, backlampa, skärmspeglar och låsbar tanklockslucka. En annan ovanlig detalj är att de främre blinkerserna är orange vilket var krav i Tyskland redan då men sällan eller aldrig monterades på bilarna i Sverige.

Den 19 juli 1965 registrerades bilen på fru Hildeborg Hellbacken i Gräsberg utanför Ludvika. Hon var född 1898 och var alltså 67 år gammal när hon stegade in hos Citroënhandlaren för att få leverans av sin nya, helsvarta DS. Normalt erbjöds man välja på vitt eller silverfärgat tak men om man beställde att även taket skulle vara svart så fick man just Administration-utförandet. Fru Hellbacken var änka efter riksdagsman Gustaf Hellbacken, s-politiker från Ludvika som satt drygt trettio år i riksdagens andra kammare och som hade gått bort några år tidigare. Såklart skulle hon ha en stilig bil att parkera framför släktgården Hällbacken, vars namn man hade tagit som efternamn redan 1945. Ett rykte som jag fick mig berättat när jag tog rätt på bilen var att Tage och Aina Erlander skulle ha åkt i bilen, då visste jag inte något om bilens första ägare men med facit i hand kan det väl vara mycket troligt.

Att ägarinnan var noggrann med bilen kan man ana, bl a står det skrivet med tusch på navkapslarnas insida både hennes namn och telefonnummer om hon skulle råka tappa någon av dem efter vägen. I mitten av sjuttiotalet såldes bilen då Hildeborg slutade köra och den hamnade då hos en dam i Johanneshov, Stockholm. Ytterligare något år senare hamnade den i Hudiksvall, därefter i Stocka längs hälsingekusten där den tyvärr parkerades i en gräsmatta i början av nittiotalet när motorn gett upp. Den ogynnsamma parkeringen gjorde att även om bilens yttre ser rätt ok ut så finns det överhuvudtaget inget golv kvar...

Planerna för bilen är att den någon gång ska få återuppstå, jag har nu äntligen fått plats i en lada för den och har idag lastat upp den på en trailer för att köra iväg den för långtidsförvaring där den åtminstone inte kommer att bli ännu sämre. När renoveringen, eller snarare rekonstruktionen kommer att ske står än så länge skrivet i det blå då det står flera bilar före på listan...

Flådigt på Forden

2010-10-23T21:46:00.003+02:00

I augusti bloggade jag om kollegan Janne i Karlstad som har en Cortina GT -68. Då satt han och drömde om nya hjul till den, helst Minilitefälgar för att tuffa till den lite. Förra veckan skickade Janne en bild till mig, nu var Forden nyskodd och klar!

Rallyskogen eller bana, Cortinan verkar redo att kasta sig ut på båda!!!

Klassikertransport

2010-10-12T18:43:00.005+02:00

Härom veckan ringde telefonen: "Hej, det var från tidningen Klassiker, kan du hjälpa oss tranportera en projektbil vi köpt, från Bergeforsen till Ås utanför Östersund?"

Det lät ju skoj så jag nappade!

Dagen började med hämtning av reporter Fredrik på flyget, sedan lastning av objektet som visade sig finnas bara trehundra meter från där jag bor, därefter filmning, fotografering och vad där hör till när det ska bli webb- eller tidningsinslag av det hela.

Bilen skulle till Klassikers husmek Julle och resan gick problemfritt alla de dryga tjugo milen dit. En lunch i Bispgården hanns också med. Tyvärr får jag inte avslöja vad jag hade på flaket men att det är en förhållandevis unik bil som dessutom figurerat i en tidigare artikel i tidningen törs jag åtminstone säga.

Utanför Julles verkstad står den berömda metallicgröna 92an samt lite annat smått o gott som t ex en gammal Fordson, en El Camino och massor av SAAB:ar i olika stadier!

Avlastning avklarad, hemresan väntade. Silverpilen skötte sig som vanligt prickfritt!

Håll utkik på Klassikers hemsida och deras tidning för vad som händer!

Uppdatering 2CV-projektet

2010-09-29T15:54:00.004+02:00

Där har det inte hänt mycket då jag jobbar borta mest varje vecka nu men igår kunde jag åtminstone hämta nytt och fint i plåtväg till golven, både i kupé och bagageutrymme. En del är originalplåt medan annat är ekonomiplåt. Vi får väl se vilket som är bäst!

Det var ett par klubbmedlemmar som hyrde ett skåp och körde ner till Tyskland för några helger sedan för att handla på Der Franzose, en stor leverantör av delar till äldre franska bilar. Jag passade på att beställa lite plåt då det ofta är besvärligt och dyrt att skicka efter sådant så nu kan det bli svetsa av framöver!

Jag hämtade upp delarna i Citroënklubbens lokal i Göteborg, en trevlig syn mötte utanför med Bengts gamla postskåp i förgrunden!

Hult-Healey, Panhard 24 CT, Träffpunkt 80 och mycket annat

2010-09-21T11:46:00.010+02:00

...hann jag med att spana in i helgen. Först hälsade jag på Ingvar i fredags och snabbkikade i verkstaden. Hult-Healeyn står för byte av kamdrev så jag bjuder på en bild från förrförra sommaren då jag fick förmånen att köra denna bil en del.

Ingvar köpte denna färdigbyggd från Jönköpingstrakten för några år sedan, den har en trimmad B30 med insprutning och går riktigt bra! Hult-Healey var annars en byggsats tillverkad i Hult i Småland under några år på åttiotalet, därav namnet. Wikipedia anger att 39 karosser gjöts upp efter en original engelsk stor-Healey och under skalet använde man Volvo-mekanik.

I verkstaden ruvar också en annan juvel under renovering, en Panhard 24 CT från 1966, en av de sista innan märket gick i graven strax efter. Tvåcylindrig boxer och en massa väldigt speciella konstruktionslösningar präglar mekaniken, 50 hk ur 848 kubikcentimeter var relativt högt effektuttag i början av sextiotalet. Speciell karossdesign ger att den sammanlagda vill ha-faktorn är HÖG!

För närvarande står bilen uppallad med motorn urtagen och under renovering så för att få en uppfattning om frontutseendet har jag plockat en bild från nätet:

De dubbla strålkastarna bakom täckglas kom igen på den moderniserade Citroën DS-fronten som lanserades hösten -67, samma år som Citroën lade ner Panhard som eget märke.

I lördags landade jag hos Staffan, där blev det garagespan på paddor, Fiat och lite annat skoj som ruvade i lägenhetskomplexets källarregioner. Efter det visade Staffans husvagnskompis Alan bilder på sin veteranhusvagn som han renoverat från ett vrak under många år, en Willerby Vogue, engelsk glasfibervagn från femtiotalet som bara gjordes i hundratalet exemplar. Hittade en bild på en systervagn på nätet:

Flash Gordon-randen på sidan som mynnar i bakljusen ger associationer till rymden och hjulluckorna förstärker detta. En Sputnik på hjul!!!

Staffan själv har en annan campingveteran, en Carmen från -66. Det är också en glasfibervagn men svensktillverkad, vet inte hur många som tillverkades eller hur länge men Staffan håller på att återställa vagnen till ursprungsskick!

Det var inte bara SMV som tillverkade "ägg"!

På söndagen blev det Träffpunkt 80 i Stjärnhov på dagen och sedan nerslag hos Kerstin och Göran utanför Katrineholm. Kameran gick varm på träffen och här följer några bilar som påbörjat sin väg mot veteranstatus.

Triumph TR8 - kallades också "Den engelska Corvetten", tillverkades bara i 2750 exemplar precis i början av åttiotalet. Rover V8:an i TR7-karossen gav en torrvikt på strax över 1200 kg och med femväxlad manuell låda kunde det gå undan rätt bra.

Mazda RX-7 som trimmad tävlingsbil, snabb redan från början! Wankelmotorn finns någonstans därnere...

Så den kanske värsta bomben av dem alla, Renault 5 Turbo. Mittmonterad turboladdad med explosiv acceleratin: 0-100 på mindre än 7 sekunder. Det krävs nästan de gamla grupp B-bilarna från rally-VM för att toppa det!!!

Nu släpper vi hästkraftsspåret helt, en Peugeot 505. Jag hade en diesel från 1980 som lär dyka upp på bild i något inlägg någon gång. En av få bilar jag fortfarande kan sakna med trygg och sävlig gång, låg bränsleförbrukning, trevlig växellåda och fantastiskt sköna fåtöljer att jäsa i!

Den här ger åtminstone mig en flash-back till slutet av åttiotalet då jag började jobba på Televerket. Man hade redan då börjat gå över till vita bilar med stripes i stället för de orange men det fanns fortfarande ett antal 245or kvar i drift!!! En del saker var faktiskt bättre förr!!!

Slutligen en bild på Tims Visa. En bil som var populär i Europa men som aldrig riktigt slog i Sverige. De första årsmodellerna hade dessutom en "pussmun" som förlöjligades rätt hårt så man reviderade utseendet i fronten till detta. Märkligt nog dök samma pussmunsutseende upp på Fords småbilsr femton år senare utan att någon sa nåt...

Övriga bilder jag tog på träffen visade sig mest vara av bilar av sextio- eller -sjuttiotalsmodell så kanske man ändå är för gammal för att riktigt kunna uppskatta värdet av en fin 740 eller Toyota Camry?

Elefantkyrkogården

2010-09-16T09:52:00.006+02:00

Igår tog mig jobbet till västra Dalarna och då lyckades jag snubbla över något så sällsynt som en sista viloplats för Borgward-bilar. Känslan att smyga fram till de sällsynta bilvraken fick mig att associera till de historier som finns om platsen dit elefanterna försvinner när de ska dö. Först stod en röd Isabella med lavar över hela karossen:

Isabella tillverkades mellan 1954 och 1962, den var rätt populär i Sverige men försvann fort från vägarna då de rostade rätt friskt.

Den här bilen är tillverkad efter 1957 då man började skriva Isabella i det rombformade emblemet i grillen, före det stod det Hansa 1500.

Nästa Isabella var svart och sannlikt en TS, den lite sportigare modellen med starkare motor:

På de sista årsmodellerna var romben i grillen mycket mindre än tidigare. Bakom Isabellan skymtar ett exemplar av konkurrenten från Bayern, en BMW, som också vilade på platsen.

En tredje "Bella" hade fortfarande kromade mösskärmar över lyktorna.

Den sista Borgwarden på platsen var en riktig sällsynt sak, jag har då aldrig sett en sådan annat än på bild tidigare. En P100, vilket var Borgwards sista försök att slå sig in bland de stora tillverkarna. Utrustad med en rak 2,2-liters sexa på 100 hk och med luftfjädring skulle den bli en Autobahnkryssare i klass med Mercedes och de andra. Tyvärr så gjordes bara 2530 st innan fabriken tvingades klappa igen pga ekonomiska problem.

Att bilarna dessutom haft problem, bl a med luftfjädringen gjorde de inte mer lättsålda men tillverkningen fortsatte faktiskt uder några år i Mexico. Då med konventionell fjädring...

Fordonshistoria

2010-09-04T23:59:00.005+02:00

Jag har alltid varit intresserad av fordonens ursprung och historia. Speciellt de äldsta men även de nyare. Vem köpte bilen som ny, vilka har haft den sedan, vad har den varit med om. Om man inte känner till bilens proveniens(för att använda ett obegripligt ord) finns det olika möjligheter att ta reda på denna. Från nu och bakåt till 1995 finns ägaruppgifter i bilregistret hos Transportstyrelsen, tidigare handlingar finns hos SVAR i Ramsele bak till 1972 när de nya skyltarna kom. Länsskyltar får man sedan söka vidare hos Landsarkiven eller resp läns arkiv om de inte fört över dem till landsarkivet. Det blir lite som att hålla på med släktforskning, ibland tar det stopp men många gånger kan man följa en bils öden rätt väl. Som exempel kan jag ta min nyss hemsläpade Rover. Med karaktären av en brittisk herrklubb kan man tänka sig att åtminstone de första ägarna varit sådana som mer än gärna bar tweedkavaj till vardags.

En förfrågan till SVAR gav ett kuvert med ett antal dokument i brevlådan några dagar senare. Bilen ställdes av 1982 av dåvarande ägaren Olle Öhman, som köpt bilen drygt fem år tidigare på Scanauto i Sundsvall som var auktoriserad återförsäljare för British Leyland. Bilen registrerades vid köpet på hans firma, Öhmans Bilelektriska, för att femton år senare, 1992 föras över till privat ägo. Olle hade nog tänkt renovera bilen eftersom de nya skärmarna och trösklarna införskaffades men det blev aldrig av.

Scanauto hade bilen i sin bilhall bara två veckor, en Hans Tillman i Gävle ägde Rovern innan dess mellan åren -73 och -77. När han köpte den hade den dock varit en hyllvärmare, Luleå Bilvaruhus i Gävle hade haft den i sin ägo ett halvår och de i sin tur tog över den från Ivar Skogs Bil i Mora där den stått i fyra månader före det. Då hade den registreringsnumret W80604 och verkar inte ha varit en speciellt lättsåld bil. Den enda ägaren i Dalarna var annonsredaktör Aldemark på Falukurirens Leksandsredaktion, han köpte bilen på våren -72 av just Ivar Skogs i Mora där den värmt golvet i ytterligare ett drygt halvår tidigare, körde den över sommaren och bytte in den igen.

Nu har vi alltså kommit så långt bak som till hösten 1971. Det gamla registreringsbeviset visade att bilen haft en tidigare registrering också, i Stockholm län med numret BA 594. Nu började det bli intressant, kort registreringsnummer innebar ofta att ägaren var något mer upphöjd i samhället än oss vanliga dödliga. Landshövdingen hade ju i de flesta län nr 1 och i huvudstaden hade kungen A1. Förfrågan gick till Stockholms läns bilregister då Stockholm tillhör ett av de län som inte fört över handlingarna och ytterligare ett kuvert landade här i veckan. Det visade sig vara två ägare i länet. Den som bytt bort den uppe i Mora var ingenjör Eriksson i Södertälje(visst är det skojigt med de gamla dokumenten som nästan alltid har yrket/titeln med) och även han hade bara behållit bilen i några månader innan han avyttrade den.

Ingenjören köpte bilen på Förenade Bil där den bytts in av dess förste ägare och här blev det riktigt intressant: förste ägare var direktör John Kleberg, Lidingö. Han köpte bilen ny i juli -69 och körde den fram till april -71. Man kan tänka att han vid bytet slog till på något ännu mer ståndsmässigt eftersom han nyligen ärvt VD-titeln av sin avlidne svärfar, Margareta Wallenius pappa Olof, grundare av Walleniusrederiet! Sedärja, Rovern började sina dagar i en av Sveriges rikaste familjer, minsann! Man får väl se till att åka med lite extra sträckt nacke i den när den väl kommer ut på vägen då! Sammanlagt har bilen inte varit i trafik i mer än ca 10 år och med tanke på ägarnas yrke och ålder så låter mätarställningen som idag börjar på 2 och varvar vid 10 000 mil som bilen gått ca 12 000 mil sedan ny!

M/S MIGNON i Göteborg 2/9-2006. © Foto Melker Nelson

Walleniusrederierna är ett av världens största vad gäller att transportera bilar, kanske framförallt mellan Asien och Europa. Båtarna är inte vackra, mer som ocenagående parkeringshus men de gör sin uppgift väl!

Hamnträff igen!

2010-09-02T14:58:00.006+02:00

Hamnträffar är populära i under sommaren, de flesta städer håller sig med en. Igår passade jag på att titta på onsdagsträffen vid Maritiman i Göteborg. En hel del gott och blandat bjöds i det vackra vädret. Här följer en del bilder:

Mer basic racing än detta blir det inte, sittbrunnen på en Bugatti typ 35A från 1925.

Rak åttacylindrig motor på två liter med överliggande kam utvecklar ca 70 hk. Dessutom vacker att titta på!

Den franska tävlingsfärgen var blå, och de flesta bilar var i denna färg. I Sverige förknippar man gärna dessa bilar med prins Bertil som körde en sådan under ett antal år. Själv vill jag minnas att Matchbox kom med en plastmodell av typ 35 som jag byggde när jag var liten. Närmare än så lär man aldrig komma till att ha en egen...

En Wolseley Hornet Special från 1934, ska ha en liten sexa under huven, inte någon dussinbil!

Sonett II V4, hade den varit röd hade jag nog suttit fast på den som ett självhäftande plåster. Min mosters dåvarande pojkvän hade en sådan när jag var tre år gammal och jag fick åka en sväng i den med honom. Dessutom bjöd han på glass, en storstrut! Det var hur stort som helst för en liten biltokig grabb som dels fick åka röd SPORTBIL och annars i stort sett aldrig sett en större glass än puckstång!

Hudson Coupé 1946. En likadan fast fyrdörrars stod i många år i en skogsbacke i närheten av släktingar i Stöde. Jag har för mig att den ska finnas kvar i släkten i någon lada där fast om det kan bli bil av vraket någon gång är väl osäkert...

Alfa Romeo 1750 Berlina från -72. Vackra coupéer har Alfa alltid gjort men fyrdörrarsvarianterna har inte alltid varit lika lyckade. Alfettan som jag hade och dessa är dock lysande exempel på motsatsen!

Gamla japaner finns det inte speciellt många kvar av. I andra länder har intresset för att bevara även dessa funnits i ett tiotal år men i Sverige har det haft svårt att ta fart. Extra kul då att se en 71as Corolla i renoverat skick. Bara kulören gör ju att man blir glad!

1956 var Packard ett märke i slutet av sin levnad. Året efter tillverkades Studebakers med Packardemblem i stället. Modellen "The Four Hundred" låg under Carribean i utrustningsnivå, den fanns som 2-dörras HT Coupé och tillverkades bara i dryga 3000 exemplar detta sista året.

För oss breda pojkar

2010-09-01T13:47:00.005+02:00

Så landkrabba jag är fanns tillfälle för en liten titt vid Nya Varvet i Göteborg idag. Gammalt militärområde som det är, har det mesta idag förvandlats till företagscentrum. Göteborgs Folkhögskola ligger också här, liksom restauranger och ett hotell. En liten promenad längs kajen till den del som fortfarande håller på med båtar gav dock anledning att plocka fram kameran.

Bogserbåten Lars, ett så vackert namn! Ligger här förtöjd framför en annan bogserare, Bob.

Försedd med två stora Yanmar-dieselsexor på sammanlagt 4 000 hk gör den sitt jobb i hamnen. Vill man läsa mer om Lars och andra båtar, kan man bl a kika i Sjöfartsbloggen.

En annan båt som låg förtöjd liknade inget jag sett. Inte för att jag sett speciellt mycket i båtväg... Katamaranskrov, men resten? Om någon som läser detta vet, kommentera gärna vad det är för att stilla min nyfikenhet!!!

Det bidde en buss till frun igen till slut...

2010-08-25T22:26:00.007+02:00

För dryga fem år sedan väntade vi tillökning i familjen och jag råkade ramla över en familjebuss, en Citroën Evasion 2,0 -96 som verkade bra. Med fyra personer i familjen behövde vi inte den extra stolsraden men med den utplockad blev det mycket gott utrymme för barnvagn och andra tillbehör. Dessutom var den väldigt lätt att sätta i barnen i med sina skjutdörrar på båda sidor och lite högre kupé. Bilen var intagen som flyttgods från Spanien av den dåvarande varuhuschefen för IKEA i Madrid och skötte sig utmärkt under ett par år.

121-hästarsmotorn fanns inte i svensksålda Evasioner, här gällde Turboversionen på 150 hk som var piggare men inte alls lika bensinsnål, den blå körde vi på 0,82 l/milen som lägst på långtur!

Med en del underhållsbehov på gång fick den blå -96an till sist respass och jag hittade en fin röd -02a, sista årsmodellen, i Stockholm som säkerligen funnits kvar som familjefraktare än om inte underkylt regn på E14 väster om Ånge ställt till det ett par dar före nyårsafton -07. En sladd följd av en retursladd skickade bilen mot diket sidledes och av kollisionen med plogkanten roterade bilen ett halvt varv i luften innan den landade på taket i diket, gled med bakänden före en bit och stannade några decimeter från en stor björk. Alla dörrar gick fortfarande att öppna och hela familjen klarade sig OK ur det hela med en natt på sjukhúset för observation som påföljd.

Skaderegleraren från försäkringsbolaget behövde inte ens kliva ur bilen på tjugofem meters håll för att ta beslutet att lösa in bilen...

I paniken att vara utan bil tog jag ett åtminstone såhär i efterhand dumt beslut och lånade till en nästan ny bil, en Citroën C5 1,6 HDi -06, bara ett och ett halvt år gammal tänkte man sig att det skulle vara många problemfria mil i den men tyvärr så var det ett riktigt måndagsexemplar som krånglade alldeles för mycket. Familjen hade dessutom blivit van med utrymmena i Evasionen och inte ens hög säkerhet med ESP och massor med airbags hjälpte, jag skulle kunna skriva flera sidor om eländet. För ett år sedan gav jag upp och sålde åbäket med grym förlust, jag räknade ut den totala milkostnaden inklusive värdeminskning till dryga 42 kr/milen!

Visst hade den sina fördelar också, men det kommer nog att dröja innan jag kör en ägandes C5 igen!

Det senaste året har då frugan kört omkring i Silverpilen, en XM -97 som startat varje dag och som fungerat i stort sett felfritt men hon har ändå suckat av saknad varje gång hon sett en Evasion. Kommentarer om dess fördelar har duggat tätt så till slut började jag spana efter en igen, man vill ju ha en glad och nöjd fru. För ett par veckor sedan passade vi på att provköra en likadan röd som den vi hade, en lågmilad -01a i Övik, men då tidigare ägare haft hundar och frugan är allergisk så blev det ett klart nej till den. Jakten gick vidare. Förra veckan hittade jag en Peugeot 806 2,0 aut -01 hos en bilnasare i Sala och en blixtvisit med provkörning gjordes. 806an är exakt samma bil som Evasionen sånär som på lite lyktor och emblem och det här exemplaret var en Stockholmsbil från början med bara två tidigare ägare, djurfria.

Man lovade serva och rekonditionera bilen innan hämtning vilket sker i slutet av nästa vecka! Med en bit över trettontusen mil på mätaren borde den kunna frakta familjen i några år i alla fall! Nackdelen är att nu kommer jag ha alldeles för många XM på gården...

Dörrhjälp

2010-08-23T23:37:00.003+02:00

Pelle i Luleå håller på att renovera sin DS21 IE H Pallas -71 till ett ruskigt fint skick vilket syns på bilderna nedan som jag lånat av honom:

När de nylackerade karossdelarna skulle monteras gjorde Pelle en hemsk upptäckt; förardörren hade tappat formen vid rostlagning och gick inte att passa in överhuvudtaget! Elände! Efter ett litet rop på hjälp på Citroënakuten bestämde jag mig för att förse honom med en i princip rostfri dörr som jag sparat på garagevinden i många år till min egen bil. Min bil är dels inte i närheten av färdig ännu plus att originaldörrarna till den finns kvar och är reparabla.

Dörren togs med upp till Övik förra helgen och Pelles svärmor hämtade den där då hon var på besök på orten. Idag meddelade Pelle att dörren var framme och att den skulle få lite borstning och slipning innan den skickades till plåt- och lackverkstan. Hoppas få se bilen på vägarna nästa sommar!

Engelska sjukan

2010-08-23T00:11:00.009+02:00

Den verkar sprida sig hos mig, nu har den slagit till igen! Hur så? Jo, för ett par år sedan hittade Bertil i Timrå en Rover, en 3500 V8 -69 som sovit en Törnrosasömn i ett garage i Sundsvallstrakten sedan tidigt åttiotal. Renoveringsobjektet hade stått undanställt med tanke på att fixas upp, nya skärmar och tröskelbaljor fanns till men strömfördelare samt tändningsnycklar saknades. Jag kikade på bilen när Bertil tagit hem den och kastade ur mig ett "Om du ska sälja får du höra av dig!" som man ju gjort mer än en gång när man sett något intressant men som aldrig sedan brukar hända i verkligheten. Nåväl, tidigare i somras hade Bertil bestämt sig, Rovern måste bort då han skaffat annat som behövde platsen, Heinkel Kabine var det visst. Efter lite dividerande kom vi fram till en bytesaffär då jag har paddadelar som han ville ha, då återstod förhandlingarna därhemma. Jag erbjöd köra bort tre andra bilar från tomten vilket gjorde det hela sanktionerat! I helgen var det så dags att hämta bilen:

Avtvättad 25 års garagedamm ser den rätt fräsch ut ändå! Det tog nästan halva söndagen att rubba upp lite lyster i originallacken.

Omisskännligt engelsk och ett lätt psykedeliskt S-märke som man skulle ge halva handen för att få tag på ett likadant efter framtida omlackering.

Svårt att åka tre bak, men separata säten är väldigt snyggt.

Sätena är så snygga att designern Ron Arad i början av åttiotalet skapade en modern klassiker med "The Rover Chair" utav lite rör och ett likadant framsäte som detta!

Ultratunn rattkringla, liggande hastighetsmätare och rund varvräknare! I handskfacket låg ett par flöten och lite blysänken, alltid redo för att meta lite!

Man gödslade rätt friskt med V8-märken på de första årsmodellerna, tankarna far osökt till de första Scania 140 som också hade V8-märken lite överallt!

Fyra extrahjul, fyra nya skärmar samt nya tröskelplåtar medföljde. Perfekt då dörrarna är nästan helt rostfria och huv samt baklucka är i aluminium!

Högoktanigt ska man tanka, Champion eller AC-stift ska man använda och sju olika oljebolags produkter rekommenderas från fabriken i Solihull.

British Racing Green tänker många så fort de ser en mörkgrön engelsk bil. Det är fel. Kärt barn har många namn och i Rovers fall kallar man just denna mörkgröna kulör för Arden Green. Det namnet i sin tur kommer ifrån den stora ekskogen som fanns i Warwickshire under medeltiden och som kallades Forest of Arden. Så den svenska översättningen borde bli Ekskogsgrön då...

Huruvida motorn går runt eller ej återstår att se, högsta proritet nu är att ta bort de tre bilarna jag lovat frugan!

Kul i Karlstad

2010-08-22T00:48:00.004+02:00

I torsdags hände desto mer, först råkade jag och en av kollegorna i Karlstad, Janne, börja prata gamla bilar på förmiddagsfikat. Det visade sig att han har en Cortina GT från -68 därhemma som han pysslar om. Rätt ovanliga de där Cortina II, i Sverige i alla fall. Den hade stått undanställd i många år innan han tog tag i den, det var visst hans gamla pappa som kört med den som ny. Efter en del jobb var den nu i trafik och Janne funderade på att "hotta" till den lite mer.

Minilite-fälgar och extraljus stod på Jannes önskelista, precis som rallybilen ovan redan är utrustad med.

Sedan letade jag reda på en gammal klasskompis från grundskolan, Thomaz, som bor i Karlstad och har eget, Karlstads Däcktjänst. Efter den inledande förvåningen blev det snack om allt mellan himmel och jord en stund. Thomaz visade mig då sin fina Dodge Dart, en originalbil som han är tredje ägaren på. Den hade knappt rullat utanför Värmland i hela sitt liv den bilen!

En av få som klarat sig från att bli pilsnerbil!

Mycket välhållen invändigt, trepet med rattspak.

I fredags var det så hemfärd, kafferast togs i Borlänge hos Jorma på Citrofix, en av de där utrotningshotade, riktiga bilverstäderna som inte bara byter delar utan även reparerar! Jag passade på att ta ett par bilder:

Samlarhyllan i fikarummet, jag visste inte att Citroëns hydraulolja (LHM) funnits i SÅ många olika fabrikat och flaskor...

Renoveringsobjekt: en HY Currus, dvs en Citroën HY med kaross från firman Currus. Det togs in ett antal sådana bussar i Sverige, de fungerande som rullande bankkontor åt SE-banken(?) under några år på sextiotalet. Fina att göra husbuss av men tyvärr fasligt undermotoriserade för sin storlek.

Några mil norr om Filipstad mötte jag så en B11 i full karriär samt när resan började närma sig Bollnäs även flera MG, både MGB och Midget längs vägen!

På västfronten inte mycket nytt...

2010-08-18T22:03:00.003+02:00

då veckan tillbringas i Värmland på jobb. En PV -57 i fint skick i Säffle, en rostig Taunus 12M i Kristinehamn och möte med en karavan Classic T-birds i Filipstad har varit ljusglimtarna hittills. Dessutom en mystisk grön kupémodell med fenor sedd på långt håll några mil norr om Gullspång, påminde om något italienskt kanske men avståndet var för långt så identifikation var omöjlig. Till helgen kan det däremot hända mer, följ bloggen!

Skrotbesök

2010-08-11T12:55:00.003+02:00

Idag blev det en snabbtitt hos Sundsvalls bildemontering, kompisen Patrik i Stockholm skickade mig på uppdrag att spåra en tändmodul till hans Mercedes 560 SEL -89. Tyvärr var modulen såld men ett snabbsvep inne på skrotgården avslöjade ett par gamlingar som fastnade på bild:

En 12M! Eller Cardinal som projektet hette i USA innan det skeppades över till Europa. Likadan som min första bil, fast detta är en -65a. Utan bakruta men i övrigt komplett med hela bakljus och de speciella V4-navkapslarna!

En Rekord 1700 -62. Lätt raggarstukad men med navkapslar och snobbringar liggande i förarsätet. Även här hela lyktor runtom!

God Jul själva! Man undrar när personalen på Pajala värdshus var såhär muntra eller om ens värdshuset finns kvar?

Åh! Ett BP-märke. Numera inte det mest korrekta oljebolaget att gilla efter vad som hänt men snygga märken hade dem!

Småbilsfunderingar

2010-08-10T15:50:00.003+02:00

Man kan tycka vad man vill om dagens bilar, jag kan själv ärligt medge att jag inte är fullt uppdaterad på dagens nyheter. Jag gör dock tappra försök att hänga med någotsånär genom att regelbundet läsa en av de tidningar som behandlar nya bilar och inte bara stoppa ner näsan i gammelbilstidningar. Då och då dyker det faktiskt upp nya bilar som får ögonbrynen att höjas på ett positivt sätt och då sätts en "tag" i hjärnan att en sådan kunde vara något för mig. En bil som i och för sig redan börjat bli gammal men som fortfarande får mig att haja till när jag ser en i trafiken är Audi A2, Audis försök att bygga en avancerad småbil med lite alternativt tänkande. Bl a så kunde ju inte motorhuven öppnas som på en konventionell bil, i stället kunde grillen fällas ner som en servicelucka så att oljor och andra vätskor kunde kontrolleras där. Aluminiumkaross och en burk punkaspray i stället för reservhjul var andra finesser. Den extremsnåla 3L-versionen med samma motor som VW Lupo hade t o m magnesiumfälgar och ratt i kompositmaterial! Jag hörde en gång en historia om att Audi själva hade sagt att A2 var deras tekniskt mest avancerade bil efter den stora A8, men att man inte kunde gå ut med det för att då skulle A3 och A4-ägare bli sura...

Compact driving tio år för tidigt - Audi fick lägga ner då den var för dyr och sålde för dåligt. Kanske en nylansering skulle funka nu?

Min mamma köpte en A2 när den var rätt ny, en silverfärgad med 1,4-liters bensinmotorn och körde den i några år utan större fel, fukt/imma i lyktinsatserna och en airbaglampa som vägrade slockna var väl de största problemen. Tyvärr fanns inte medel på kistbotten att köpa av henne den när hon skulle sälja och med barnvagnstransportbehov var det fel bil just då i alla fall. Annars hade jag gärna ställt undan en sådan i det där bilmuseet man skulle vilja ha men aldrig kommer att få, där skulle den få stå vid sidan av andra klassiska småbilar som t ex hundkojan och Citroën 2CV!

En Nolaskogsutflykt

2010-08-02T00:32:00.005+02:00

stod på dagens planering. I morse kopplade jag en släpvagn efter bilen, toppade upp kaffetermosen, packade lite bullar samt tog med kompisen Bosse. Det var dags för sista resan till Lemesjö.

Det började redan för ett par år sedan då jag blev tipsad om en DS21IE Pallas -70 till salu i Trehörningsjötrakten, jag åkte och kikade på den och konstaterade att det var ett bra objekt men prismässigt betydligt utanför mina ramar. Jag kontaktade då Anders i Hudik som i flera år pratat om att han ville en fin DS Pallas och han slog till. Jag fick i uppdrag att hämta bilen, se över och besikta den.

Kaffestopp vid Dockstabaren på väg hem efter hämtningen.

Bilen hade sånär som motorhuven lackats om i originalkulör på åttiotalet, AC095 Gris Nacré, men saknade en del av Pallaslisterna. Skinninredningen var i ett väldigt fint skick. Lite mjukt i något domkraftsfäste men annars rostmässigt bra. Efter att ha fått nytt avgassystem, ett par nya däck och lite översyn med oljor och stift promenerade den igenom nålsögat med endast några bra att veta på protokollet.

Inbjudande lädersoffor och tjocka heltäckande mattor att glida in i.

Tyvärr började den gå orent och ryka svart efter någon veckas körning och bilen blev stående hela förra sommaren utan att Anders lyckades hitta felet. Som lök på laxen rasade garaget den stod i in av snötyngden i vintras så nu väntar lite plåtrenovering med byte av tak, huv och någon skärm dessutom...

En hel del delar följde också med, det tog flera resor med bil och släpvagn innan allt var bärgat och det sista följde med hem idag. Logen är nu tömd på Citroëndelar men en liten rundvandring avslöjade lite annat roligt som fortfarande göms därinne:

En Honda 125-kubikare från första halvan av sjuttiotalet. Tyvärr utan papper men kan nog säkert få tas om hand av någon hugad.

Ett antal mer eller mindre veteransnöskotrar, här Artic Panther från tidigt sjuttiotal.

Ett par traktorer lurar i mörkret, en Fordson Major och denna Super Major med frontlastare.

På vägen hem hade vi stämt träff med Lars i Övik som nyligen klivit in i DS-världen när han skaffade två paddor på en gång. Dels en mycket välbevarad ID21 Familiale -67 som förutom en översyn egentligen bara behöver nya däck, den var snuskigt rostfri. Förre ägaren hade dock varit ivrig med pensel och målarfärg så vill man komma tillbaka till ursprunget så krävs hellack både in- och utvändigt.

Originalfärgen var Carraravit med grått tak och baklucka. Familialens baksäte sitter nästan längst bak och framför sitter tre små uppfällbara stolar vilket gör att man kan ta sju passagerare. Var ganska populära som skolskjuts/taxi.

Det andra är en ID19 -67 som däremot är ett större projekt, motorn stod på en lastpall för sig själv och det behöver svetsas en hel del i både bakparti och sidobalkar.

Renoveringsobjekt med längre tidsperspektiv.

Efter någon timmes prat om allt möjligt bilrelaterat vinkade vi hejdå till Lars grabb och rullade vidare söderut. Lite mat och sedan det sista ur kaffetermosen så klarade vi oss förbi Skule och hela vägen hem!

Veckorapport

2010-07-26T17:28:00.005+02:00

Förra veckan blev det en tur ner till Uffe i Enånger. Två dagars demontering av reservdelsbilar stod på agendan men det visade sig bli minst lika mycket jobb med logistik, dvs omplacering av objekten för att frigöra plats på gården. På kvällen blev det kaffe o glass vid Borka brygga samt en tur till Fjäle också i Uffes röda padda, den vi hämtade i Västerbotten i våras. Efter övernattning i Uffes husvagn fortsatte flyttandet/skruvandet. Kameran fanns med men vi var igång så intensivt att den tyvärr aldrig hann tas fram! Lite delar följde i alla fall med hem och har skruvats dit under de senaste dagarna. Silverpilen var först ut att få en liten make-over. Först en "före"-bild:

Bakljusen brukar kunna se tråkiga ut på dessa bilar, här stod det t o m några cm vatten innanför glasen!

Efter byte och lite polering:

Lampkontroll utförd, allt OK!

Sedan hittade jag en kromlist till den främre passagerardörren i bättre skick än den som satt där. Dessa lister är ett sorgligt kapiel på XM med flera bilar. Det är genomskinliga plastlister med en blank metallfilm på insidan och de börjar ofelbart ärga sönder inifrån i vårt klimat. Det finns metallister att köpa i Holland som ersätter dem, men bara till dörrarna, inte till stötfångarna.

Monterat och klart! Får duga!

Det blev en vända till Martin också, han har en hel del roligt i ladorna som borde fastna på bild han med, får bli en resa med kameran redo till honom nästa gång! På hemvägen från Enånger blev det till att tanka igen förresten, sista etappen på semestern samt t o r Hälsingland blev snittförbrukningen 0,89 l/milen!!!! Helt otroligt bra!!! Visserligen har jag kört lugnt men ändå!

Sedan blev det den blåes tur att få en hel fönsterhiss till förardörren. Den gamla hade jag redan skruvat ur så det gick fort att montera. Fick också skarva i en ny kontakt till elhissmotorn då låsningen var trasig på den ursprungliga. Monterade dörrsidan och bytte lampor i elhissknapparna på båda framdörrarna när jag ändå var i farten så det lyser fint i mörkret! Även denna gång var kameran med men då jag fick lite tidspress på mig att vara klar till en viss tid blev det nästan inga bilder tagna.

Här är i alla fall hissen inne i dörren.

Funderar också på om jag ska byta till skinn i den, har svarta säten att sätta i om jag vill. Klimatanläggningen fungerar så för den delen behöver det inte bli outhärdligt men inte många i min omgivning är speciellt positiva till det. Varför? Jag gillar det, det fanns både i svart och i ljusbeige till XM, jag föredrar svart.

Eller ska jag låta det vara? Det är i alla fall lättare att kliva in och ut ur bilen med skinn. Dilemma, dilemma...

Idag monterade jag dessutom ett tillbehör som känns oumbärligt*host-host*. Stänklappar bak. Har haft dessa originaltillbehör, visserligen begagnade, liggande några år men inte haft någon bil att montera dem på. Tycker egentligen inte att de är speciellt snygga men då jag fyllde år igår så blev oumbärlighetsfaktorn så mycket större då man kommit ett år närmare gubbe(frugan muttrade något om keps?...).

Med stort gammalt S-märke på stötfångaren, skyddslock för dragkroken och stänklapparna på plats kan man absolut inte tänka sig att den här bilens ägare är under sjuttio, eller hur var det nu???

Lumparbilar

2010-07-22T22:58:00.006+02:00

Någon vecka innan inryckning såldes den lagunblå V4an för att få en liten buffert att leva på under de femton magra beväringsmånaderna som hägrade. Behovet av ett transportmedel på helgerna då man var hemma kvarstod dock och sökandet efter något som var i princip gratis men ändå rullade påbörjades. Min Citroëntokige klasskompis nosade upp en GS Pallas -77 som var rostig ända upp till backspeglarna som vi hämtade i Fränsta. Generatorn laddade inte så det blev till att köra mörkt hem, naturligtvis var det poliskontroll i Stöde. Besiktningen hade visst gått ut också... Nåväl, efter uppvisande av ett nyskrivet inköpskvitto och en oskyldig uppsyn blev jag ivägsläppt med en bot och en tillsägelse att ha halvljuset tänt. Jag kom precis utom synhåll innan bilen dog... En tokresa fram och tillbaka drygt 60 mil på en kväll/natt till släkten i Leksand för att hämta en generator från en skrotbil så var laddningen fixad. Det blev tre månader med den bilen innan den lämnade hela avgassystemet efter sig på E4an vid Årskogen och jag började leta något annat. Egentligen var det nog ändå den bilen som fick upp mitt intresse för Citroën, GS är en av de roligaste bilar att köra som finns. Det är något svårdefinierbart som har med bilens balans och väghållning att göra som får mig att associera till mc-körning.

Likadan som den till vänster var det. Samma färg men i ett helt annat skick. Den på bilden, tagen vid ICCCR(stor internationell Citroënträff) i Chevetogne i Belgien 1998, hade visst gått 800 mil sedan ny...

Det första halvåret av tjänstgöringen i kronans kläder tillbringades i Stockholm och nästa lumparbil köpte jag hos en skum källarhandlare i Solna om jag minns rätt. Det var en Alfa Romeo Alfetta -75, också den med mer rost än plåt. Men den gick som den skulle. Alfasången är speciell och jag skulle nog ha torskat dit som "Alfisti" om bilen bara varit i lite bättre skick i övrigt. Plommonlila med fuskträ och ljus klädsel var jag i alla fall etta från rödljusen ett tag när två av mina gamla klasskompisar hade varsin BMW 323i som de gärna kappades med. Det gällde bara att släppa av innan vi kom upp över åttio, då hade Alfettan inte en suck längre...

Observera rosthålen vid vindrutehörnet, den enda anledningen att bilen ser blank ut är att det regnar...

När besiktningen löpt ut för Alfan var det dags att åter leta något annat. Denna gång fastnade jag för en SAAB igen. En 96a igen. Men en -66as tvåtaktare, inte en V4. En vit långnos med treförgasarmotorn som väckte Carlsson på taket-känslorna rejält. Aldrig har de små krokiga grusvägarna hemmavid känts så skojiga att köra med motorn på fullvarv ryckandes i rattkryckan mellan växlarna och med vänsterbroms genom böjarna. Vilket osökt får mig att minnas den där 65 Monte Carlon som jag fick gratis mot avhämtning ute på Alnön när jag var arton-nitton men aldrig hämtade. Suck.

BP Two Stroke Oil var den bästa att köra på av de jag provade. Rök minst i alla fall.

Till slut var det i alla fall dags att lämna in persedelpåsen för gott. En muckarbil skulle man ju ha så man kunde rycka ut med stil. Jag köpte en glasad 210, en duvblå Volvo Duett -66 av en civilanställd på I12 i Eksjö där den senare delen av lumpen tillbringats. När muck infunnit sig packade vi in oss ett gäng i Duetten och så bar det av norrut. När jag släppt av alla och skulle köra de sista trettio milen från Uppsala och norrut började det regna. Vid Månkarbo brann torkarmotorn upp. Som tur var kan man trä upp handen under instrumentbrädan och komma åt torkarlänkaget så de återstående tjugofem milen tillbringades så, framåtböjd över ratten, kisande över rattkanten genom rutan med vänsterhanden frenetiskt vevande. En praktisk bil var det, Duetten, det mäktes när det var flyttdags senare. Den sålde jag sedan till en välkänd karikatyrkonstnär som använde den under flera år att dra runt på marknader med en liten husvagn kopplad efter där han ritade av både känd och okänd.

Absolut inte den jag hade, men samma årsmodell i alla fall!

Hemma igen

2010-07-19T22:20:00.007+02:00

Så var man hemma igen, utan dramatik. Den totala körsträckan stannade på strax över 250 mil. Pilens lägstanotering på bränsleförbrukningen blev 0,94 men troligen ännu lägre på sträckan Stockholm-Sundsvall då sista tanken fortfarande räcker ett bra tag till. En tråkig E4 utan några skojiga möten men en liten glädjeprick i smeten fastnade på bild när vi stannade till vid Statoil i Knivsta.

En Vauxhall Victor med första karossen, tillverkades mellan 57 och 61.

Idag blev det bruksbilsfix igen, på den tredje av de nuvarande bruksisarna. Tre? När det stod klart i våras att den röda XM Dieseln behövde lite större ingrepp och därför måste ställas ett tag krisade det till då familjen behöver två rullande bilar hela tiden. Kompisen Tim i Stockholm fann på råd, "Köp min XM" - var hans svar och så fick det bli. En Turbo CT aut sedan -97 i den för XM ovanliga färgen "Bleu Buckingham" anslöt till skaran på gården. Lite smådetaljer att fixa men i trafik fick den göra tjänst från dag ett.

Ett kungligt smeknamn skulle kanske passa på den med tanke på kulörnamnet...

De senaste veckorna innan semestern hade avgassystemet börjat väsnas mer och mer. Vid kontroll visade det sig att klamret mellan mittre röret och stora ljuddämparen försvunnit! Helt borta! Hur det gått till kan man fundera på. Ett bättre begagnat letades fram ur hyllan och monterades. Sedan bytte jag hatthyllan till en hel som jag plockat från en reservdelsbil. Därefter satte jag fast klädsel och matta i bagaget på ett korrekt sätt då det satt löst runt kanterna, dammsög hela bilen, renoverade en knapp till eljusteringen på passagerarstolen, bytte till hel luckmekanism för kodlåset samt demonterade den trasiga elhissen i förardörren. Man hade tidigare försökt byta wire i hissen men troligen misslyckats med förspänningen eller låsningen då den gått av igen. Så nu står den där med demonterad dörrsida i väntan på fortsättning. Det lär inte bli de närmsta dagarna i alla fall, varför kommer att visa sig...

Road trip del 3

2010-07-17T00:14:00.004+02:00

Det fanns ju naturligtvis andra fordon än de franska i Nyköping också, här ett litet urval som fastnade på bild:

Porsche 356 -63 i trevligt originalskick med originalägare?

Fantastiskt fin SAAB 96 -62, i det närmaste nyskick!

Engelskregistrerad udda fågel, en Ford Zodiac Estate. Hur många sådana tillverkades tro?

Ännu en mycket fin SAAB, detta en 99 -70! Tidiga 99:or är tidlösa, synd att så få finns kvar!

Barndomsdrömmen, en 444 L från -57. Se tidigare inlägg om traumatiska upplevelser hos fotografen...

Till sist en fullutrustad polisamazon med släp!